Hej. Igår så var jag i kyrkan. Där har vi ljuständning för de som har avlidit det sista året. Det sjungs vackert och tänds ljus.

Det skulle bland annat tändas ljus för min svärfar.

Nog för att jag är förkyld. Men jag var nog trött också. Först blev jag fnissig på kören. Den sjung vackert. Det var bara det att när de gick fram och skulle sjunga och sen tillbaka igen. Så såg de ut som om de var på väg till jorden undergång. Varför är det så konstigt att le. En kvinna log fint. Det kändes som om kören sjung vackarare för det.

Sen kändes det helt plötsligt som att svärfar och en annan gammal människa som nyss avlidit. Gick omkring framme vid koret där ljusen skulle tändas. Det kändes som om de tyckte det var trevligt och fint att de skulle bli uppmärksammade. DE kändes som de gick i sina vanliga kläder.

Så jag satt antagligen och log när tankarna flög över mig.. Många av de som kommer till en kyrka ser så allvarliga ut. Det är inte ofta jag går. Men jag tycker det känns hemtrevligt i vår kyrka och känner mig väldigt avslappnad. Så tycker jag det ska va. Man ska känna sig hemma.