Mina upplevelser (långt)
Allt började när jag var runt 13-14 år och jag började höra saker i vårt hus. Vi hade alltid köksdörren stängd pgr av katten som brukade bli lekfull om nätterna och vi inte fick sova, och en natt så hörde jag oväsen i köket, jag gick upp för att se vad mamma egentligen höll på med och öppnade dörren till köket men där var allt tyst och mörkt. Jag gick och la mig igen och efter en stund så började allt igen, såhär pågick det i några veckor innan det helt plötsligt tog slut för att aldrig mer komma tillbaka. Undrar om det var inbillning eller vad som egentligen hände??
En annan gång så trodde jag faktiskt att jag höll på att bli tokig, vi bodde precis mitt emot hållplatsen för skolans bussar och där brukade jag hoppa hopprep och en solig dag gjorde jag just det, solen sken, fåglarna kvittrade och bilar och människor åkte och gick förbi mig. Helt plötsligt så gick solen i moln (inga moln innan) fåglarna slutade sjunga och inga bilar eller människor o så hörde jag en röst som pratade i mitt huvud, inte svenska men på något som verkade som israeliska eller något, detta inträffade två gånger.
Sen en gång så skulle jag och min kompis sova hos en vän till mig som hade ett hus i innerstan (bor på fastlandet annars) jag och min kompis la oss och efter ett tag hörde jag steg i trappan och sen så öppnade sig vår dörr men ingen kom in, snacka om att jag blev livrädd. Jag kände närvaron av en kvinna som ställde sig brevid mig och tittade på mig och jag fick känslan av att hon var nyfiken på vem jag var och hon märkte säkert att jag kände av henne, jag gömde huvudet under täcket i tron att känslan skulle försvinna men icke. Istället kände jag att närvaron försvann bort i hörnet vid min fotända där en gungstol var, jag tittade dit och gungstolen gungade av sig själv, då sprang jag in till min kompis som sa: jasså, det är bara tanten som bodde här innan hon brukar se till stället, hon är inge farlig.
Har även känt av min guide (känns som det i alla fall) och det var ett tag i mitt liv som han var extra närvarande, jag var med om en allvarlig trafikolycka i november 1999 och fick då en allvarlig whiplash och under ett par år efter olyckan så kände jag av en man som var i min närhet och lämnade mig aldrig i sikte, en gång kände jag att han skulle visa sig för mig men då bad jag honom att låta bli och sedan dess har jag inte haft den känslan.
Kan ännu känna närvaro ibland men inte alls som förut. Så detta var några av mina upplevelser…hoppas ni orkade läsa allt
Det är alltid intressant att läsa om era upplevelser. Så nog orkade jag det allt. 
Kram
kul att du ville dela med dig dina upplevelser…det var både bra skrivet och intressant så det var svårt att låta bli att läsa hela..
Tack för att du delar med dig:)
Tack för att du delar med dig, det är roligt att få läsa om era upplevelser :)
Kram
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Tack för era kommentarer, är bara kul att få respons på det man skriver. Det är så svårt att berätta för människor tycker jag för dom tror ju att man är tokig eller inbillar sig. Men när jag kände min guide så var det INTE inbillning för jag kände verkligen hur han stod brevid min säng och hur han höll sin hand ovanför min arm och när jag bad honom att flytta sig lite för jag kunde inte somna om han stod nästan satt på min säng och han flyttade sig in mot ett hörn men höll ändå ögonen på mig. Nu kommer en annan berättelse som jag inte har sagt till så många eftersom det är en väldigt dum grej: nämligen Anden i glaset.
Jag och en kompis tejpade ihop A4 blad och skrev på det, o sedan satte vi igång (ingen av oss trodde på att det skulle fungera) vi frågade om det var någon där och fick inget svar, efter tio minuter så var vi på väg att ge upp då glaset plötsligt rörde sig någon millimeter, båda två sa: det var du som rörde glaset men ingen av oss hade det. Helt plötsligt så rörde sig glaset mot JA, sedan bokstaverade han mitt namn, min kompis frågade om han ville prata med mig: svar: JA! Sedan kom orden: Jag vet vart du bor (snacka om att jag började bli en aning rädd nu) och att han aldrig lämnar mig. Jag frågade knappt någonting alls för det var han som skötte "pratet" så att säga. Jag frågade om jag någonsin skulle gifta mig och vad han hette i såna fall och om vi skulle få några barn? svar: TOMAS, och TRE BARN (min man heter Tomas och vi har 2 barn) Tillslut blev han nog till sig lite för han skötte glaset helt själv, vi höll inte på glaset och när han kom till tejpbitarna så tog han en annan väg helt enkelt och skrev, DIN VÄGVISARE, och att han var med mig vid trafikolyckan och sa återigen: kommer aldrig lämna dig…
Efter ett tag så började jag bli kissnödig så jag frågade om jag fick gå på toaletten? NEJ blev svaret, och så höll han på och fåna sig lite med olika ord osv, skämtade bland annat. Så tillslut frågade jag om han skojade med mig? JA sa han och då frågade jag: Du tycker det är kul att skoja med oss va?? JA skrev han, får jag gå på toa nu?? JA blev svaret. och när jag kom tillbaka så var det dags för mig att åka hem så det frågade vi naturligtvis och det gick bra.
Men på vägen hem så hade jag en passagerare kan jag säga, jag kände honom i baksätet hela tiden. Nu vet jag att det fungerar och att vi hade ENORM tur för jag gör då aldrig om det igen.
Starta ny diskussion