Bra jeremina…desto fler vi är desto roligare o bätre svar kan vi få på våra frågor.Lena.P.Ä.  


Hejsan Jeremia,

Tack för ditt svar och jag ser självklart fram emot att du delar med dig av dina fotofenomen.

Men jag vill bara säga en jätteviktig grej och det är att just den biten där någon känner sig påhoppad personligen när man kommenterar, vare sig det är du eller någon annan-- det är skillnad på personangrepp och att kritiskt ifrågasätta någonting, i detta fall fenomen på foton-- därför tog jag i lite extra och kallade det för fräckhet när du upplevde mina invändningar som personangrepp.

Men jag är glad att missförstånden mellan oss iallafall är utredda.

Att försöka hitta en fotograf som är intresserad av att granska dina fotofenomen kanske inte är den lättaste uppgiften i världen. Du frågade om detta i en den andra tråden, men jag svarar här…

Denne måste vara extremt erfaren av allehanda fenomen som kan uppstå i samband med digital fotografering.

Jag har själv erfarit de mest märkliga tekniska finesser som spelar mig allehanda spratt i tre års tid som jag fotograferat digitalt. Och visst har jag häpnat! Men det mesta avfärdar jag dock som helt vanligt strul utan några som helst övernaturliga tolkningar.

Men en bildserie med 3 foton som uppstod mitt i det övriga flödet av bilder har jag däremot utnämt som "övernaturliga" speciellt med tanke på det som jag har att berätta omkring bilderna. Storyn är dessutom lite väl "mycket" så just dessa bilderna väljer jag än sålänge att inte publicera. Isåfall vill jag att flera riktigt kunniga medier, oberoende av varandra läser detta material. Samtidigt tvekar jag och reserverar mig för att dela med mig av denna "dyrbara skatt" som de 3 fotografierna utgör för mig personligen.

Vidare, beträffande att hitta en fotograf som vill kika närmare på fotofenomen, en sak till och den är ännu viktigare-- denne måste behärska t.ex Photoshop, dvs efterbehandsprogram som tillåter myriader av möjligheter till bildmanipulation, ju mer jag tänker på det desto djupare insikt får jag vilka enastående möjligheter det finns till bedrägeri om man vill skapa fejkade "seriösa övernaturliga fenomen" på foton.

Så der är ingen lätt uppgift för den stackars fotograf som skall granska trovärdigheten av något "övernaturligt" på en bild, vare sig det är äkta eller falskt.

Att slänga in en "orb" i en bild kan vem som helst göra, denna manöver är en av de absolut enklaste manipulationer som man inte behöver några avancerade kunskaper i.

Detta kan man få till hur lätt som helst med något av de absolut enklaste bildbehandlingsprogrammen som medföljer t.ex Windows -98, alltså med uråldrig teknik.

Jag tror alltså att man måste hitta en eldsjäl med ett genuint intresse för både kamerateknik och efterbehandling i kombination med massor av erfarenhet. Det allra bästa är att personen ifråga inte har ngot som helst intresse av det övernaturliga, tycker jag.

Tolkningarnas relevans skulle öka då anser jag, dvs genom att pricka in vad det i-n-t-e är så skulle det mystiska fenomenet som man vill ha analyserat som därmed återstår och som isåfall kan bedömas som oidentifierbart-- kanske vara ett verkligt övernaturligt fenomen.

Ett fördomsfritt samarbete med ett eller flera medium i denna uteslutningsprocess vore ju det absolut perfekta.

Om man hårdrar problematiken så handlar det krasst om forskning och vetenskap egentligen och då är vi inne på projekt med helt andra dimensioner än att försöka hitta en kunnig fotograf som skall kika närmare på fotofenomen…

I väntan på att en genuint intresserad forskare i övernaturliga fenomen på foton korsar ÖN:s väg så får vi väl nöja oss med att använda enbart vår intution så länge, men kombinationen vore ju perfekt, medium och forskare.

Förutom att det är en kostnadsfråga också. Förståss.

Ha en bra dag Jeremia. Kram Silja

Hej du Silja! Attans, av någon anledning vill jag ha ett e på slutet och kalla dig Silje!

I alla fall så är det kul att du skriver till mig som du gör. Vi verkar förstå varann väldigt bra. Nu ska jag nog skriva det sista om Orber på ett tag.

Mina 3 bilder som jag inte kan förklara kom ju bara och jag skulle inte vilja manipulera och kan inte heller. Dessutom vad skulle jag vinna på det? Varför provar en del att luras? Andra kanske går att lura men man kan aldrig lura sig själv. Och jag vill ju ha svar och kanske får jag det någon gån men just nu struntar jag i det.

Jag har berättat om en del av mina upplevelser och fått meddelanden som verkligen värmer. Du ska veta att jag är både mamma och farmor och har haft samma man i över 34 år. Jag har gått igenom många svåra saker.

Allt i från att nästan slå ihjäl mig vid 9 mån. ålder (jag har en stor grop i pannan fortfarande vid 49 års ålder. Jag har bitit av mig tungan som syddes ihop utan bedövning vid 4 års ålder.

Jag ramlade mellan tunnelbanetåget och perrongen när jag var 6 1/2 år. Nu vet jag att mannen som kom fram från ingenstans var en ängel som bara lyfte upp mig innan dörrarna stängdes och tåget skulle åka.

Vid 9 års ålder fick jag 41,4 i feber och togs till sjukhus, i ambulansen såg jag mig på britsen för en stund. Tilläggas ska att jag brann inne i en lappkåta i ett tidigare liv, jag hette Jeremina och var 9 år därav den höga febern. för du ska veta att läkarna hittade inga fel på mig och jag tillfriskande på 1 dag.

När jag fick barn redan vid 16 års ålder höll jag på att dö och fick ligga i mörkt rum i 3 dagar. Under dessa dagar fick jag föraningar om att min farfar skulle dö rätt ung. 8 år senare dog min älskade farfar, det bästa jag någonsin haft bara 61 år gammal.

När jag vid 21 års ålder fick min andra son gick allt bra, trodde jag. Men efter 2 dagar blev han sjuk, urinvägsinfektion och det började en lång karusell på sjukhuset.

Efter 3 månaders väntan och oro över om han skulle dö eller inte för det hade med njurarna att göra blev det operation Uppsala av Dr. Gierup denna underbara lilla man. Under dessa månader funderade jag på att ta livet av mig och mitt barn men någon sa åt mig att allt ordnar sig.

Min son blev frisk och är idag 28 år och mycket medial men förnekar det. Ändå brukar han ha seanser med mig och bland annat berättat om en kille jag hade innan hans pappa. Han berättade i detalj om hur denne Anders mördades när han var 30 år, det var jobbigt.

Jag fortsätter någon annan gång med resten jag gått igenom om någon är intresserad.

Varför vill jag berätta allt detta för dig? Nu är det inte bara du som läser det men det känns viktigt att du förstår att jag är en stark person.

Men du ska också veta att jag är väldigt snäll och omtänksam och känslig så det var därför jag reagerade på reaktionerna om orberna.

Nu lämnar vi orberna för jag har mycket mer att berätta om mina upplevelser i andra inlägg.

Ha det bar och många kramar till dig Silj(e)a!

Tack för att du delar med dig Jeremina av både din livshistoria O-C-H Orber, jag vill gärna se fler, tro't eller ej, för så som du beskriver det så kan man ju börja undra …

Jag röööööös av din berättelse-- hur mycket tål en människa egentligen!!!????

Spontat flög en jämförelse upp med den afrikanska kulturen där jag läst nåstans att ju djupare sår desto starkare själ och att männen speciellt tillfogas avsiktliga fysiska skador för att skapa en riktigt stark själ.

Någonting virvlade upp med full kraft när jag läste att "du har haft samma man i 31 år"-- det är frågan om styrka här också att kunna leva i samklang, tillsammans med samma man, att inte börja orientera sig utåt under de ofrånkomliga prövningarna som förhållanden utsätts för.

Kanske har du nåt viktigt att delge till framförallt den yngre generationen, det finns säkert ett skriande behov av förebilder hur man egentligen skall leva tillsammans och fortsätta hålla ihop.

Det skrivs mest om äktenskapsförord och hur parterna skall förbereda sig på skilsmässa än hur man tar sig igenom prövningarna, det skrivs mer om rätten till abort än hur man skall vara rädda om varandra och fokusera på att ta väl hand om sin avkomma, det skrivs mer om pensionssparande och pengavärdet än hur vi skall ta hand om våar gamla med männiksovärdet i behåll, både de gamla och sjuka som inte längre kan ta hand om sig själva och vi andra som sänker oss så lågt och tillåter att de blir behandlade som sopor som slängs på en soptipp.

Idag finns det unga som inte kan hantera motstånd utan att fly in i droger, alkohol och andra starka begär. Jag tror att det beror på brist på vägledning från en tydlig omgivning som lyser med sin frånvaro för alla är upptagna på annat håll, men så många unga får inga mänskliga värderingar med sig ut i livet såsom att bry sig om andra människor.

När unga aldrig fått lära sig att bry sig om andra så skapas en Jokela-massaker här och en Kauhajoki-massaker där, det som vi fått erfara inom kort tid här i Finland. Om man bryr sig om andra människor så finns spärren som sätter stopp, hur arg och frustrerad man än känner sig, det är inte agressionen i sig som är farlig, det är vad man gör med den.

Jag tror att du har väldigt mycket att tillföra med din levnadshistoria och komma fram med den till de unga-- framförallt att ge dem redskap att arbeta sig igenom svårigheter…

Silje är den norska varianten på Silja och avslutningvis hoppas jag innerligt att din 28-åriga son vill dela med sig av sin mediala gåva för att komma andra männiksor till undsättning, en medialt begåvad personlighet som kan bruka sin gåva rätt är till stort stöd och mycket hjälp för behövande själar…

Nu skall jag ut i snön med lilla voffsingen, men vi hör mer sen, ha en bra dag, kram Silj-A!

#2 Här är en som har noll intresse för bildredigeringsprogram. Om det är så lätt att "gör" en ord i ett sådant program, skulle du vilja lägga ut en fuskord så jag kan få se hur en sådan ser ut.

Jeremia. Vilket liv du haft =O Jag förstår att du blivit stark. Massor av kramar till dig.

#5 orb ska de stå…

Jag skriver inte detta för att kritisera utan mer för att jag börjar bli nyfiken på varför så många tycker detta med Fotade Orber är intressant?
Jag läser av foton lika bra utan ljusklot eftersom man plockar upp andra sina ändå så jag förstår inte, kan någon hjälpa mig att förstå?

Som jag ser det så är det i princip alltid Damm eller fukt :
Trovärdigheten för ett foto ökar markant om fenomen är tagna med annat än med Digitalkamera och att man har diabilderna kvar (heter det så, de långa bruna genomskinliga remsorna ).
Finns fenomenet på dessa, som ju är betydligt svårare att manipulera för gemene man så är ju chansen lite större att det är äkta vara.
Det lär ska finnas sådana foton så det handlar inte om att det inte gick att plåta "Orber" med dessa kameror.

Det skulle ju även vara kul att någon gång få höra att den som fotograferar en orb med säkerhet även just då haft en kommunikation med andra sidan och vet exakt vem energin kan komma från eller att personen sett Orben själv med blotta ögat.
Det finns minst en person (som jag vet) på forumet som fotat en orb samtidigt som hon såg den och det ökar ju trovärdighten enormt.

Jag själv har fotat hur mycket som helst hemma hos mig och jag vet att jag har aktivitet och påhälsningar titt som tätt, eller varje dag men då jag fotat har jag inte kommunicerat eller sett Orben så då har jag sett fotot som misslyckat helt enkelt och slängt det.

Fast för min del vet jag inte ens varför det är intressant med en massa klot som kanske kan vara en Orb, jag vet ju att de ändå finns, jag ser dem med mina ögon och jag är inte intresserad av att överbevisa någon så vad är det för mening egentligen. Fast å andra sidan, jag samlar på annat skräp och den som inte är intresserad av det kan ju inte heller förstå meningen *Ler*

Tur att vi är olika

Kram och ha en härlig söndag

Jeremina Tack för din berätelse.Du har mycke att berätta..

hella..jag kan svara kort på varför jag tycker det är intresant med energi på kort.

För om jag har tagit ett kort o jag har känt att det är något o får det på bild..Då vet jag

det som ni gör ,läser av foto.Det tror jag inte på.

Så vi är olika..

#8 Tack chik, ja vi är nog olika och tur är ju det och man kan ju se det som så att ni förser oss med foton som eventuellt går att läsa av så det är ju ändå ett bra sammarbete, det ena ger det andra !

Hellas,

Du menar förmodligen negativ-- men att fånga fenomen på dia är nog ännu bättre faktiskt, det borde vara den ultimata lösningen för alla ghostbusters…

Jag har ett foto på mig i vildmarken där jag har påhälsning från andra sidan, det syns på negativet också-- strax innan fotot togs hittade jag ett föremål på marken på en renstig som jag direkt förknippade med samma person som senare behagade "föreviga" sig på bild.

Kanske är det frågan om samma person, kanske ej, jag blev otroligt glad och tacksam för "presenten" som låg utslängd mitt framför mig, omöjlig att missa, personen använde dessa föremål i sitt arbete och jag tackade högt och ljudligt för den jättefina gåvan som kändes riktad direkt till mig. Jag har kvar den…

Sen gjorde vi upp eld och lagade mat och drack kaffe och fotade nån bild-- och där passar personen antagligen på att ge sig tillkänna.

Iallafall tror jag att det är samma person, därför skulle det vara intressant med en medial läsning också. Hellas, om du känner dig kallad, och har tid och lust att  känna av föremålet så hör av dig, digitalt visserligen, men det kanske också funkar…

Hälsningar Silja

Till #7 Hellas-HEJ!

Du har nog missuppfattat mig och mina Orber. Det var något helt nytt för mig. Jag kan se liknande saker med blotta ögat och och jag brukar ibland säga till min man: det står någon bakom dig!

Då ser jag en gestalt med ett sken runtomkring och ibland konturerna. Jag brukar se mina döda kattor komma och gå i just "ORBHALLEN" (som jag vill kalla den nu). Jag kan känna hur dem kommer upp i soffan och i mitt knä.

Jag har skrivit förut att jag inte vet vad dessa foton är. Jag känner saker och ting men det gör jag ju jämt (nästan) utan att ta kort. som sagt jag kan inte säga vad dessa klot är.

Men jag har skakat kläder och tagit kort på "Orbdamm" och det blir något annat. Men strunta i orberna nu. Jag lägger in dessa som är speciella och nu är det endast 4 st så länge.

Jag har ett gammalt kort från juldagen 2005 som jag inte lägger ut för min son och mamma är med där och jag måste då fråga dem först.

I alla fall sonen står på farstubron tillhörande huset som hans flickvän är är uppvuxen i. PÅ bilden syns en massa runda lysande prickar, stora och små.Precis som om en ficklampa lyser genom huset. Sonens vänstra arm lyser som en fackla. Han har inga reflexer och en svart rock på sig. Du vet! Han är jurist så han klär sig snobbigt.

Till saken då: sonen kan inte sova i detta hus för han mår så dåligt för att han känner alla energier. Han har inte berättat vad men jag fick reda på det själv.

En natt kom en stor äldre man och en yngre och den store äldre sa: Det här Kalle (han heter så) och han sköt sig själv där i huset. Kalle berättar senare för mig att han var fosterbarn från Stockholm som flyttade på landet i Jämtland.

Hans fosterlillasyster såg när han sköt sig i trappan och hon var bara 3 år. denna flicka är min sons flickvän vilken sonen har en son på 5 1/2 år med.

Kalle frågade om systern hade kvar sin blåvita klänning med dem svarta lackskorna till och dockan som hade samma kläder som mamman sytt till dem?

Det var många mer saker som han sa. Jag skev ner det och mamman som aldrig trott på det mediala talade om att allt stämde. Och flickan som nu är 28 år blev alldeles till sig. Hon vill att jag ska berätta mer.

Nu när jag tittar på kortet kan man undra varför dessa lysande prickar och runda klot just finns rakt utanför trappan inne i huset där Kalle sköt sig? Fundera på det du! De flesta kort jag tagit med denna kamera är det inget konstigt på. Det hör till undantagen.

Den lilla pojken-mitt barnbarn sa i just det huset hos hans mormor en kväll till sin mamma: Ser du dem som sitter där vid garderoben? Vilka då? Ser du inte dem två gubbarna? Nej, vilka är det? Ser du inte säger pojken som var knappt  3 år då: Det är ju din pappa den ena.

Mammans pappa dog när hon var 10 år 15 år tidigare. Då ringde hon till mig och var så uppspelt men pojken kunde inte fatta att hon inte såg honom.

Jag skulle kunna skriva mycket men avslutar med att dessa klot är inte ens en promille av vad jag kan se utan kameran.

Ha det bra i kväll. Jag har haft en mycket bra dag med min härliga man sedan 34 år och en hund och 3 kattor. Och inte att glömma ett härligt väder på vår promenad mitt på dagen.

Kramar till Alla!

Hej Silja!

Jag har andra saker att berätta. När jag skulle bli farmor för första gången kom den äldre sonen "J" hem och sa: Morsan du ska bli farmor. Det vet jag redan. -gör du? Ja, svaarade jag men jag vet inte hur. Men jag har berättat det för farsan och han bekräftade. Det syntes inte på tjejen "R" för det hade bara gått 6 v.

När han 3 år senare säger igen: Du ska bli farmor igen men det vet du väl redan?! Ja, svarade jag. Kul va? Det var en rolig bit av mina upplevelser.

Min svärmor var mycket sjuk i slutet av 90-talet och på skärtorsdagen 2000 städade jag i hennes lägenhet som hon lämnat för att bo på sjukhem. Plötsligt rusar jag till toa och där kommer det ur munnen 3 stora klumpar med blod och någon säger att det bådar inte gott.

Vi åker till svärmor och hon säger inte mycket utan tittar på mig och säger du ska ha tavlan med svanarna på som jag broderat. På påskaftons morgon kl 5 ringer dem från hemmet och tálar om att svärmor dött. Det visste jag när telefonen ringde och min man gick för att svara. (4 år senare har "J:s" dåvarande flickvän en seans med Terry Evans och hans säger att en kvinna hälsar till mig att titta bakom fåglarna. Hade det med varandra att göra? Det vet jag inte faktiskt men ändå.)

Jag hade inga problem med bihålorna eller halsen men gick till öron-halsläkaren. Hon sa att det är inget fel på dig. Du är frisk. Detta har inte hänt någon mer gång. Tilläggas ska att svärmor dog av lungemfysem pga långvarig rökning.

Min man fick lunginflammation 1986 och slutade röka och har aldrig rökt sedan dess pga sin mors sjukdom. Starkt gjort, han är också mycket stark person men skeptisk till det mediala men ju mer jag visar honom så börjar han tro mer. 

Om du orkar läsa ska jag tala om för dig att jag har haft alkoholproblem.

Efter yngre sonen R:s sjukdom 1980 började jag dricka för mycket på helger omkring 1983 och mådde inte bra. Jag ville trycka bort "skrymta" som jag kallar dem.

1984-1987 blev det mer och mer men 1987 bestämde jag mig för att nu var det nog och slutade bara. Men du ska veta att jag har under dessa år mått som en skunk. Jag har kämpat men med en man som hjälpt mig och utan sjukhushjälp klarade jag att låta bli då. Alkoholsjukvårdare har tyckt att jag var otrolig som klarade det själv.

1994 var min älskade farmor så sjuk också hon i lungemfysem och då skulle jag dricka ihjäl mig efter att inte druckit så mycket som en droppe på 7 år drack jag rent brännvin och slutade äta.

Jag kunde inte leva utan farmor som jag är uppvuxen hos. Efter en vecka en natt kom en släkting till mig i en dröm och sa. Du ska inte göra som jag och dricka och dö av det. Du har din familj och du ska leva vidare.

PÅ morgonen sa jag till min man att jag ville in på sjukhuset. Min läkare skrev remiss till psyket.  Och dem var helt otroliga där. Där var jag i en vecka och sedan dessa har jag på 14 år inte druckit en droppe.

Släktingen 37 år dog i Badhusparken i Östersund 8 juli 1992 med 5,2 promille alkohol i blodet. Han hade haft problem med alkohol och droger i många år. Men han var en varm och go´kille som alltid finns i mitt hjärta. Jag har honom att tacka för mitt liv!

Nu ska jag gå och laga mat till min man och mig! Avslutar med varma kramar till dig Silja! Jeremina!

#10 Tack, visst menade jag negativ , men diabilder är helt ok det med :).
Spännande berättelse och det foto du pratar om, det är ju onekligen väldigt intressant, betydligt intressantare än Digitala bilder :).
Ja, visst skulle man kunna försöka se föremålet via ett foto, ibland fungerar det och ibland inte, det märker man direkt.

#11 Jeremina, jag ställde ju inte frågan direkt till dig eller som kritik till dig utan jag funderade bara på varför det var intressant rent generellt med fotograferade Orber, men konstaterar också att vi alla har olika typer av intressen vilket ju inte är så dumt så inte hade du behövt förklara det hela så ingående även om det är intressant att läsa det du skriver, tack så mycket!

Tack för att du vågar dela med dig så öppet, det är modigt! Du har ett brokigt liv milt uttryckt, allt kan hända ser det ut som.

Alkoholen är ett dilemma, känner alltför många fina, goa, bra människor som kämpar med det förädiska begäret och de sjukdomar som kommer som ett brev på posten tillsammans med alkoholen.

Och jag kan bara titta på. Det finns inget jag kan göra mer än bidra med B75-vtaminbomber, mat och sånt för att häva delirium på stark ingång. Fyllepsykoser och förstörda inre organ som lever och bukspottskörtlar är tyvärr inget hinder för att fortsätta-- ändå är de som jag känner med dessa alkoholproblem samtidigt ute i arbetslivet.

Hur det nu går ihop. Säg det

Så du må tro att jag förstår att det var verkligen tappert gjort av dig, Jeremina, att dissa spriten--stort grattis!

Jag ser ju på nära håll vad den orsakar och blir uppriktigt jätteledsen eftersom jag är helt maktlös genetmot dessa skadeverkningarna och vad de gör mot vissa av mina vänner som jag tycker mycket om

Snyft, Silja

Hellas--

Tog nyss en bild på "föremålet". Dessa användes för ett alldeles särskilt ändamål och är starkt förknippat med personen ifråga som jag nämnde tidigare. "Föremålet" låg som sagt utslängt mitt på en smal renstig på en ö långt ut Enare sjö i finska lappland, mitt ute i vildmarken…

Jag är mycket tacksam om du har lust att hjälpa till å kika lite närmare om du kan känna nåt eller få nåt närmare budskap om personen ville mig något speciellt kanske. Jag känner på mig att vederbörande ville mig nåt för det finns mycket mer att berätta runt själva händelsen.

Tusen tack på förhand isåfall.

Hälsningar Silja

Tack allihopa i denna tråd för era funderingar svar och härliga kommentarer! Ni är ett härligt gäng, jag måste erkänna att jag var skitnervös första gångerna jag skrev………

Angående alkoholen så kan jag tala om att ironiskt nog är min äldre son chef i en kommun just inom beroendevården. Jag skriver mycket om mina söner. Det hörs att jag är stolt över dem, eller hur?

Många långa kramar till Er från Jeremina!

#15 Jag känner ingenting alls kring föremålet men det innebär ju inte att det inte finns energier kring föremålet, allt har en historia, det är ju en intressant form på den :)

Vad säger ni andra, känner ni något kring föremålet i inlägg #15?

Kram Hellas

#15 och #17

Jag kan inte känna någonting kring det, men det var som Hellas säger en intressant form;)