Panikångest kan man få av olika orsaker och det är inte alls ovanligt att man får det efter att någon som har stått nära går över på andra sidan. I dit fall var det ditt livs kärlek som står dig varmt i hjärtat och du saknar honom, så det kan vara det som har orsakat din panikångest. Har du bearbetat sorgen? Kanske det finns en del som du bör bearbeta? Du skriver att den andra tjejen var orsaken till att det tog slut, men kanske du bör se djupare på det som hände, det kanske inte alls var hennes fel men man lägger lätt över problemen till den tredje parten ibland, den parten blir boven i dramat trots att personen inte har gjort något fel. Du är antagligen också ledsen och sårad över att det tog tid innan du fick veta att han var död, så din panikångest är nog något du kanske skulle behöva få bort genom att försöka se tillbaka och se saker från andra synvinklar. Det är inte roligt eller lätt med panikågest och jag hoppas verkligen att du snart kan släppa det för det kan många gånger hindra så mycket i livet. Har du sökt för att få hjälp med det? Annars är mitt råd att du gör det inom kort. 

Kramar

Tack för ditt svar.Jag hoppas ju inte att det har med honom å göar.Och egentligen tror jag ju som du att det är riktig panikångest å ingen som påverkar mig.Jag vill tror d iaf.

Jo jag går hos terapeut men jag har märkt att allt fler vänder sig till medium..sen tror jag att jag är väldigt öppen på nåt sett för andar.

Jo jag har försökt få kontakt med tjejen just för att ensa luften,men hon vägrar och det förstårman..

Asså bara av att läsa ditt svar har jag fått en annan syn påd..lite grann iaf:)Tack så mkt.Kram

Oj vad många tårar jag ser. Om det nu var din stora kärlek så vet jag precis vilka känslor du känner så jag kan förstå din panik. Får lite svårt att andas faktiskt.

En fråga; är du en människa som vill ha kontroll på saker? Människor med kontrollbehov brukar få panikångest. Hur kontrollerar man ett dödsfall? Och allra minst ett självmord. Det står ju verkligen utom ens kontroll. Ett självmord är så fruktansvärt tragiskt. Den allra yttersta fasen i en krissituation.

Jag tror att panikångest många gånger helt enkelt är en massa ansamlade känslor som vi svalt ner, förträngt eller på annat sätt ignorerat. Lite lättvindigt sådär, har en bekväm etikett uppfunnits - panikångest. Ååååh - så bra - det har vi piller mot.

Jag tycker det vore som att gå till läkaren och säga - "jag har ont i magen" och så skulle dom svara alla samma sak - "nämen åh, då lider du av magknip! Det har vi piller mot! Vassego!" Och så skickade man hem hela bunten. Billigt och bra, eller hur??

Om ni anar en viss ironi här, är det för att jag anser att vi bör högakta människors psykiska mående mycket mer än vi gör! Big time!!

Jag, personligen, är helt övertygad att det kryllar av människor som blivit behandlade för s k panikångest, psykos, schizofreni och annat som egentligen har helt andra problem.

Tänk om vi kunde ha en självklar och intensiv vård för de som hamnar i känslomässiga upprördheter och vulkanutbrott efter någons död eller annat, eller s k utbrändhet. Det räcker inte att sätta in lyckopiller och tro man löst det hela. Samtalsterapi och det i stor skala borde vara en självklarhet och är det mycket känslor och väldigt jobbigt ska det vara en längre tid också av hjälp. Kanske pillren får hjälpa till precis när allt är akut, för att personen överhuvudtaget ska orka ta itu med sitt inre, men det är INGEN långsiktig lösning. Tycker jag.

Har skrivit om det förut och tycker det är viktigt - i vissa länder finns något som kallas "Spiritual emergency" och det är behandlingsformer som hjälper människor hantera en stark andlig upplevelse som väcker själen väldigt starkt och intensiv. Symtomen är väldigt lika en psykos….. om man inte fattar skillnaden.

Önskar dig lycka till och känn efter djupt därinne - där finns en självklar styrka som du kan få kontakt med och du känner den första vibrerande känslan av övertygelse - den röda tråden inom dig som du kan följa på din väg hem i dig själv!

Understryker att jag inte på något vis säger att någon ska sluta med sina tabletter, heller inte vägra ta dem när det är illa. Jag vill bara belysa det missbruk som föreligger. Tabletter i den mängd som dessa ökar lavinartat i förbrukning och det borde vara värsta alarmet, enligt min mening. Piller är ingen lösning när själen gråter.

 - Hej! Jag har stor erfarenhet av både panik ångest, Apatiskt barn och även psykos.

Det är tyvärr ofta så att man INTE i ett första möte med läkare / psykakuten eller psykiatrin kan avgöra i vilket tillstånd man befinner sig i, då många patienter faktiskt mår som sämst i sin ensamhet och andas ut och mår något bättre under "läkare kontakten." ( En slags trygg het.)                            

När min son misshandlades svårt i skolan, så blev han apatisk, alla i min närvaro sa - det kommer att gå över, ge honom tid!                              Jag borde ha lysnat till mitt hjärta och tagit med honom till psykiatrin långt innan jag gjorde det, då hade han redan gått in i psykos.                     Läkarna är jätte duktiga i dag! Dom på Magnus huss - KS är otrolga!

 Jag fick själv panik ångest, vilket påminner om en lätt hjärtinfarkt, man hyper ventilerar i svätt, får svårt att andas och verk i bröstet och tror faktiskt att kroppen snart ger upp!                                                     Då är det dags att söka läkar hjälp, som sen remiserar en till psykiatrin!

Min pojkvän och mina barn är det jag älskar mest så jag förstår vad du känner och går igenom och även fast du kanske inte just nu kan förstå att tiden läker sår, vilket jag inte heller trodde, så gör den faktiskt det!

Min tvilling bror, min mamma, min stora syster har alla dött unga och i cancer.                                                                                       Min mormor dog i hjärnblödning och min morfar i hjärtinfarkt så även fast du eller din omgivning tror att det är panikångest så är det bra att gå till läkaren!                                                                                    Sorgen över att ha mist mina kära och nära har tagit tid och varit och även fortfarande är jobbig, speciellt till födelsedagar, jul som nu vankas . . .                  

Men jag har ju en övertygelse om att dom finns nära mig ändå, ibland kan jag känna morfars sigarr doft och känna mormors granskande blick, typ som nja, är det där verkligen så bra?                                                        Jag kan höra mamma sjunga och jag frågar ofta Lars-Richan min tvilling bror om råd.                                                                               Den jag bara känner ro med är min syster Anneli, hon led i leukemi och jag tror att hon är en ängel som vakar över mina barn, som alla tre lyckats få tre olika funktions hinder.

Men vet du vad, trots det så känner jag mig lycklig och välsignad, för alla som tror att alla människor ska vara lika, man måste pristera mycket …   Dom vet ingenting! Mina barn är perfekta på deras vis, vi bor fint, äter bra mat och njuter av skärgården där vi har lyckan att bo!

Det är snö storm här ute, bussarna har ställts in men vi har tänt ljus, bakat och mår bra och jag hoppas att du också ska finna ditt lugn, ditt så att säga jag, må bra!   - Lycka till!