Grattis för att du har träffat din Guide, härligt!

Jag tycker det är viktigt att varje enskild människa själva upptäcker sina guider och det gör man när man är mogen för det eller när det finns behov av det helt enkelt. Det vanligaste är att man endast förnimmer dem så även om jag kunde se någons hjälpare så skulle jag inte nämna något om det om jag inte säkert vet att personen själv träffat hjälparen eller guiden så att en bekräftelse på att jag ser rätt kan ske.

De flesta brukar säga att man har en Guide, som även kallas Ledsagare, Skyddsängel, Doorkeeper eller annat vackert.
Huvudguiden är inte en person man träffat i detta livet med andra ord eftersom denne varit med sedan man föddes.

Utöver huvudguiden har man hjälpare som kommer och går beroende på vad man behöver få hjälp med, detta kan vara personer man känt i levande livet

Håller med Hellas här ovan. Din guide ska ingen annan förmedla, det mötet är upp till dig och guiden.

Det är så lätt att kalla sig medium och tala om guider i form av munkar, nunnor och indianer - men för det första -var är bevisen? För det andra - man styr ju verkligen en människa i en tydlig riktning när man ger sån "info". För många gånger är det i början av sitt andliga sökande som man går till ett medium som förmedlar guider och påverkan är stor då.

Meditera regelbundet och lita på det du får till dig. Mötet med din guide och dina medhjälpare blir starka möten som du absolut inte kan tvivla på!!

Kan kanske tillägga att ibland har jag hört medium som beskrivit en guide, men då har dom först givit andra helt tydliga bevis för andevärldens existens. Sedan har dom beskrivit guiden, och då på ett vis så att klienten kan känna igen det dom redan mött. Då är det återigen en bekräftelse och bevis för dina egna upplevelser.

För hjärnan finns ju ofta med och slaktar alla fina upplevelser… tar tid innan man kan lita på sig själv i dessa vackra möten.

Men trägen vinner….

Hur ska man få ro att meditera när hela kroppen kämpar emot….det kliar i näsan och  i benen och jag blir bara stressad…man ska väl inte behöva ta lugnande för att kunna meditera eller…..

#3 *S* De flesta har problem med att inte somna men visst, det kan vara ett bekymmer att även kunna komma till ro.

Jag brukar ha lite skön meditativ musik i min MP3 spelare, är det så att jag har svårt att komma tillro men ändå känner att det är just detta min kropp och själ behöver tar jag fram spelaren, pluggar in i öronen och lägger mig och försöker flyta med.
Jag vet att många inte tycker man ska ligga ner i meditationen men jag tror att är man uppe i varv och har svårt att koppla av så är det bra att lägga sig ner bekvämt, somnar man så är det nog det man behöver :).

Meditera korta stunder, gör det inte till några långlopp.
Man tar små steg i taget, övning ger färdighet.
Ofta använder man ju samma musik och tillslut räcker det med att höra de första tonerna för att kroppen ska reagera på att det är dags för att meditera.

När jag skulle till att vakna på morgonen såg jag en gammal man

i sovrummet. Han var krokig i ryggen och klädd i indiska vita typ

kalsonger och hade en käpp i handen. Jag blev inte rädd alls utan snarare bara iakttog honom så länge han syntes tydligt.Min dotter har också sett

honom, då tittade mannen åt det håll där jag och min man sov. Kan det vara en guide till någon i familjen? Tacksam om någon kan

förstå?

#5 Vet faktiskt inte, det måste ni känna själva eller fråga *Ler*.

det är ju alltid bra att fråga "Hej, vem är du och är det något du skulle vilja berätta?"

Det jag själv känner och tror är att handlar det om en Guide eller hjälpare så vet personen som denne tillhör direkt.

Guiden är ju ingen okänd person utan vår själ känner guiden mer än vad man känner någon annan människa.

Guiden står en så oerhört nära och dessa möten man kan ha med sin guide är så oerhört kännslofyllda, det går inte att förklara helt enkelt hur det känns men man vet!

Det är ju likadant med hjälpare, man vet vad det handlar om helt enkelt.

Jag tror inte att de ens visar sig om de inte samtidigt ser till att vi vet att det är hjälpare, fast detta är jag lite mer osäker på.

Får jag låna din tråd lite o ställa en fråga. Jag har funderat lite över det med guider.

Det är ju långt ifrån alla människor som får se, träffa, höra sin guide.

När man är i en livskris exempelvis och mår ganska dåligt. Man behöver stöd osv. Hur kommer det sig att de ändå är ganska sällan människor får uppleva att dem visar sig ger Tecken osv.

Eller är det så att man ska klara sig själv….fast livet känns mest pest för tillfället…och gå förhoppningsvis stärkt ur det.

Ex människor som tar självmord, skulle inte guiden på något sätt satt ner foten…gett hopp eller något. Eller är dess amänniskro så blockerade så dom inte ser?

Förstår ni hur jag tänker? Ja lite tankar i en kämpig tid.

#7 Hur vet man då att vår guide inte stöttar i våra svåra stunder?
Kanske vägen hade varit ännu krokigare om vår guide inte funnits tillhands, att denne inte visar sig alla gånger handlar nog mer om att man som människa även måste kunna ta till sig guiden, h*n kanske visar sig hela tiden men att personen inte kan ta till sig de Tecken eller de känslor som finns kring detta.

Det jag tror på är att vi ska gå igenom svårigheter, man kan inte bli Läkare utan att först ha skolat sig.
Det vill säga, om guiden tar oss till ruta C direkt, utan att vi först måste gå via de lärdomar som finns i ruta A och B ja då har vi ju svårt att hantera det som kommerframöver *Luddigt*, javisst är det så.

Jag tror alltså att guiderna och hjälparna lägger sig och hjälper oss precis exakt så mycket de kan utan att för den skull störa vår uppgjorda plan.
Jag har själv varit inne i jäkliga situationer och jag har förtvivlat frågat varför det ska vara nödvändigt men idag kan jag se de svårigheterna på ett annat sätt då jag ser detta som smärtsamma men ändå som erfarenheter som jag inte kunnat få på annat sätt helt enkelt.

De finns där, både guider, hjälpare och tjocka släkten som ett litet pärlband och stöttar och hjälper så mycket som de bara kan.

Ja jag tror allt att dom finns där….men när det går så långt så människor inte orkar leva längre…whats the point….

Kanske är det efterlevande som ska få lära sig livets svåra stunder då….ja mycket tankar.

efterlevande får lära sig, men den som tar livet av sig slipper inte

sina bekymmer.Tvärtom skapar ännu flera för sig själv

genom en sådan handling. För de prövningar han inte orkade med

måste han i alla fall gå igenom, alltså måste komma tillbaka hit för det, plus att ha orsakat andra stor sorg. Dock finns undantag, t ex

sjukdom då man inte är i sinnenas fulla bruk. Det har jag fått lära

mig i alla fall i alla böcker jag läst..

Kram

.

plus att ha orsakat nära o kära stror sorg…

Jag tror att våra guider finns med oss även i de svåraste av kriser, men kanske vi inte är öppna eller mottagliga just i den svåra stunden att känna av dem. Jag blir själv väldigt avstängd från allt det andliga när jag har det jobbigt, och som nu när jag mår så mycket bättre öppnar sig den delen av min värld igen och nästan starkare & tydligare. Jag kan också se sammanhanget i mycket och tolka mycket på ett annat sätt nu, just för att jag är öppen och mottaglig. Har aldrig sett min guide tydligt, men vet att jag ofta har någon hos mig och med mig. En man tror jag.

Svar till Sussana,

Jag hade liknande fragar..tex varfor satter inte guider ner foten

nar barn blir misshandlade, folk blir mordade, vissa som har otur hela livet etc,

men tjejn jag bor med som ar ganska insatt, sa det som att guiderna inte ar "gud". Odet ar odet och det finns inget man kan gora at riktigt…guiderna/vagledarna ar mer dar for att hjalpa oss valja ratt val har i livet…Bara for att vi inte ser dom nar vi ar vakna eller i den form vi forvantar oss betyder definitivt inte att dom inte finns dar for alla.

Jag hade tex vad jag kallade "pratande oron" nar jag var ca 10. Nu nastan 10 ar senare har jag fatt berattat att det var guider som forsokte formedla nagot till mig..har aven fatt bekfraftat vad dom forsokte formedla nu i efterhand…

Sa vad man kanske tror ar nagot annat kanske ar en guide. Har hela tiden trott att jag hade haft felkopplingar  i hjarnan etc..

Men dom finns definitivt alltid med dig, aven om dom inte kan forandra framtiden, men det kan du =)

To see the future is to change the future

Tack for alla fina svar btw! kram pa er

#7, jag vill svara dig oxå på denna fråga…jag personligen tror att dom inte är mottagliga, minns en gång när jag var arg på min guide…jag mådde fruktansvärt dåligt med min sambo, och satt i förtvivlan och funderade över massor av hans ageranden….varför….då kom min guide till mig och förklara situationen och varför den hade uppstått….

Men då blev jag så arg, och sa till han att varför går du inte till killen min och förklarar och visar istället för att hela tiden komma till mig och säga hur han mår och varför han gör som han gör, så att jag skall ha förståelse för hans handlingar….

Då fick jag till svar att min guide var inte den som skulle förmedla till honom, att han hade en egen….men han var inte mottaglig….kunde inte höra, för att han var så in i sitt ego…han hade aldrig lärt sig att vara öppen för andra, han var så låst….det var kanske där en annans uppgift kom fram, att prata o prata, och förklara hur….

För när guiden talar så är det inte så att alla reagerar, även om dom har hört något….men efteråt kan dom förnimma att dom har tänkt att göra på annat sätt men struntat i det……det är detta som man skulle behöva träna upp, att märka bättre deras viskningar även i vardagen med….

För jag får oftast lättare kontakt när jag är väldigt ledsen och förtvivlad…men det kanske är så att man har lättare att höra deras råd då….

Hoppas att detta kan förklara lite av varför vissa/inte alla,  inte hör guiden eller ser den…

Din guide är klok nog att tvinga dig att själv ta ansvaret Eija, Vi lever i ett universum som fungerar efter principen om sjävlbestämmande och eget ansvar, Varför skulle din guide gå till din kille och säga saker, som ställföreträdare åt dig, och därmed låta dig slippa undan?

säg det själv! Det är ditt liv och din uppgift.

Våra guider är inga "gå och fixa det åt mig" figurer. Våra guider kommer aldrig att befria oss vårt eget ansvar.

sa Maggan som inte ens har lyckats få kontakt med sin  egen guide. Själv är bäste dräng

Tack alla som svarat på min fråga!

Kram

Sanna

#14, Förstår till viss del vad du menar Margareta, detta jag beskriver hände när jag var endast en ung mor, som hade blivit så misshandlad av barnets far, så många gånger…och mitt självförtroende var i botten redan innan jag träffa honom….

Vill tillägga att jag var bara 14 år när han kom i min väg, när jag mådde som sämst av allt kuskande runt med en far i fem år som var allt annat än kärleksfull..ingen mamma(Skillsmässobarn)….så oälskad, och övergiven…så tacka för att man smalt, när äntligen någon visa sin kärlek….även om den var falsk, vem ser det när man är bara ett barn fortfarande..

Så därför vill jag tillägga att då när jag i min ilska o förtvivlan sa detta till min guide, var ju när jag var så ung o oerfaren och hade inte denna kunskap som jag har idag…så jag hoppas att du förstår vad jag ville förmedla där…..

Därför förstår jag inte varför du ger mig pekpinnar…jag beskrev ju bara en händelse, som gjorde att jag fick veta hur dom jobbar, och jag fick mitt svar där….och lärde mig av detta, och vet att han var en person som man kan kanske kalla för psykopat….han kunde inte känna empati, utan bara för saker han själv hade upplevt….Jag vet att jag hade tur att jag inte blev en av dessa som blir mördade av sin sambo…

Så du anar inte vilket jobb jag hade med denna man för att komma undan med barnens och mitt liv och hälsa…..det tog år av förnedring och misshandel…. vill inte gå in på detta här…men så kanske du har en liten aning om varför jag skrek ut min desperation om hjälp från ovan…och fick då åter dessa svar och råd som jag hela tiden hade följt…men den gången tog det liksom slut på kraft o ork….men som tur var så hade jag tillfälliga svackor, jag var och är en kämpe…

Ett bevis på det är att jag står här idag…Jag hoppas att detta var bara ett litet missförstånd, för annars blir jag ledsen när du skriver som om jag inte redan visste vad min guide har för uppgift, för det vet jag, detta berör mig väldigt starkt, för jag vet ju vad han och andra kära på andra sidan har gjort för mig….det har gått 35 år sen denna händelse…så jag tycker att jag har lärt mig mycket på dom åren….

#5

Gandhi?

#12

Innan vi kommer in i ett liv(när vi befinner oss på andra sidan) så bestämmer vi själva vad vi ska uppleva för att förstå hur saker och ting känns. Hur hemskt det än är så är det just den personens egna själ som vill uppleva just detta som sker.