Jag vart lite rädd..
Jobbade inatt.. (äldreboende). Jag och min arbetskamrat stog stilla i köket å pratade. Efter en stund går/åker en svart skugga eller gestalt förbi. Ungefär i min längd. Vi såg den båda tvån. Och det var en ganska lång bit vi såg den och den rörde sej igenom korridoren och bortåt.
Jag hoppade till å kände att hjärta började slå hårt och snabbt. Sen lugnade jag ner mig och tänkte inte mer på det, så satt vi och fikade. Efter en stund sa jag att jag kan inte sitta här. -Känner du oxå närvaron sa min vän? Ja sa jag. Så vi fikade upp å gick.
Jag kan höra och jag kan känna, det har jag alltid gjort, men för att se "dom" det är jag lite rädd för idags läget. Men varför ser jag då? Å jag blir ju lite rädd ju..
De ska väl inte visa sej om man själv inte klarar det??
Mvh. Tina
Det är ingen trevlig upplevelse att känna och se sådär det vet jag och jag skulle vilja säga så här. Det ni såg kan ha varit vad som helst och det är nästan omöjligt att veta vad även om man kan tänka sig ett å annat svar på den frågan.
Även om du blev rädd och hjärtat hoppade i kroppen på dig, så va ju det din egen rädsla som du själv skriver och inget som uppenbarlesen sände ut. Med största sannolikhet så var det ni som uppmärksammde något men detta något behöver inte alls har uppmärksammat er, vi ska inte ta det för givet och det kan vara skönt att komma ihåg och då kommer vi till din sista fråga…"de visar sig inte om man inte klarar det" jo det är sant OM det inte är så att ett Andeväsen som medvetet vill ha kontakt med dig, så väntar de tills du är mogen innan det blir "kontakt av tredje graden" Men om det är någon/t som bara passerar som ni nu råkade se, med betoning på "råkade se" som jag tror är fallet här. Ni stod precis vid porten till den andra världen medan någon passerade, ni var inte så intressanta att uppmärksamma.
Hopaps detta ger dig en liten lugn där inne, när jag fick reda på detta av min mentor för många år sedan, var jag inte så rädd längre.
Ja det är så sant som du skriver Lady-Oona, att det var min egen rädsla.
Och allt detta som du skrev, var jätte bra att få veta. Det känns bra å jag förstår bättre. Tack så jätte mycket för att du ville svara. Kram till dej!
# 2 jag hoppas att jag inte lät virrig, ibland är det svårt att förklara det man upplevt….skönt att du kunde ta det till dig i alla fall.
Kram och ha en fin helg.
Nä då jag förstog precis vad du menade.. och det känns som sagt jättebra att veta.
Ja tack detsamma! 
Jag blev också riktigt skiträdd första gångerna jag såg, det var för ca 11 år sedan när jag levde tillsammans med en man som också han var öppen och mottaglig för det andliga. Till slut vart jag inte rädd längre och nu känner jag mig trygg i att även se. Sen när man arbetar på ett ställe där många personer avlidit, för det tänker jag har hänt på ett äldreboende så är det ju som Lady Oona skriver att det behöver inte vara någon/något som söker kontakt med just dig, du var bara i närheten så att säga 
Amor Vincit Omnia
Jag jobbar själv på ett boende för dementa och märker att där är aktiviteter mellanåt. Inte så längesen som det knackade på dörren där vi bytar om. Tänkte inte mer på de mer än att jag sa kom in. Men där var ingen.
Vi hör mellanåt röster som har bott där innan och jag tror mer att det är spårminnen dom flesta gångerna och försvinner efter ett tag. (heter de spårminnen?) För det är oftast i samband med att någon har gått bort. Och pågår ett litet tag efteråt.
Skönt att få veta ett å annat tyckte jag själv när jag började ana min förmåga….och det är härligt att se hur flera inser/anser att allt inte har med jobbiga andar att göra eller att man själv är "utsatt" för besök/attack eller liknande…det finns som sagt va massor av olika fenomen, uppenbarelser och paranormal aktivitet…
Spårminne är väl ett bra ord….gamla inspelningar,…doftspår….gamla eneriger….osv…
Ha det gott därute..intressant att läsa era historier.