Det finns en del människor som känner på sig saker eller drömmer om saker som sen händer. Jag är en av dem, detta händer hela tiden. Det kan handla om större saker som när jag bröt mina fingrar, det drömde jag någon vecka innan det hände eller så kan det handla om helt vardagliga saker. T ex vad någon ska säga, när någon speciell person ska ringa osv.

Nog skulle jag vara uppmärksam på min omgivning om jag var du.

Kramar Madson

Det kan vara just panik och inte föraning för om det är föraning brukar man inte bli panikslagen. Utan man tar det lugnt och kopierar foton t ex och gör det man känner. Med det har jag inte sagt att du inte ska bry dig om det utan var uppmärksam men du ska inte vara rädd. Handla lugnt och sansat.

Jag drömde en natt att jag skulle köra över en järnvägsövergång och just som jag passerade gjorde det så ont.

Några veckor senare kör jag till jobbet och rätt som det är 100 m före en övergång måste jag bara ringa min gubbe och bara prata. När jag så ska åka igen och ska bromsa innan spåret har jag inga bromsar.

Då kom jag att tänka på min dröm. Det kom inget tåg men det fanns inga bommar och om jag fastnat kanske tåget kommit strax efter. Jag fick använda handbromsen de 7 km som var kvar till jobbet.

Min älskade gubbe åkte från sitt jobb till mitt som är 17,5 mil och bytte bromsslang och sedan hem 7 mil. Och det på en oplogad vinterväg! Det kallar jag kärlek!

tror du på "tidigare liv" upplevelser necilia ?

Hej allihopa .

Jag ska vara uppmärksam men inte rädd om jag förstått er rätt =)! Känns skönt o höra att flera varit med om liknande. Det du skrev om Jeremina var ju ganska så otroligt, men en sån förmåga är ju bra att ha, för då kan man ju hantera situationen med ett större lugn än om man kanske inte hade blivit "förvarnad".

Jag vet inte vad det var, idag känns det bättre, men bara helt plötsligt igår så blev jag jätte rädd. Förstår inte vad som hände eftersom jag som sagt aldrig varit rädd för det här med bränder tidigare…??

Och ja suzies, jag tror på tidigare liv, tror du att det kan ha varit nåt sånt som fick mitt "cellminne" att reagera? Har läst lite om det, men vet ej…? Kanske du vet mer om det?

Intressant o höra alla åsikter i ämnet om vad det kan ha varit =)!

Kram Necilia

Det är inge roligt att få sådana här rädslor….men det behöver inte betyda att något otäckt ska hända….din kropp/ditt sinne kan mycket väl reagera på något du sett/hört/läst tidigare, nära i tiden eller längre tillbaka, detta ligger lagrat i din hjärna och när du då fick den där rädslan bara sådär så har det varit något som triggade igång ett gammalt "minne"….vilket abosolut inte behöver ha ett dugg med "tidigare liv" att göra…kroppen minns men du själv har glömt….du kanske inte ens är medveten om hur pass påverkad du blev den gången händelsen skapade ett minne.

Så det finns många olika förklaringar.

Ok! Ja, för jag vet inte att jag någonsin varit med om något hemskt som har med bränder att göra! Så det kändes så otäckt att helt plötsligt känna sådan rädsla inför det!

Det som var ändå konstigare var att idag känner jag inte alls denna rädsla längren. Och det jag blev mest rädd över var att alla mina bilder från när jag var liten och även på min sambo, skulle brinna upp så jag måste skydda dessa.

Borde kanske skaffa sig ett bankfack o lägga allt sånt i, så man slipper oroa sig !