Hej Susanna K !

Vad heter Kaninen? Jag skriver heter för Hon finns säkert med Er fortfarande. Var inte så säker på att stampet var ett faväl. Det kan nog stampas fler ggr där ute :-)

Min sambo hör fortfarande vår döda katt här i huset. Själv har jag inte hört katten. Men jag var hos ett Medium för ett tag sedan som mitt i samtalet tog en lång paus och tittade på mig med frågande ögon och frågade:

Du har haft en svart katt va?

Ja, jo det har jag…?

Hon kan inte gå över till andra sidan, utan är med Er fortfarande för Ni var så snälla mot henne.

Hon "klockade" rätt rätt om man säger!

Sen hur man förklarar för en 2-åring om saker och ting kan jag inte riktigt svara på…

Lycka Till med Lill-Killen imorgon och till Dig kan jag säga att jag tror att Kaninen kommer att göra fler ljud ifrån sig.

Kram Sanna från "Mig"

Sussanna.K

ja det är klart att våra djur har en själ.

O att dom är med oss.

Det är min tro o det har jag faktist fått bevis på.

 Lena    


Jag har också haft kaniner som jag saknar hemskt, ännu 2 år efteråt….. Förstår hur du känner…

Personligen är jag övertygad om att alla går över, även små kaninisar…..

Kram!

#1 Hampus heter/hette han.

Tack för alla svar…..

Kram

Sanna

Jag tror jag kan höra min gamla katt ibland. Han brukade alltid ligga på en stol under bordet och han satte alltid i klorna i sitsen (de va tygsits) så när han drog upp tassen hörde man ett specielt ljud eftersom han drog upp klorna ut tyget. Och de ljudet kan jag fortfarande höra idag. Så tänker man "det där Hampus?" för de känns precis som att han ligger där under bordet..

Kul att min katt också hette Hampus

Djuren har en själavandring de också. De är med oss på samma sätt som våra mänskliga anhöriga och vänner. Du kan återknyta till dem på olika sätt, till ex. att höra dem osv. om du väljer det!

Ljus / Jerry

Hej Susanna K,

Jag rekommenderar varmt boken "Djurens oförklarliga sjätte sinne" av Bardens, Dennis-- en riktig rysare som förmedlar kärleken mellan djur och människor på det övernaturliga planet men samtidigt fullständigt trovärdigt.

Kram Silja

Vad händer då med djuren vi äter upp ??

I andra länder tex Kina där man äter våra husdjur ??

Eller Julgrisen ??  Eller den gosiga kon som senare gick till slakt ??

Väntar dom oxå på oss på andra sidan ??

Intressant frågeställning coccygis-- kanske står dem där alla vid pärleporten och väntar på en förklaring när vi går över till andra sidan.

mm..klurigt värre…lite funderingar bara!!!

Jadå det är nog mycket vi kommer få stå till svars för…det tror jag alldeles säkert!

En av våra hundar som dog för några år sen brukar komma på besök då och då. Det var mest första året men än idag tre år senare kommer hon hit. Minns särskilt en gång när en annan av hundarna inte mådde så bra, då kom hon till sovrummet och ylade (husky, hon kunde aldrig skälla när hon levde heller). Vi studsade upp ur sängen. Det var schäfern som inte mådde så bra. Det gick över och han lever än idag 13 år ung. Men hennes speciella tjoande vid sängen glömmer jag nog aldrig. Trodde nästan hon var där "på riktigt"

#8 Att ställa upp som mat åt oss människor är nog en större kärlekshandling än vi människor kan föreställa oss. Det är bara vi som inte förstår att vara tacksamma för den uppoffringen är jag rädd.

En kväll när min ena ödla precis hade dött så låg jag i min säng och han låg fortfarande i terrariet (det var på källen han dog). Helt plötsligt hörde jag hur han sprang omkring i terrariet! Jag blev alldeles varm och lycklig :)

Min kanin dog i somras och honom hörde vi hoppa omkring  länge efter att han somnat in.  En av våra hundar dog i somras och han är här på besök ibland. Han har vid ett tillfälle förmedlat till mig att han väntar på mig. Så visst är dom med oss och jag tror att vi träffar våra djur igen när vi går över till andra sidan.

Kramar

mina katter som jag hade när jag bodde hemma verkar fortfarande finnas kvar i mina föräldrars hus,eller oxå kommer dom bara och hälsar på ibland. det är över tio år sen den sista dog. när jag sov där vaknade jag av att en katt hoppade upp i sängen och klev under täcket , och strök sej mot mej som den brukade göra. har även känt att någon katt som strukit sej mot benen.

jag skulle inte kunna tänka mej att äta djur.

Hej Susanna!

Jag beklagar eran sorg, vi hade en taxtik som blev 15år förra året, hon bodde vid mamma för min dotter blev allergisk. Vi blev tvungna att avliva henne en natt när hon blev akut dålig , vi tror det var hjärtat. Men mamma sa att när hon satt vid tv:n en kväll så sa hon kommer du Aija, men så kom hon på att hon är ju borta. Men det var så tydligt hennes tassar som kom och tassade på golvet.

Vi har två kaniner en mamma med dotter. De är så speciella bägge två. Frida dottern är så lik Ior lite försynt och blyg är hon. Snuttan mamman är nyfiknare, frammåt och vågar mera.

Det var nog eran kanin som ni hörde.

Kram Jile

Jag hade en schäferhane som var mitt allt för tio år sedan jag behövde knappt prata med honom utan kommunicerade med honom via tankar, jag blev helt förstörd när jag var tvungen o avliva honom pga sjukdom vid två års ålder. Jag har alltid haft hund så det var tomt en tid det fanns ingen ny hund som jag ville ha eller var intresserad av.

Sen efter en tid så bad en bekant mig att se efter hennes valpar för hon skulle åka bort så jag o en vännina var där o passa dem o mata dem och där var en tik som var väldigt ivrig på mig hela tiden o inte på min vännina först brydde jag mig inte men sen när jag tog mig an henne o titta på henne så kunde jag se en skymt av min schäferhanne i hennes ögon först tänkte jag inte på det men sen när jag iakttog henne mer så förstod jag att han hade valt ut henne till mig och vi fick sex underbara år tillsammans

Jea59----> Så fint…..*tår i ögat*

Tack alla som skivit! Fint att våra älskade djur tittar till oss då o då….

Min son hade en hamster som hette guldFina.En högst avgudad liten dam, som visste vad hon ville.Mycket klok och mycket söt. Efter 2 år blev hon sjuk och vi var till sist tvugna att ta henne till veterinär. Det fanns inget att göra,troligen hade hon drabbats av en tumör för hon kunde inte röra bakbenen. Vi fick med henne hem och begravde henne här i trädgården.

Några kvällar efter hennes död när jag lagt mig för natten, så kände jag något som kröp upp i min nacke och puffade och kröp. En liten hamster..

Min son brukade alltid låta henne springa omkring och sträcka på benen i min säng.

Så nog finns dom kvar hos oss . En liten tid iallafall

0# hur gick det med allt. gick det bra med sonen? när vår katt var borta (han kom tack och lov tillbaka, men utan Er på ÖN hade jag aldrig hittat honom - instängd som han var *evigt tacksam*) .Jag var övertygad om att jag inte skulle få se honom igen och när dottern då nästa 2 år frågade efter honom förklarade jag att jag trodde att han åkt till himlen. Vi pratade lite om det och  att han inte skulle komma tillbaka till oss i så fall och kloka lilla tjejen verkade faktiskt förstå!

När vi sen fick hem kissemurr så hade vi fest hemma. dottern utbrast: "Fritz är här!! han åkte inte till himlen!"- såå sött.