Äntligen inte bara jag!
Tja, var ska jag börja?
Det är så att inför helgen i ära så följde en kompis hem till mej, då hon skulle sälja två av sina gerbiler hon har på foder hos mej.
Nu är det så att i natt när hon hade vart på toa vid 1-tiden och sen kommit tillbaks för att lägga sej igen (hon sov för övrigt i min säng). Hon hade lagt sej och legat ett tag i sängen så hörde hon hur nån gick omkring i mitt rum (jag låg och sov som en stock på luftmadrassen på golvet ska tilläggas). Hon uppfattade det som en kvinna med högklackat gick omkring och såg sej omkring. Hon uppfattade också att kvinnan stannade vid sovrumsdörren och stirrade mellan bokhyllorna som står mellan sängen och dörren som rumsavdelare. I samma stund som kvinnan stirrade på henne så blev det kallt i rummet (jag vaknade med täppt näsa och jag var inte förkyld när jag kom hem).
Sen när kvinnan försvunnit så gick den 1 minut eller 4 (nånstans däremellan). Då hörde hon hur en man med, citat, "jättestora fötter", slut citat, gick omkring i rummet.
När hon sett dess båda gestalter, så hade det blåst som kall luft över henne och sen efter det hade båda två gått uppe på vinden (som för övrigt inte är beboelig då det endast ligger isoleringsmaterial där uppe). Och när dom båda hade gett sej till känna och gett sej av, så bankade dom en varsin gång innan dom försvann.
När hon berättade det hela för mej fick jag en smärre chock! Först och främst trodde jag att ingen annan än jag kunde se dom när dom var inne i mitt rum än mindre höra dom som hon gjorde! För det andra var jag förvånad aöver att dom visade sej för nån annan än mej, som om dom ville veta eller bekräfta att dom fanns där fast jag ignorerar dom.
Det nästan komiska var att samma kväll innan jag somnade så pratade jag med en afroamerikan vid namn Rudy. Han var klädd i jeansjacka, jeansbyxor och en ljus undertröja. Han verkade som om han var en person som hade nära till leendet, men samtidigt var han en allvarlig person. Och samtidigt som jag pratar med den här Rudy, så påstår min kompis att det drog kallt hos henne, men jag kände absolut ingenting alls! Det första som hände när jag lagt mej till ro för att sova (trodde jag…) så kom Rudy till mej och kramade om mej och sa nåt på engelska (har för vana att prata på engelska i mina tankar) som påminde om "may I be near you?". Jag blev lite förskräckt och sa med irriterad ton "no, I don't allow that. step back please", vilket han gjorde och sen hade vi den konversation jag nämnde tidigare. Eftersom jag sett ett program på TV4Fakta samma kväll om gängbråken mellan Bloods och Cribs i USA så frågade jag honom om han hade blivit dödad eller varit med i nåt av gängen, men då fick jag inget svar och det kändes som om han la distans mellan mej och sej själv. Och sen somnade jag helt enkelt efter det och kom att tänka på det när min kompis nämnde vad hon hade vart med om i natt.
Och som redan nämnt så vaknade jag med täppt näsa, efter dessa vinddrag som min kompis påstod kom från kvinnan och mannen som hade vart här i natt.
Äntligen har jag fått bekräftat att det inte är bara jag som ser och känner av folket på andra sidan! 
Jag går nästan som på små rosa moln över det som hänt *skratt* 
Interesting! Jag brukar också ofta kommunicera på engelska med dem på andra sidan och har också sett en afroamerikan som jag inte vet vem han är?
Vilken bekräftelse… många grattis och stanna på dina rosa moln 
Tackar 
Ja, jag tänker stanna på mina rosa moln ett tag *skratt* 