Var ut på altan en sväng för en stund sedan. Det börjar mörkna och solen håller på att gå ner. Himmlen är alldeles röd över bergen på andra sidan sjön. Och några tjocka molntäcken sveper över det röda.

Det är andra gången den här veckan jag ser detta vackra. Men båda gångerna så har jag också sett att det röda liksom pulserar och blir starkare. Flera gånger. Men tittar jag direkt på det slutar det, så det är liksom i ögonvrån jag ser det.

Det finns ingen väg därborta över bergen så det är inget ljus från nån bil som gör det röda rödare.

Jag tror att det är för att jag börjar känna mig levande igen och för att jag märker av min intuition mer och mer för varje dag. Att jag kanske kommit till en punkt i mitt andliga sökande som öppnar upp mig.

Jag är lycklig.