Jag kan inte förklara vad du varit med om men någon annan kanske kan göra det!
Jag tycker det är bra att du ska tillbaka till henne, annars hade jag givit dig rådet att ta kontakt igen.

När man öppnar sitt inre och gräver fram sådant som man glömt så händer det enormt mycket och det är viktigt att man då har kontakt med framförallt den person som öppnat upp det hela, det är vad jag tycker.
Så många efterreaktioner kommer och ibland kan det nästan bli för mycket.

Att få healing är en mäktig känsla sägs det, jag har aldrig fått det själv på ett sådant sätt som du själv men jag har ju läst om andras upplevelser.

Tror att ljuset du uppfattade mycket riktigt var healingkraften som du både kände av och uppfattade med alla sinnen.

När det enorma kärleksljuset kommer in så belyses det som legat i mörka vrår i ditt inre och det kommer upp till ytan för att läkas.

Ibland kan man tycka att man först mår sämre, som du beskriver. Men möter man det här modigt och med öppna ögon, så kan man känna kraften i att få bort det som ligger och skaver i djupet av ens inre.

Om du kan - försök tänka hur befriande och skönt det är att bli av med dessa "skavsår" och tillåt känslan av vetskap få finnas där inom dig att du nu håller på att läka och hela dig till en stark, lysande och genuint lycklig människa.

Det är mod tycker jag att våga möta detta och göra jobbet med att rensa bort sånt som ska läkas och inte längre påverka precis allt i livet. Jag personligen tror att det är därför så många människor springer i 390 km/tim - rädslan att möta detta är stor. Men jag tror också att när vi gör det så får vi äntligen frid inom oss och äkta livsglädje kan strömma genom hela dig!

Lycka till på din färd och önskar dig fortsatt mod! Låt inte eländet ta över när du minns vissa saker bara - det går att vara i en healingprocess utan att lida hela tiden.

Ljus till dig!