Ja, du Susanna… det här är nog inte ett helt ovanligt problem. Men det går i alla fall att lösa, när man kommit på att det inte handlar om att vara tokig. Och den information som du fått finns kvar, den kommer till dig när tiden är rätt. Finns lagrad inom dig, din kloka själ minns.

Något som kan vara bra är ju om du hittar någon meditationsform t ex som passar dig. Öppna upp mjukt och säg till dig själv att du nu är villig att minnas. Kanske har du också någon annan vän än någon som gapskrattar åt dig, någon som vet lite mer om den andliga kontakten. Det är så värdefullt att få lite hjälp på traven.

Det låter ju som om rädslan håller på att förlora sitt grepp om dig, och då löser sig allt tror jag. Nu om någonsin är ju tiden för precis alla att vakna upp för vår andliga aspekt. Vi har nog inget val när det kommer till kritan - nu kräver vår viktiga själ sitt.

Lycka till och hoppas du finner någon som kan guida dig i det här. Fortsätt annars att bombardera med frågor här. Tror inte du är ensam om att uppleva saker och inte veta vad du kan göra med det.

Kramis från Elinor

Trisha---> Tack för svaret! Betyder mycket för mig!

Ja, bara när jag satt och skrev det här inlägget så kom jag plötsligt ihåg mer….märkligt nog så många ggr som jag tänkt på det här.

Precis som du skriver så håller rädslan på att tappa sitt grepp. Det har jag tänkt på för att jag känner och tänker på ett annorlunda vis nu än bara för ett par år sedan, då jag fortfarande kände mer rädsla runt det här ämnet.

Hej…jag förstår genom den här sajten att nyckeln till att kunna komma i kontakt med sitt inre …kanske den andra sidan…är meditation…men hur gör man när man aldrig kan koppla av utan det kliar i ben och näsa ..ja överallt när man försöker…har väl mediterat stundvis,men det är bara kompakt mörker…inga indianer eller guider eller ens ett litet träd blir det…bara mörkt(Suck)är väl av naturen en ganska orolig själ,men ialla fall är det  lite frustrerande för mig eftersom ett av våra mer kända medier vid en privat sittning sa att jag var medial och ville att jag skulle gå nån av hennes kurser ,men vad hjälper det om man inte kan sitta still och koppla av

#3---> …jag känner igen mig i dig

Jag har också svårt att koppla av…vad ska jag ta vägen liksom 4 buspojkar som pockar på uppmärksamhet dagarna i ända….en hund som ska ha sitt och en man…lugnet var finner jag den?

Men det känns i kropp o själ att jag måste ta tag i mig själv inte bara tänka på alla andra hela tiden…

Jag vet inte om jag kanske känner igen den känslan?

Ibland kännd det inte som att det är jag som pratar och så, allting känns helt overkligt. Som att det är jag men ändå inte. Jag undrar alltid vad det kan vara, emn får aldrig fram något svar. Kanske är det någon som komemr in i min kropp? :/

Jag kan få små ryck ibland när jag är nära att sova… första gången var för ett par år sen och då var det min pappas röst som skällde mitt namn och sen var det borta sen händer det ibland att det är olika personer jag känner som säger något ord som är sagt med mycket känsla, antingen argt, glatt, varnande. En gång var det flera ord och inte någon jag kändes röst, jag kommer inte ihåg vad det var som sas men det var som en kort dikt på tre meningar med ett budskap om typ att det jag fruktar kommer hända om jag inte kommer på vad jag ska göra åt mitt problem. På ett sätt är det skönt att få det här grejerna i huvet för det känns som att jag rensar ut på nåt sätt… samtidigt är det ju väldigt läskigt.

#3 Åh så jag känner igen mig i ditt inlägg! Jag har samma problem och det är väldigt frustrerande. Men jag tror, att det enda sättet är att öva, öva och åter öva på att slappna av. Och när man har kommit så långt är det nog tid för meditationer.

#4 Vi är i samma båt.. Jag heltidsjobbar och har 5 barn i åldrarna 6-19 och 4 katter så min tid finns liksom inte. Vi lämnar barnen 7 på skolan (de små) och hämtar dem vid 17:15, sen är det matlagning, dusch av barn, läxläsning, nattning, tvätt och städ och ja, sen är klockan så mycket att jag rasar i säng. Men jag tror att det man måste vara stenhård på är att få lite egentid.. Det räcker nog med en halvtimme om dagen men den halvtimmen är svår att få till i vaket tillstånd

#7 Visst är det svårt att finna tiden. Igår tänkte jag att nu ska jag passa på Lukas sov David var på dagis det stora i skolan. Men så var det ju något som "måste" göras o så var jag där igen. Man måste börja bli lite snällare emot sig själv.

Vi får öva på att sno åt oss lite egentid