Varför finns det så mycket fördomar? Varför kan vi inte lära oss att möta varandra? Jag har en erfarenhet där jag ville få hjälp på alternativ väg mot mitt dåliga måeende, men det gick galet. Den som hjälpte mig var emot att jag sökte hjälp inom psykiatrin. Efter en mycket otäck upplevelse pga mitt dåliga måeende så har jag fått jättebra hjälp av psykiatrin. Har fått en helhetsbehandling. Medicin, öronakupunktur, hjälp med kroppskännedom och avslappning samt samtalshjälp för att kunna hitta mig själv igen. Vill bara dela med mig av mig erfarenhet. Jag vet att det finns hur många som helst som blivit illa bemötta och fått otillräcklig hjälp av sjukvården. Jag vill bara säga att jag fick bra hjälp. Sedan så vill jag inte vara utan den andra delen heller alltså den alternativa. Det jag nog vill säga är att man som helhetsteraput som inse sina begränsningar ibland att man inte alltid kan bota alla. Samtidigt så borde sjukvården också inse att när de inte kan hjälpa erbjuda annan hjälp. Man ska aldrig sluta söka efter det som kan hjälpa. Det är synd att det finns så mycket fördomar inom oss.