Å, fy vad tragiskt. men härligt om du kan hjälpa honom…

Fortsätter busvädret, så är det möjligt att du kan ta en stund för dig själv hemma, så sök kontakt med hans själ ändå! Har hans själ kontaktat dig av olika anledningar, så funkar ju andevärlden så fiffigt att dom inte har förflyttningsproblem som vi här nere har. Då ser han ditt ljus ändå.

OM det är så att hans själ är kvar i ingemanslandet och han sett dig, så finns inga begränsningar, då kan ni "göra jobbet" ändå, även om du inte ger dig ut i kylan till platsen.

Ljus till dig, du hjälpsamma!

Bybo-- jag vill verkligen vara till hjälp, känner hur han mår men har inte förstått

Trisha--  tack för stöd och vägledning, hoppas jag kan tona in på honom, efter att jag postade inlägget så fick jag en ingivelse att han kan knyta an till mig tack vare mina starka känslor.

Jag blir så gränslöst sorgsen när jag tänker på J och hur onödigt att ta bort sig själv i den åldern. När jag tänker på honom blir jag så förtvivlat ledsen och detta hjälper honom att "hitta" mig, han kan orientera sig mot mig, troligtvis i kombination med att jag också ber böner morgon-middag-kväll…

Det är som när Carlos som försvann i Strömsund kontaktar mig, han vill att hans anhöriga ska hitta kvarlevorna.

Han går igenom olyckshändelsen som tyvärr rubriceras som brott för att kroppen blev gömd.

Får jag vara lite gnällig?

Om man nu skulle bli kontaktad av någon från andra sidan, ska man nog inte skriva ut namnet på den personen. De anhöriga kanske skulle ta mycket illa upp om dom läser/får vetskap om det.

#5 Håller med dig på den punkten Katarina.

#5 och #6

Jag har inte skrivit ut nåt namn… J:et kunde lika gärna vara vilken bokstav som helst. Händelsen förövrigt har man skrivit om i media här, polisen här har försökt med hjälp av medium att hitta kroppen.

På så sätt hittades kvarlevorna av en liten flicka, lillasyster till den världberömda slalomåkaren K.P som bor här i Torneå. Isen tog henne under islossningen när hon lekte nere vid älven,  tack vare medium hittade polisen henne. K.P pratar öppet om händelsen både i TV och tidningar, bla hur svårt det var att tävla efteråt.

Jag tror om syftet är gott är det skillnad.

Med vänliga hälsningar Silja

Jag menade i inlägg #4

Vill tillägga att jag personligen tycker det är vanskligt att gå ut med en händelse där personer lätt blir indentifierad och säga att personen inte gått vidare.

Som anhörig oavsett vad jag tror om livet efter detta, vill jag inte att någon annan ska säga att min anhörig irrar omkring utan ro.

Tanken att hjälpa är god och man kan hjälpa utan att tala om det. Det viktigaste måste ju ändå vara att man själv tror sig/tycker att man gjort en god gärning.

Jag menade också #4, inte mot dig Silja…

Kramar till er allihopa!!

Katarinaj-- jag håller med dig delvis.

Att jag tog tag i saken såhär får jag tacka ÖN för, troligtvis hade inget hänt annars…kom just hem från "uppdraget", berättar gärna, men om det skapar massa negativitet så avstår jag hellre och behåller det för mig själv.

Att jag kunnat ventilera saken på forumet känns avgörande för hur jag hanterade situationen.

Kanske man skall ha en dold grupp för detta ändamålet så att ingen upplever att det handlar om att hänga ut någon.

Tänker mig att jag skriver som om någon anhörig också läste…

I Finland är självmorden bland unga ett stort växande problem, inte minst här där jag bor, alltid någon som tagit bort sig själv, ända ner till 7:e klassare, senast igår stod det i tidningen, Helsingforsbladet, att likaväl som man strävar efter noll-tolerans i trafiken skall man sträva noll-tolerans bland unga som begår självmord.

Kanske finns inte problematiken lika tydligt i Sverige-- men man anser att problemet är större i Finland, att fler unga begår självmord här än i Sverige. Det är så vanligt att jag tänker vems tur är det nästa gång? Jag lever alltså mitt uppe i denna tragik samtidiigt som man också pratar om det väldigt öppet.

Men kom gärna med ett bättre förslag-- att bry sig tycker jag iallafall är betydligt viktigare än att inte bry sig. Sen kanske det inte passar alla förståsigpåare.

Jag säger detta i all vänlighet även om det låter kanske lite strängt.

Med vänliga hälsningar Silja

#11 Tycker verkligen inte det skapar någon negativitet. Berätta gärna hur det gick. Du verkar sannerligen vara en person med hjärtat på rätta stället.

Vad gäller självmord så har vi här i Eskilstuna haft alldeles för många ungdomar som valt ta sina liv och det var ett tag riktigt obehagligt med återkommande självmord. Har själv varit i kontakt med några av föräldrarna och tillsammans har vi kunnat skapa en någorlunda dräglig tillvaro efter det hemska.

Kanske vi behöver återigen fråga oss, vi som är vuxna, hur vi fungerar som förebilder för de unga? Prata mer om vad som pågår känslomässigt både med oss själva och våra unga. Det är för mycket speedade vuxna människor som glömmer vara i kontakt med sig själva och det sprider sig självklart till våra barn.

Så om du känner att du vill - dela gärna med dig av upplevelsen Silja.

Kram till dig och värme till ditt omtänksamma hjärta.

Är intresserad av att höra med om vad du upplevt Silja.

Det är verkligen fruktansvärt när vilsna själar tar ett kanske förhastat beslut och tar sitt liv och kan man hjälpa någon till ro så är det ju helt fantastiskt.

Stor kram

#11 Jag tycker också att det skulle vara roligt att få höra hur det går. Huvudsaken är att man inte skriver ut fullständiga namn. Jag tycker att du agerar rätt när du tänker att de anhöriga skulle kunna läsa det.

Från min sida handlade det inte om att skapa negativitet i ditt inlägg, tror inte att det var menat så från Katarinas sida heller.

Jag ber iallafall om ursäkt eftersom att saken igentligen inte alls handlade om ditt inlägg. Förlåt…

För en liten putt: Det är jättefint av dig att kunna hjälpa en vilsen själ och det är fantastiskt att kunna ha kontakt med andra sidan.

Kramar Madson

#11 Att jag är en förståsigpåare får stå för dig, undrar vem som nu skapar negativitet.

Jag skrev att det är min personliga åsikt och det betyder inte att jag har rätt.

Men viktigt att komma i håg är att minst hälften av vår befolkning tycker detta med Medium och Andekontakter är bluff och flum och det respekterar jag.

Om man är ute efter att göra en god gärning mot någon, så gör man det. Det goda i gärningen ligger inte i att tala om för andra hur duktig man varit.

Jag som tror på det andliga skulle i alla fall både bli ledsen och upprörd om en för mig okänd person skriver att min döda anhörig har tagit kontakt för att den inte kan komma vidare.

Om man är osäker och vill hjälpa är nog ett privat PM till de Medium som är medlemmar på ÖN att rekommendera i första hand.

Trist att det ska bli så tråkig stämning i en tråd, man måste ju försöka respektera att vi alla har olika åsikter och tankar kring saker och ting.

Själv tycker att det bör vara en självklarhet att man arbetar under sekretess även inom detta område precis som i sjukvården exempelvis. Detta för att skydda alla inblandade och människor integritet och värde.

Sekretessen är superviktig!! Kan vi nog alla tänka på. Behöver ju inte bli en höna av en fjäder här, KatarinaJ menade ju väl och det var ett klokt påpekande. Kan inte se att någon lämnat ut något namn i första inlägget, så det borde ju inte vara något problem.

Men det tål alltid att tänka på att vi måste vara försiktiga hur vi framför vår info, absolut!!

Håller med Trisha, tycker inte heller att någons identitet avslöjats här och KatainaJs påpekande var/är klokt.

Kram på er !

Gillade ditt inlägg, så det så ;-)

Hur kan man ens säga att någon sitter fast - hu jeda mig - tänker ni inte på dem som mist sina anhöriga - räcker det inte med att de mist dem - ska de få höra att de sitter fast någonstans i någon fantasi som ni skapar - för att ni själv tror så - nä skamm på torra land!

skulle du själv vilja höra att dina nära anhöriga sitter fast någonstans på vägen - nä fy fåglarna så dumt !

Som sagt, jag citerar mig själv och mitt första inlägg på ÖN för 10 dagar sen:

"Hej, jag heter Silja…

…läste Benny Rosenqvists bok igår och tänkte snoka rätt på nån kontaktinfo för att be honom om hjälp att få lite rätsida på min mediala fallenhet och eventuella helbrägdagörarfårmåga som jag också noterat.

Vet nämligen inte riktigt hur jag skall få ordning och reda på det hela, kolla gärna mitt blogginlägg Döden ville inte ha mig

Hittade hit och passade direkt på att registrera medlemskap, forumet berör ju just sånt som jag undrar väldigt, väldigt, väldigt mycket över…"

Bl.a undrar jag väldigt mycket över om det är fantasier eller inbillning, jag söker inte aktivt efter övernaturliga fenomen eller upplevelser i min tillvaro. Bakgrunden till denna tråd är att jag hoppas få hjälp att få rätsida på hur jag skall hantera killens kontaktsökande som pågått i snart ett år.

Skall jag ta det på allvar? Eller avfärda det som inbillning?

Jag skickar gärna ett pm till Bybo, Trisha, Jeremina, Madson och Mads och berättar hur det gick, samtidigt som jag gärna vill ha era synpunkter på trovärdigheten i min berättelse.

Syftet är att vara den som kontaktar mig behjälplig och då måste jag lära mig att tolka budskapen rätt, först och främst. Kanske gruppen "Medial" är fel, för jag känner att jag övar mig på att kunna hjälpa dem på andra sidan. Antingen får jag lita på min intution att det är korrekt uppfattat när "någon" kallar eller också strunta i det, vilket är lättare sagt än gjort i mitt fall-- jag blir efterhängset påkallad uppmärksamhet, enligt mina egna tolkningar alltså.

Just dessa tolkningar vill jag få hjälp med att reda ut och jag tyckte att ÖN var rätt forum för att få rätsida på detta. Om någon känner sig kallad att hjälpa mig att bringa större klarhet så hör gärna av dig/er via PM. Men jag postar inga fler inlägg på forumet om mina upplevelser från andra sidan.

Jag känner inte för det helt enkelt. Innan jag postade första inlägget i denna tråd, vägde jag fram och tillbaka om jag skulle skriva om det eller ej, det är för känsligt för mig att göra anspråk på att vara någon som förstår ett så personligt budskap som killen i försöker nå mig med.

Och vem är jag att äga tolkningsföreträde av budskap från en djupt olycklig själ från andra sidan?

Hur skall jag veta att jag tolkat rätt? Och då handlar det inte att sätta mig själv i fokus-- det handlar om den avlidnes behov och om jag isåfall kan komma denne till undsättning på bästa tänkbara sätt.

Jag berättar gärna om hur det gick igår, men inte här i tråden isåfall.

No hard feelings, kram Silja

#21 Hej Dance, ditt inlägg är var och är helt ok att skriva, jag tyckerdet leder till en bra diskussion helt enkelt, sedan kan det ju ibland bli reaktioner på en del saker men det är ju egentligen ganska sunt och bra, ta det inte personligt.
Hade ditt inlägg varit för utlämnande hade både Sajtvärd och vi Medarbetare gått in och redigerat det + meddelat dig om ändringarna.

Det syns och känns att du skrivit det i ren kärlek och förtvivlan till att inte veta hur du ska hantera situationen pga. att du kanske inte har upplevt detta förut.

Vi lär oss hela tiden massor med nya saker och det är fantastiskt bra, så jag skulle vilja tacka dig för att jag fått med mig en och annan lärdom från just den här tråden.
Jag håller inte med om allt som står men det jag inte håller med om har ändå fått mig att fundera i andra riktningar som jag inte hade gjort om jag inte läst det du skrivit + vad andra skrivit.

Kram Hellas

Tack Jane, började tro att det var jag som var helt ute och reste med mitt tankesätt.

Jag vill poängtera att jag respekterar dig Silja och tror att din grundtanke är att du gör något som är bra.

Jag är ju själv i min linda när det gäller kontakt med Andevärlden och när jag tar/får kontakt kan jag ärligt säga att jag är så pass oerfaren att jag kan inte till 100% säga att det är min fantasi eller om de som kommer verkligen är en kontakt. Har själv fått upp bilder på personer som är "kända" bortgångna, då bla genom mord och även där personen inte återfunnits. Men att jag skulle yppa detta för någon det finns inte. För det kan ju vara min fantasi. Det kan handla om händelser som berört en djupt och som finns i ens undermedvetna. Men det har aldrig föresvävat mig att de här "personerna" tar en kontakt för att de inte funnit ro. Min tro är att det är ovanligt. För min tanke är att de flesta av oss när vi går bort i "förtid" har saker vi inte varit klara med, händelser vi velat uppleva, men att vi då skulle irra omkring som osaliga andar, det köper inte jag. Utan det som kommer efter detta är något så underbart att man inte kan längta tillbaka.

Tror att det är viktigt att försöka tolka in det man får till sig ur olika aspekter. Kanske vill kontakten få fram ett budskap. I ditt fall eftersom det här med självmord berör dig djupt, att du ska få en tanke att aktivt engagera dig i frågan.

Jag känner ju att din tanke är god, men man kan utan att återge en händelse som kan identifieras, rådfråga om hur man kan/ska hjälpa.

Nä sådant här kan skapa fruktansvärd ångest för de som mist en älskad anhörig, för när vi gör det är den största trösten att personen fått ro.

Hejsan Hellas,

Tack för inlägget, det uppskattas.

Olika åsikter är viktigt, ingen behöver hålla med mig vilket jag klargör tydligt. Jag tar inget personligt måste jag säga till mitt försvar-- jag vill ha medlemmars olika synvinklar för att bringa klarhet.

Ämnet är känsligt eftersom det är så personligt, både för mig i egenskap av uttydare och för den som kontaktar mig. Att lufta detta innebär ett riskfyllt utlämnande, självfallet.

Vad jag förstår så väcker detta djup anstöt hos en och annan och givetvis uttrycker detta med full rätt. Det är viktig information för mig att få veta och jag är tacksam för det.

Det är missuppfattningarna med mitt egentliga syfte som stjäl energi så att jag tappar lusten att vidare beröra ämnet. Inte meningskiljaktigheterna, alltså. Dessa upplever jag enormt stimulerande, framförallt-- spännande! Även diskussionen om den personliga integriteten tar jag till mig eftersom den är viktig.

När jag tappar lusten såhär att berätta hur det gick sen beror på att det är ingen tävling för mig, vem som har rätt eller fel det handlar om. Jag har inget behov av att hävda att just j-a-g har rätt.

Jag har behov av att få ordning på intrycken.

Peace, Silja

Det du råkat ut för är ett avtryck i tiden - vilket inte har någon andlig aktivitet i sig! alltså ingen som behöver hjälp upp i något ljus inte. Att du som medial upptäcker det är inte att undra över - utan helt naturligt - sen av det jag läst har du egna föreställningar som blandats ihop med det verkligt skedda!(ej så stor erfarenhet)

Att avtrycket fins kvar beror på att andra inte ska göra samma sak som han! Ett minnes avtryck för andra att inte göra lika dant, alltså!

Är bra när man skriver sådant här, att man inte vet riktigt vad som är - du skrev som att du viste han satt fast - vilket är en feltolkning av dig! och dina egna rädslor! som inte behöver föras vidare till andra på ett forum!

Hade det som du skriver efteråt synts i trådhuvudet - hade du unvikit svar som mina!

Vänligen Jane

Hejsan igen,

Det har gått en vecka sen sist och jag känner att jag vill berätta hur det gick, dels uppfattar jag det klart och tydligt att killen inte söker min kontakt längre. Dels vill jag berätta hur jag hanterade situationen i hans fall.

Kolla gärna Trishas artikel Hjälpa vilsen ande till ljuset

Trishas artikel ick mig att komma på tanken att berätta om mina egna erfarenheter av hur det är att bli kontaktad från andra sidan, för t.ex hjälp att komma vidare (för de nyanlända läsarna av denna tråd, så började det såhär-- Döden ville inte ha mig)

Nedan kan ni läsa hur jag hjälpte just denna killen vidare, han är inte den första eller sista som jag blivit kontaktad av så jag försöker hitta ett sätt att vara till hjälp när någon "fastnat", vilken anledningen än må vara.

-- Det var väldigt vackert väder, solen är uppe bara 3-4 timmar, solens strålar når bara en bit ovanför horisonten, skulle iväg och uträtta ärenden och tog en promenad in till stan längs med älven och över gång- och cyklebron när jag blev påmind. Kom att tänka på händelsen, se rubriken, tonade förbehållslöst in på var någonstans han "fastnat", kanske kan jag pricka in platsen, kanske inte--

En speciell känsla förmedlade dock platsen, dvs en inre visshet, en ingivelse, kände efter flera gånger tills jag tyckte att jo, det stämmer här, denna upplevelse är väldigt svår att beskriva för den är liksom alldeles för abstarkt.

Jag skulle alltså inte kunna tipsa någon annan att så och så känns det…

Vidare, härifrån så ber jag nu mina förböner till "min mellanhand" om vars förböner jag ber till Gud om de änglarnas bistånd som speciellt kommer dem i dödskamp tillmötes, tillsammans med änglarna som hjälper den avlidne att susa vidare genom "dödskuggans dal" och sen svisch in i ljuset.

Är lite på språng och tänker sticka, känner plötsligt en lite olustig närvaro bakom min rygg av två obestämdbara väsen, vänder mig kvickt om-- ingen där!

Tittar ut över det enormt vackra islandskapet som lägger sig på älven och tänker att såmycket mer än såhär kan jag nog inte göra för killen, så precis när jag skall till att gå hör en inre röst som kommenderar mjuk "älä mene" vilket betyder "gå inte."

Står vid broräcket och känner hur jag blir omfamnad bakifrån, blir helt lugn och harmonisk, tiden upphör, allt blir ännu vackrare, känner en oändlig tacksamhet välla fram från killen, omsluten av hans tacksamhet av att äntligen nådde han fram, äntligen trillade 25-öringarna ner.

Tittar på alla vackra isformationer i det guldskimrande ljuset, tittar på det öppna vattnet och hur vackert isvaken formar sig, lugnet i kroppen försätter mig i ett kontemplativt tillstånd, tittar sådär halvstirrade och tomt, meditativt på den blanka vattenytan som gnistar, sprakar, tindrar som tomtebloss i den svaga brisen, annars blåser det frisk nordvästan, men just nu är det så underbart lugnt.

Följer det vackra ljusskådespelet över isvakens vattenyta, hur det liksom leker fram, solen sstrålar står väldig lågt så effekten blir enormt vacker, så far ljusspelet långsamt iväg för att upplösas-- och jag tänker att där for han…med änglarna…

Hej då vinkade vi till varandra i min inre syn, sessionen kändes färdig men inte helt avslutad, gick till en god väns blomsteraffär, berättade varför jag ville ha vissna blommor, fick med mig två enorma buketter, en med vita vissnade blommor en med stora röda vissnade rosor-- dessa skall kastas i vattnet för att släppa alla sorger och elände och att det därmed tillhör det förflutna.

Folk kommer och går på bron, bestämmer mig för att inte besväras av någons närvaro utan fokuserar igen och åkallar på samma sätt som tidigare, men nu de änglar som tar bort sorger.

Slängde först i de vita vissnade blommorna, vinden hade ökat så de girade i en tvärt sväng upp på iskanten och la sig där istället för att hamna i vattnet, samma med de röda rosorna, kastade dem ännu längre ut men de landade ändå på samma ställe som de andra blommorna.

Tittade ner på de utslängda blommorna, det såg fantastiskt vackert ut mot den artistiska isen, det var väl meningen då kanske att de skulla hamna just där tänkte jag och kände att uppdraget var nu slutfört och en enorm lättnad, som en stabiliserande, balanserad harmoni infann sig.

Nu har jag varit fri från fler kontaktförsök från just honom sen en vecka tillbaka villket jag tolkar att uppdraget lyckades.

Jag har följt mina egna ingivelser och det har känts helt rätt och bra. Nu återstår några andra också…jag skall tona in på dem lite lagom och se vad jag kan göra, kanske kan jag hjälp även dem vidare…

Ha det så bra och tack för ert engegemang och era synpunkter, Kram Silja

Så vackert och så rörande

Och väldigt fint skrivet.

#26 otroligt vackert och sorgligt och fint på en och samma gång!

Enligt reglerna får man inte skriva ut namn eller något annat som gör att man kan förstå vem personen är. Man måste ha förståelse för anhöriga som kan läsa och kanske blir illa berörda. i dom fall man har anhörigas tillåtelse är det ok men inte annars. En enkel regel, tänk på hur det skulle vara för dig om du fick läsa om din döda anhörig på ett öppet forum.

Jag kommer nu inte att redigera eller ta bort den här tråden men jag vill att man respekterar anhöriga i såna här fall. Jag skulle inte vilja hitta något på ett forum eller liknande om att någon skriver om min döda familjemedlem om att denne inte har gått vidare. Jag skulle känna mig ledsen över att den som har skrivit inte hade kontaktat mig först, för det är oftast så att om någon inte har gått vidare så kan det bero på att dom vill framföra något vilket man bör hjälpa till med att framföra först. Dom anhöriga har sorg och saknad, så tänk efter innan ni skriver ut namn eller annat som gör att man vet vem det kan gälla.

I det här fallet är det inte svårt för dom anhöriga, vänner och andra i trakten att veta vem det handlar om, så det hade kunnat beskrivas på ett annat sätt. Däremot förstår jag att Dance ville berätta om sin upplevelse och det är jättekul att få ta del av varandras upplevelser så den här gången tas inget bort men vi får vara mer uppmärksamma och tänka på det här med vad man lämnar ut.

#4 Har du kontaktat hans anhöriga och framfört det han säger till dig? Tänk annars på hur det känns för dom att få läsa sånt på nätet. En tanke bara!

Hoppas att ingen tar illa upp och att ni förstår, jag menar inget illa mot någon av er, jag vill bara berätta vad som gäller och hur det kan kännas för dom som stod dom nära.

Kramar!

För att återgå till ditt ursprungsinlägg… Det är ju mkt möjligt att den starka strömmen spolat honom kanske rent ut av ut till havs eller ett annat län? (ifall älven går så långt då)

Bara en tanke. Då kan det ju vara väldans svårt att hitta kvarlevorna.

Det var mkt sorgligt att han så ung ville göra något så drastiskt. Sorgligt för hans anhöriga Jag hoppas att han kommit till rätt ställe nu och härligt att du kunde hjälpa honom andligen. kram

#29-- Elizabeth, just detta har jag övervägt fram och tillbaka och skriver med tanke på hans anhöriga. I mitt fall har jag försökt få fram kontakinfo förgäves, och fortsätter alltjämt så att jag kan berätta för dem både om mina erfarenheter och att jag skrivit om det i ett forum.

I mitt fall, varför jag gått händelserna i förväg beror på att min intution säger att det är helt ok. Annars är jag själv tydlig med sekretessen, vilket jag också skrivit om.

Här där jag bor känner folk till mig som den som läser folk. jag gör det alltid gratis och var som helst, när som helst, på gator och torg, hemma hos folk, väldigt ofta på krogen och så gott som varenda gång dyker en avliden anhörig upp.

Ju mindre jag vet om personen som jag läser, desto större träffsäkerhet av någon anledning. Så att jag skriver såhär om killen är undantaget som bekräftar regeln. Men självklart håller jag på sekretessen, den är väldigt viktig.

Tack för din kommentar Elizabeth, hälsningar Silja

Jag blir fortfarande upprörd, inte av den goda tanken, men min intution säger mig att han gick över meddetsamma.

Du skriver att du nu ska tona in på några andra också som du ska hjälpa över.

Detta blir för mig både tramsigt och absurt, det måtte vimla av osaliga andar överallt. Nä detta känns löjligt snällt uttryckt.

#30-- Bettis69, jo, just så är det och därför ringer polisen och rådfrågar en god vän till mig som är en känd synsk äldre dam här sen decennier, hon har genom åren fått flertalet påringningar från polisen, anonymt visserligen men hon hör på rösten och hur de frågar att det är polisen som vill ha hjälp med att hitta just personer som drunknat.

Strömmen drar inte neråt, man far iväg med all världens fart på ytan, jag vet för jag simmar alltid ut en bit och där känns det hur stark den verkligen är. Då simmar jag motströms på samma fläck, 1000 meter på plats, njae, lite överdrivet, men ändå…

Under en viss bro leker ungarna vilda lekar sommartid där det är grunt vatten men otroligt strömt, det finns många badplatser också, många båtplatser och många broar. Hälsningar Silja