Jag tror inte att konstnären har det mer än andra men att det kanske uppdagas mer om konstnärer eftersom det syns i alstren så tydligt.

Jaaa det var en bra fråga, jag jobbar med människor som har psyk-sjukdom. Där jag är ordnas målarkurser åt dom, och dom flesta där målar och tecknar väldigt bra, det är som att det dom inte kan uttrycka i ord, kommer ut på papper i stället, och många av dom är väldigt duktiag på färgsättning, trots sin mörka läggning…:-)))

Jag tror att det är så att dom som är konstnärssjälar, alltså skapande människor, är i kontakt med både sina mörka och ljusa sidor. Vågar att möta dom alltså.

Och ur det så föds skapandet. Och att det då kan bli ett bra verk,  beror på att konsnären har varit i kontakt med den känsla som just då var viktig för honom/henne, därför kan resultatet bli något som berör iaktagaren av konsten.

#1 Bra poäng!

#2 Intressant*tack*

#3 Det där tyckte jag om!

#3 Visst kan det vara så, en konstnär som målar samtidigt som h*n är i en jobbig fas uttrycker sin känsla och går då givetvis in och möter den :)

Tror att vissa känsliga personer dras mot konsten eller liknande uttrycksformer…Ifs är ju många begåvade inom det området..jaja, jag vet inte…men tror att det ofta är så som Eleri funderar

Min pappa levde på konsten i hela sitt liv ( fattig) och var psykiskt sjuk…

He, konstnärssjälar?! Jag tror du/ni får omvärdera det där snart. Själv är jag en high tecsökare, som finner i modern teknologi (jisses, tro _inte_ att jag tar orbfoton med min digitalkamera!).

Iofs kan jag väl ibland tillhöra "konstnärssläktet", beroende på hur man ser det hela när jag kreerar dataprogram. Men jag ser det som logik, även om resultatet är ett andligt svar.

Bl a söker jag info i program som tex Microsoft levererar till i stort sett hela världen. Ingen som funderat över vad denna dominans beror på, eller ännu värre, vad den leder till?

Många letar sanningen i traditionell kunskap, och inget ont i det, men sanningen ligger så mycket längre fram än vad vi jordiska kan tänka oss, och finns naturligtvis även att finna med modern teknologi.

Det "vetenskapliga bevis" som många längtar efter släpps snart, tills dess får ni som vill tro att jag tror, ni andra vet att jag vet.

#7 Maila mig och berätta mer om din "tro" är du snäll=)

De konstnärssjälar jag känner är mer "nakna" än andra vänner, de är nog egentligen inte mer känsliga men de är mer öppna i bröstet och därmed mer sårbara.
Den omtalade "bubblan" är obefintlig!
Det handlar både om skribenter, musiker och konstnärer som uttrycker sig med sin färgpalett.

Konsten är den ventil som konstnären använder sig av för att uttrycka sina funderingar, glädje och förtvivlan.
Alla människor har en typ av ventil som används men konstnären måste använda sig av just musik, konst eller prosa som blir så otroligt påtagligt, inte bara för dem själva utan även för andra.

Vilken typ av ventil använder sig andra av, ja det kan vara att älta med arbetskamraterna, eller med maken/hustrun eller ringa runt till vänner, många använder matlagning som uttrycksmedel eller  virkning!

En konstnär är ofta frihetslängtande, visst, det är vi alla lite till mans men alla mina vänner som har denna egenskap är extremt frihetslängtande och blir de instängda i en massa vardagliga måsten, som de flesta av oss lever med, så fungerar det inte. Blir de hämmade att inte kunna uttrycka sig via sin "ventil" så försvinner de liksom!

#9 Uh, det där var så som jag tror/känner…Tack

#9 Väl talat=)

Jag älskar att måla o rita, har alltid gjort det…men känner inte att jag har direkt mött några mörka sidor, i den bemärkelsen…men mött mörka sidor i verkligheten har man ju….

Sen däremot veterligen har man en väldigt livlig fantasi, annars skulle en ju inte kunna få ner bilder ur en pensel eller penna….och är man ledsen så blir ju målningarna vemodiga och djupa, man kanske har lätt att uttrycka sina känslor i tavlorna man målar…

Precis som andra kan skriva dikter som kommer ur ens känslotillvaro….

Sen vet man ju att dom gamla stora konstnärerna, blev allt bra underliga i knoppen, men det har nog med dels deras livstil och göra (dryckenskap) och sen att blandningen av oljefärgerna innehöll icke hälsosamma ämnen….

Hejsan Eleri-Twinkle,

Jag är född konstnärssjäl och jag målar både "mörkret och ljuset" som någon uttryckte det, men anser mig inte reflektera eller tolka något av mina egna känslomässiga upplevelser-- att jag målar med "känslan", vilket jag gör, bör allltså ej förväxlas med att jag skulle måla och ge utlopp för mina känslor.

Jag tror en oemotsagd myt har uppstått att just konstnärer alltid ger uttryck för sitt inre känsloliv, jag är inte benägen att hålla med på den punkten.

Vad jag själv erfar hela tiden med mina målningar, så ligger tolkningen enbart i betraktarens ögon, mina arbeten väcker så olika känslor hos folk, det är inte mina arbeten som förmedlar dessa känslor enligt min uppfattning-- det är betraktaren som projicerar sina känslomässiga upplevelser enbart. Sätt 10 olika personer runt en målning som jag gjort och det framgår alldeles säkert lika många tolkningar, beroende på hur betraktaren projicerar sitt känsloliv.

Vad jag däremot är övertygad om är att visst kan man använda måleri för att komma i kontakt med sitt känsloliv i rent terapeutiskt syfte, men det är då frågan om en helt annan metod och då kommer man in på ett helt annat arbetsområde.

Tycker jag alltså, men meningarna är nog delade.

Själv känner jag mig inte personligen berörd av mina arbeten, jag är fullständigt frikopplad när jag abetar.

Diskussionen är intressant iallafall, eller hur?

Kram Silja

Tror som bl a Hellas skriver, att s k konstnärssjälar helt enkelt har större kontakt med sitt inre, sin kreativa skaparkraft och i och med det också känslorna som far omkring därinne.

Brukar säga - stor själ - stort ego. Tror att precis alla har dessa motpoler inom sig - urkraft och destruktiv kraft. Ju mer man har kontakt med dessa på djupet, desto mer kraftfullt blir båda motpolerna. Sedan väljer man någonstans på vägen att inte agera på alla känslor som far omkring, utan njuta av att vara i sitt skapande utan alla ouppklarade känslor för att man varit storslagen nog att göra jobbetmed sig själv och skippa den gamla löjliga myten att konstnärssjälar måste lida för att kunna skapa. Trams o larv.

En konstnärssjäl som "gjort jobbet" tror jag kan skapa precis vad som helst, för den själen är ju helt i ljuset och har valt sin väg…

Mina tankar om detta. Du har så härliga funderingar, Eleri, har sagt det förut… men blir så glad många gånger över det.

Det är SÅ himlars intressant att få ta del av alla era funderingar kring detta och jag är så glad att ni ger er i kast med mina stundtals "luddiga" stundtals djupa funderingar*Krama om*

När jag målar och skapar berörs jag ända ut i känslotrådarnas spetsar, in till den vibrerande kärnan. Jag smälter samman med målningen jag skapar. Ur den föds jag, ur mig föds den. På så sätt får den en "klang" av min själs frekvens.
Kanke just på grund av detta har jag upplevt båda sidor i mitt inre…..Trisha uttryckte det bättre än jag någonsin kunnat med meningen….

"Ju mer man har kontakt med dessa på djupet, desto mer kraftfullt blir båda motpolerna."

Men att man sedan väljer den vägen man känner är rätt och att man inte "lyssnar" till allt som pockar på uppmärksamhet där.

Sedan barnben har jag känt känslor i hela sin färgpolett. Det var svårt för en liten flicka att känna smärta så otroligt, men samtidigt uppleva lycka i all dess salighet. Som "vuxen" har jag arbetat minst sagt stenhårt att hitta en balans och ett slags "lagom" i det hela. Men genom konsten förs jag tillbaka till urkrafterna. En målning måhända se enkel ut i drag och motiv, men känslorna bakom den "i" den är kraftfulla.

Min älskade farmor var konstnärinna när hon levde. En färgstark sådan. Du anade kraften och passionen i hennes grova penseldrag. Hennes tavlor är som fotografier, trots deras i bland avsaknad av detaljer. det är som att hom gröpt ur en känsla och vävt in den i duken. Hon gav aldrig sken utåt att vibrera av känsloliv på det sättet, men tavlorna sa så mycket mer*ler*

Ps Trisha du vackra, jag kan ju inte annat än klura…det anar du nog. Det är fullt tempo här uppe i knoppen och en hel massa som vill ut*s* Tur att ÖN och ni alla finns*ler*