Så SVÅRT :-/
Jag kryssar fram mellan jobb-annonser och det enda jag känner är mer och mer frustration. Jag vet inte vad jag bör söka och vart jag ska "ta vägen".
När jag kikar på yrken jag jobbat med innan, säger ngt "stopp" inom mig. Det var dessa yrken som gjorde att jag mer eller mindre kände mig felplacerad och som slutligen stressade sönder mig. Nu sitter jag med ett intyg i min "hand" som styrker det faktum att jag inte får arbeta med sådana arbeten igen, pga det höga tempot.
Så vad ska jag göra, när ingenting "kallar"?
Länge har jag försökt komma på vad det är jag vill/ska jobba med, men precis INGENTÌNG har kommit tillbaka i form av svar.
Underbara medmänniskor både utan och med gåvor har rådgivit mig. De har sagt, "vänta"…det kommer komma till dig. Även den "andliga" världen har sagt samma sak.
Jag har väntat, försökt vila i tiliten att det löser sig, men jag kan inte vänta längre. Jag måste ta nästa steg nu…
Vad vill jag arbete med, vad vet jag…?
Jag älskar människor, natur, kommunikation i alla dess former.
Vad behöver jag?
Evt utbildningar (har inte råd att ta lån) och definitivt körkort (håller på att ta detta)
Dröm: Leva som konstnärinna, måla, skriva. Men detta är inte möjligt pga ekonomin.
JAG ÄR SÅ VILSE!!!
Det enda jag vill är att göra rätt för mig och bidra med min del till samhället.
Så vad gör man när inget svar kommer.
HJÄLP
Konst! arbeta med din konstnärliga ådra…skriv en bok om med dina fina dikter!
Tro på dig själv!
Börja idag! Lämna in dina dikter till ett förlag….har en god känlsa för att det kommer gå riktigt bra!
Kanske du ska ha en utställning av dina tavlor? Galleri? Allt är möjligt vill jag säga.

Kram
Sanna

Ja, kära Eleri det är inte lätt. Jag kan nog inte rådgiva dig mer än vad du redan fått till dig. Sitter själv i ett ungefär samma dilemma. Skillnaden är bara att jag har ett jobb, men känner mig uttråkad med det jag har och ett annat vore välkommet. Men vad?
Det lättar i alla fall att skriva om det. Hoppas det löser sig för dig.
Kram
Ja…det är jättesvårt…been there done that. Sa ju upp mig ifrån mitt fasta nattjobb som undersköterska då jag inte mådde så bra. Hade ångest när man skulle till jobbet.
Så jag sa till mig själv att nu får det vara nog. Efter mammaledigheten går jag inte tillbaka. Satte mig ner och funderade på vad jag verkligen ville göra. O gav mig inte förren det blev så!
Mycket tufft har det varit ibland men det känns så bra nu.
Jag har två jobb. Ett på min mans jobb där jag nu sitter hemma och monterar elkablar och så har jag min webbutik.
Jag måste få göra saker med händerna gärna skapa saker fixa och greja då mår jag som bäst!
Livet är för kort här på jorden för att man ska behöva gå och må dåligt på jobbet.
Hoppas allt ordnar sig ha lite jäklaranamma i dig och visa det som du trots allt är så duktig på…! Människor har klarat det för o det kan du också!
Förstår verkligen att du tänker och grubblar nu över din arbetssituation. Det är inte lätt att veta vad man ska arbeta med. Du som målar så duktigt kan du inte göra något med det?? En cirkel för att lära ut till andra?? Ställa ut dina målningar?? Jag önskar dig Lycka till på din väg.
Själv sitter jag också i en jobbig situation. Trivs inte på mitt arbete och det har börjat att visa sig i min kropp. Har ont i ryggen och i hela benet. Fy. Varit till massören och hon säger att det är dags att byta jobb annars så förstör du dig själv. Jo, tack, jag vet. Har suttit hela helgen och funderat men har inte kommit på något. Vill gärna lära mig mera saker kanske blir det pluggning.
Det bästa vore om jag kunde vakna en morgon och säga Detta ska jag arbeta med.
Jag är 37 och vet inte vad jag vill jobba med…. har ingen utbildning och det har jag försökt med men jag får inte ro att få in något i huvudet…. Körkort har jag lyckats med… men resten…
Vad vill jag bli när jag blir stor ??????????
Njaaaaaa säg det…. vet hur du har det :)
Kram på dig

Jag är också skrivande, och skulle väldigt gärna vilja livnära mig på det. Men det är svårt. Fast jag tror nog ändå att jag en dag kommer att ge ut en bok. Sedan får man ju se om man kan livnära sig på det eller inte.
Du får också kämpa Eleri! Tro på dig själv ang ditt målande och skrivande! Andra människor tror på dig; det märker du här på forumet. En dag nappar det, och du kanske kan livnära dig som konstnärinna!
Tills dess så måste du söka dig ett annat jobb. Vilket det blir spelar egentligen inte så stor roll, bara du kan trivas på arbetsplatsen.
För siktet ska du hålla på att du en dag ska kunna försörja dig på din konst! Det är det som kallar på dig.
Kram, mommo

Öppna en webb butik där du säljer din konst…få sedan ett tryckeri som #1 nämde…att trycka upp din poem samling…vem vet, lyckan kanske lurar bakom hörnet…
Kram =)
Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.
Man väntar gumman och under tiden gör man det man är bra på!! Och du vännen du är bra på mycket ,din konst,ditt srkivande osv. Håll ut vännen det kommer till dig när du är redo! 
Varma kramar Carina
Hej du goa Eleri, att det skall vara så svårt att kunna göra det man vill…..men allt har ju med pengar och ekonomin att göra…
Min dotter ville bli både designer och redaktör, men hon har ända sen hon var liten velat bli författare….Hon älskar böcker…
Men alla de stora författarna har börjat som journalister eller redaktörer…men hon hitta inga sådana jobb heller.
Men så fick hon hoppa in som vikarie på ett litet enmanna företag med 2 anställda, som gjorde annonsblad i kommunen, och sen dess hade hon sådan tur att hon fick ett jobb, där.
Så idag sitter hon med ett jobb som hon trivs jättebra med…..och jag är så glad för hennes skull…
Och jag har förstått att din ådra är det kreativa, och för att du skall må bra behöver du få utlopp för det….Så, för dig skulle det passa med ett halvtidsjobb, för att du skall kunna ha tid till dina tavlor, dikter och din sång, och ställ ut dina alster, för ju mer du får ut dom, desto mer kan du även få personliga beställningar…
Men det är ju vad ekonomin tillåter, för har du råd med det så vore nog det det bästa för dig….
Sen kommer ju fråga, vad för jobb…..det är bara du som kan känna vad som känns ok…..
Önskar att jag kunde hjälpa dig, men jag tror ändå att du kommer att klara detta med bravur….Som för min dotter så kommer det tillfällen rätt som det är….tänk positivt…
Kramar om
Eija

Jag känner igen mig i dina tankar.
Jag jobbade 20 år inom pappersindrustrin, men förstörde mig i jobbet. Fick ont i rygg och nacke och axlar och har sedan utvecklat sjukdomen fibromyalgi. Är idag förtidspensionär men utan klassad arbetskada, tyvärr för det gör mycket ekonomiskt.
Jag har gått på olika arbetsträningar och har väl trivts med en del. Men kroppen har sagt ifrån.
Jag har alltid tyckt om att skriva och måla och fotografera, men inget inom det yrket har blivit av. Inte heller jag tordes mig på att ta några lån för att studera. Gick på KomVux en period då jag hade ersättning från F-Kassan. Men sedan fick jag inte fortsätta utan måste ut på arbetsträning i stället. Jag har också kännt mig vilsen många gånger och inte vetat varken ut eller in. Idag är jag ju hemma och jag har ju hunnit bli 50 År nu. Försöker väl ta dagarna som de kommer och göra saker jag själv tycker om. Men som du skriver med, man vill ju vara delaktig och göra rätt för sig. Och det är ju pengarna man lever av.
Men jag tror säkert att du kommer fram till något. du är duktig både på att skriva och måla. Nått inom det kanske dyker upp en dag.
Lycka till! Allt brukar ordna sig till slut.
Kram/Britt-Marie

Men du!Har du kollat på jobb som ledsagare?eller personlig assistent?
tänkte på att du älskar ju naturen,människor och kommunikation!
Det finns mycket roligt inom de yrkena för jag arbetar själv som personlig assistent!
Kanske vore nåt?jag själv kommer ut i naturen,kan använda mitt egna skapande för att stimulera och utveckla t.ex..ja det finns mycket..
först och främst tack för all omtanke och pepp*gruppkramar*
Att leva på konsten vore fantastiskt, men i nuläget är det nog mer en utopi än ngt som kan bli verkligt. Jag måste hitta en bra mellanväg. Jag har funderat en del på att bli terapeut inom massage,zonterapi eller akupressur eller liknande. Men åter igen är det oro inför att få det hela att gå ihop ekonomiskt under utbildningen och givetvis det faktum att det är tufft som egenföretagare eller att sälja in sig till företag. Inte för att detta hejdar mig så, men ni vet…man tänker på att lilla familjen ska ha det tryggt och bra.
Jag och maken ska sätta oss ner och prata igenom lite möjligheter i dagarna, känner liksom att det är dags att börja röra sig.
#11 Jag beundrar de som jobbar som detta, men dessvärre har jag ett alldeles för blödigt hjärta och tror jag skulle ha svårt att skilja på jobb och när jag är hemma. *Kram*

Ja ok förstår dig vännen,var en tanke jag fick,men jag har jobbat inom vården förut,det är absolut inte samma sak tycker jag..då hade jag jobbet med mig hem..nu har jag tiden,aldrig stress och dennes behov blir tillgodosedda..en person som går och lägger sig med ett leende på sina läppar..det gör mig glad!
Ja det är kanske svårt att leva på sina intressen..men hoppas ni hittar på en rolig och bra lösning!
Kram
Känner igen mig så i det du skriver Eleri. Står själv och stampar och väntar på nått nytt. Vet att jag måste ta steget men det känns inte riktigt självklart åt vilket håll jag ska.
Får väl hoppas på att det klarnar snart och att man undertiden hittar något trivsamt att pyssla med!
Du ska se att du snart hittar det du letar efter! 
Kram Madde
Jag har samma dilemma men stampar kvar på samma ställe. Jag inbillar mig att det skall komma till mig vilken dag som helst. Men det kommer nog rätt dag och rätt tillfälle.
Jag har 100 tankar om vad jag skulle vilja göra och kan tänka mig. Men jag är så rädd att jag inte ska orka med det i längden jag förtar mig och rädd att misslyckas pga av det. Pga sjukdom, men så tänker jag tänk om jag hittar det jag ska göra och jag blir friskare av det???
Hoppfull Alma

Våga vara "far out" Eleri!! Vi lever i en sån omtumlande tid där precis allt kommer att vändas upp o ned, så kanske det som du ska pyssla med inte finns i rullorna än…. Fråga dig själv - hur kan just du, härliga kreativa person bäst vara till assistans när hela det materiella korthuset nu rasar ihop..??
För mig är du en glädjeängel, full av färg, glitter o bus. Och gissa om det kommer att behövas framöver. Leta inte bland gamla dammiga yrkesgrupper. Se hur du kan uttrycka dig 100% och inte en uns mindre. Skriv sedan i Happys anti-jantetråd allt som du är bra på och erbjud sen världen det!!
Jag tror på dig - massor! Gol for it girl!!
Medarbetare på Övernaturligt i Fokus
Har svårt att sätta mig in i att vara utan jobb, har haft jobb inom flera yrkes grenar. Det sista har varit om inte det som jag trivdes bäst med, då jobbade jag som murare. Nu som felsökare innom el. Det var ett jobb som jag halkade in på som på ett banan skal. Arbets platsen lades ner och dom som ville fick utbilda sig till något med full lön om man klarade tester som vi fick gå igenom, och jag passade att jobba med ekonomi eller teknik, men mest med statestik. Så det nya jobbet blev något jag alldrig tänkt mig men. Var dag är det nya uppgifter problem lösning, så det blir aldrig lång tråkigt. Men i bland kan dagarna bli långa pga att det inte kommer in några jobb. Så det kan komma något när man minst anar det.

Litet ps fr mig - läs gärna Kuthumi 11:11 på Utomjordiskt i fokus….. långt, på engelska, men sååå givande!
Medarbetare på Övernaturligt i Fokus
Håller helt och fullt med Trisha i hennes inlägg! Skriv nu i jantetråden och läs sen hur otroligt mycket kvaliteer du har! Läs de innan så får du massor med tips om det är svårt. Kom igen nu. Flyyyyyyyg!!!!
Styrkekramar från Happy
Hej söta Eleri!
Först och främst hoppas jag att du inser att du på inga sätt är ensam med dina funderingar. Det är måååånga som riktigt pinas på sina arbetsplatser (inklusive jag själv :o) och vi hanterar det alla på olika sätt. Vissa blir otrevliga, andra inbundna, någon annan sjuk etc etc. Du ska börja varje fundering i denna fråga med att ge dig själv en redig dunk i ryggen (och gärna också en både high och low five!) för att du har valt att befria dig från det lidandet! För det är steg 1 - dunk, dunk.
Sedan vittnar ditt inlägg om klarhet, tvärtemot vad du känner. Du vet vad du vill och har omvandlat din vilja till en dröm som är konkret - och det min vän är inte alla som har. Vilsenheten kommer nog av att du ännu inte praktiskt kan se vad ett arbete med människor, natur, kommunikation i alla dess former, att leva som konstnärinna, måla och skriva kan innebära. Denna ovisshet är en riktig bov, eftersom den kan skapa förvirring, oro och otrygghet som försvårar en bestämd fokusering mot dina drömmar. Så, steg 2 blir att skapa ett lugn som kan möjliggöra harmoniskt flöde i dina tankar och strategi. Jag vet, det är för j_la svårt när man sitter i klistret men det går!! :o)
Jag har varit i exakt samma situation flera gånger och vad som ständigt har fört mig närmare mina drömmar har varit envishet, jävlaranamma och öppenhet för arbetsformer som vid tillfället inte varit helt önskvärda. Sålänge du har ett mål/dröm och sålänge du är förmögen att ständigt hålla det i fokus (oavsett vad du f n gör) är jag säker på att du kommer vara öppen för de "rätta" tillfällen som med små små myrsteg kommer leda dig fram till dina drömmar. Kom ihåg, livet blir ändå aldrig som man tror eller planerar - så det är bara att vara delaktig och aktiv överallt och på alla sätt! Steg 3.
Du är också, precis som jag, en skör fisk (high five!) och här måste vi firrar tuffa till oss lite grann och ALDRIG GE UPP! Jag har haft turen (för min del) att födas med en envishet som till och med chockerar mig själv. Jag har otröttligt hoppat från arbetsplats till arbetsplats och överallt berättat om mina drömmar till Gud och alla människor, även om det har känts utopiskt. Idag har jag det bästa jobb som jag kan tänka mig - mina drömmars jobb! men då är det istället andra omständigheter som gör att jag inte vill vara kvar längre…. men det är en annan fråga…. men återigen visar det sig alltså att det minsann aldrig blir som man tänkt sig…. Så, även jag är (förhoppningsvis) på väg mot Steg 1 snart igen
.
Oj vad mycket det blev…
Ja, detta är ett kärt ämne för mig och du är en kär ÖN-medlem och dessutom min favorit målarinna! Så jag blev inpirerad…
Lycka till nu Eleri! Du klarar det - jag lovar!
Alltså: beröm dig själv, var stolt över den du är och det du kan, jobba på att skapa lugn och harmoni i tankar, var öppen för sådant som du aldrig har gjort tidigare och framförallt var överdrivet "på" , envis, tala överallt om dina drömmar och GE INTE UPP!
Jag håller på dig!
Bamsekaramar från Jasmina
Hej Vännen
Har inte sett denna tråden föränn nu - du måste skapa ditt arbete- affirmera fram det och manefistera det:-) Beställa ditt arbete:-)
Du har redan vad du vill- du skriver ;
Vad vill jag arbete med, vad vet jag…?
Jag älskar människor, natur, kommunikation i alla dess former.
Här har du svaren!
Och Här;
Dröm: Leva som konstnärinna, måla, skriva.
Detta är vad du ska beställa ifrån universum , lägg till om det ska vara heltid eller deltid och hur mycket pengar du ska tjäna - glöm inte att ange var inom vilket stad ditt arbete ska finnas med!
Ju fler detaljer desto bättre - se detta arbete framför dig och känn hur hhärligt det är att ha det - titta sedan i platsanonser eller andra tidningar eller lappar i affären eller grannen som känner någon som behöver…….
Grappa tag i det som visas dig och ha tillit till att det leder dig till det arbetet som du beställt! Vipps så finns det där!
Lycka till
Kram Jane
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"

GE INTE UPP
Jag hade själv mycket svårt för några år sedan.
Det som hjälpte mig var att vara sig själv, rebel och självständig. Jag vågade göra uppror mot dem som motarbetade en möjlig anställning för mig och det hjälpte.
Om du är medial, tänk på att det finns olika sätt att arbeta med det. I helgen under Hälsomässan i Stockholm kundeman se att det fanns en del institut med flera anställda som arbetar med alternativ medicin.
- Idag på ett sjukhus och på en vårdcentral såg jag mycket fina målade tavlor. När jag frågade en sköterska sade hon:
"varje månad har vi en ny konstnär som ställer ut sina tavlor här för försäljning". Det var in intressant koncept.
Strunta i det som brukar vara accepterad bla, bla. Våga sticka ut.
lycka till från en som inte har körkort och kanske inte ska skaffa heller
PS. gör en (eller snarare flera) goda gärningar gentemot folk som inte känner dig. Det skapar förutsättningar när man inte förväntar sig. Tro på det också.
Tussan, det blir bra. Du är såå begåvad och klok.
Jag är ju i samma situation som du vet. Du, jag hittade aldrig mina intyg, som du tipsade att jag skulle visa "de"
Varmaste kramen
Kan man bli annat än djupt tacksam och varm i själen när man läser alla er tokfina inlägg*ler*
Att få ta del av era liknande erfarenheter känns tryggt, även att jag vet att jag inte är ensam, så är det gott att läsa…en chans att stötta varandra.
Och visst är det så, att läser jag igenom mitt inlägg så syns det ju vad jag brinner för. Jag önskar att det "bara" var att jaga efter drömmarna. Dock är det så att vardagen med sina bekymmer "knackar" på dörren och påpekar att det inte bli en käpprak väg att gå, vilket i sig kan bli spännande…men det svåra är när man inte vet vilket ben man ska stå på.
Familjens ekonomi tillåter inte att jag satsar på måleriet fullt ut just nu och just därför måste jag välja ngt annat att satsa på oxå, just där i ligger det lilla kruxet. Ja, jag vill hemskt gärna jobba med människor i en avslappnad, terapeutisk miljö, såsom dem jag nämner ovan. Men då kommer nästa fråga, hur ska jag få räd med utbildningen.
Detta samtidigt som AF "harklar" sin strupe och påminner att mina akassa dagar lider mot sitt slut, en insikt som stressar en hel massa, när man försöker lyssna till sitt inre.
Att affirmera ska jag banne mig göra *tänder ljusen vid mitt altare* och önska, önska, önska. Jag tror på det där mycket, det jobbiga är bara när den negatvia inre dialogen lyckas få med några ord på vägen till universum
Det största hindret jag har i mitt liv mer eller mindre nu är "RÄDSLAN". Det är som jag upplever det, den värsta basilusken för mitt inre ljus…hur sjutton tyglar man den, när hela ens nervsystem består av ömtåligt, vibrerande trådar???
Åter igen, TACK ALLA UNDERBARA för råden, peppen och kärleken ni ger genom er varma omtanke*Krama om*
Några tankar från en skurhink i ett litet tillägg kanske kan tillåtas..Arbete är ju alltid en form av disciplin , ett slags tvång att göra något för andras lycka och glädje. Det kan ju därför vara befogat att se på sina dåliga sidor, sina mörka vilda sidor och bestämma sig för att disciplinera något av det. Att göra något civiliserat av den inre Häxan kanske ? Skulle kanske rubriceras som ett stort steg på vägen för somliga okända därute …