Min äldre halvbror kom på mitt namn efter att jag föddes. Mina mellannamn är efter en kusin och en äldre moster

Mitt namn var det mormor som bestämde, hon hade då 3 barnbarn och den ena hette så i andra namn.

Mina barn fick sina namn pga att jag ville att namnen skulle fungera internationellt. Första barnet bestämde vi gemensamt, andra barnet var en vän till mig som bestämde (jag fick döpa hennes dotter sen) sista barnet var det hans pappa som fick bestämma, i andra namn heter han William vilket jag bestämde och det är efter Ax´l Rose :)

Min pappa och mina bröder ville kalla mej ett namn först, men mamma protesterade bestämt, det mamma sedan föreslog gillades inte heller, då kom pappa på mitt tilltals namn, varifrån det kom vet jag ej, mamma gav sej om hon fick lägga till mitt andra namn, som visst finns längre bak i släkten, sedan var visst alla rätt så nöjda i alla fall, min yngste bror ville absolut hellre ha en ny cykel än en lillasyster, speciellt då jag inte ens gick att leka med på en gång, han är 9 år äldre än jag. 

Heter Anne Katarina och det är inga släktnamn utan det var namn som mina föräldrar tyckte va fina.

Mina söner heter Tim och Eddie och det är namn som bara "ploppat" upp. Dom heter som sina respektive Pappor i andranamn.

Jag tror att jag fick mitt första namn bara för att det var kort och lätt att säga. Mitt andra namn vete sjutton varför jag fick, en av våra prinsessor (kungens systrar) heter så.

Min dotters namn (mitt första barn) hörde jag en som sa på BB, när jag låg där med henne och ville då att hon skulle heta så.

Den första sonen bestämde pappan och jag tyckte namnet var fint så det var inget tjafs om det. Ett av hans andranamn är efter ett motorcykelmärke, som pappan gillade)

Den andra sonen (och sista barnet) bestämde jag och pappan tyckte det var ok. Han andranamn är en del av resten på motocykeln, fast förkortat…

Klura ut det ni, om ni kan

Jag heter Jennie, och jag är döpt efter min farfars syster tror jag det var. Det var någon släkting till farfar iaf.

Min syster heter Emelie, hennes namn bestämde jag. Hon är döpt efter den där lilla flickan med grisen som julkalendern -86 handlade om.

Min son heter Alexander. Finns ingen släkt eller anhörig som heter så. Han bara var en Alexander :)

Jag påminde pappa om hans mormor och vips fick jag hennes namn :o)

#5

Harley och David? ;D

#8 Duktigt gissat och alldeles rätt!

Det här med namnval är ju kul ibland. Själv är jag döpt efter mamma och mormor. Inte särksilt originellt kanske.

Men hellre det än att bli döpt av sina alkoholiserade föräldrar till Jack Daniel. Tyvärr en sann historia…

Jag heter Inez Britt-Marie, med Britt-Marie som tilltalsnamn. Inez har jag efter min mamma som bar det namnet. Britt-Marie tror jag bara att de tyckte var ett fint namn och många runt om i släkten har dubbelnamn.

…Det var verkligen en ovanlig historik bakom namen till dina söner men absolut häftigt Mysan59…

Smart tänkt Elisabeth det där med internationellt namn….

Det sätt som du fick ditt namn är nog väldigt vanligt Lupercus, för man låter ju de andra barnen bestämma, och då känner dom sig delaktiga i sitt lilla syskon….

Katarinaj, du har nog fått ditt namn på så vis som oxå är vanligt …att man helt enkelt tycker att det är fint, och hade kanske själv velat heta det…. som tjej då förståss….

Mona43…du är för härlig….ja du, det var visst ett väldigt velande hit o dit, och sen pricken över i et, din bror som hellre hade fått en cykel…kan se detta framför mig……Mamma o pappa kan inte enas om ett namn till din lilla syster, vad vill du Kalle?….Jag vill ha en ny cykel!!!!

Där har vi det igen, Imasy…du fick välja din systers namn, det måste väl känts väldigt bra….och sen att din namn kom från någon i släkten…..kul

Men Jasmina, så din pappa tyckte att du såg ut som hans mormor….en humoristisk herre…eller mena han sin mormor när  hon var liten som han hade sett på foto….strunt samma, huvudsaken är att man gillar den…, och det är ju en historia det med, som är kul att minnas….

Jack Daniels……är ju inte ett fult namn, men jag förstår din ironi i det hela…..ja, det är inte kul …Margareta, här blev jag lite ordslös faktiskt….men du har ju fått namn efter din släkt bakåt och det måste väl kännas bra….

Inez är inte så vanligt namn så det skall du bära med stolthet Britt-Marie, och det vet jag att du gör för du har ju din mamma i det med…

Jag kände ju under hela min barndom och långt in på vuxen ålder mig utanför familjen och inte blev det bättre när man kom upp i den åldern där man undra varför alla mina andra syskons namn börja på A, (4 st) och så jag som fick mitt på E…Men orsaken fick jag ju veta när jag fråga min mamma långt efter det min pappa hade dött…

Och sen har jag förut skrivit här på en tråd, att jag trodde när jag var liten, att jag hade något med indianer att göra eftersom dom alltid sjöng om mig…blunda och tänk nog sjutton sjunger dom Eija, eija ja ja…ja, eija eija eija….eller va säger ni…

Jag har ingen historik över mitt tilltalsnamn. Men mitt andranamn har en ganska fin mening tycker jag.

Maria är mitt andranamn, och jag har både Maria i släkten hos både mamma och pappa. Därför valdes det så jag skulle ha minnen av båda genom Maria.

#13 Jag förstår att du trodde att indianerna sjöng om dig

#14….visst är det kanon att det namnet finns i bådas släkt….blir ju så rättvist det bara kan…..

#15….Visst är det skumt, jag såg i ett dokumentärprogram för minst 10 år sen om indianer och deras sånger, för dom tillber ju många olika gudar/Andar….och sjunger ofta när dom tillber dom, och jag minns inte riktigt vad den guden representerade som en indian prata om, men hur som helst så sjöng dom faktiskt Eja (stavad så här)…Då haja jag till, och tyckte att det var ju jättekul….så en var ju inte helt ute o cykla ändå….det kanske finns någon här som vet mer om detta….

kram

Eija

#16 Har du kollat vad ditt namn betyder?

#17…Nej, jag har ingen aning….det är ju ett finskt namn och jag vet inte om det finns några betydelser på dom som i svenska namn….

Skulle ha varit kul om det finns….jag vet inte heller vart man skall leta…..synd….

Jan, efter pappa och Magnus efter Ladulås (he.he)

Jag heter Anna, min mamma var helt övertygad om att hon skulle få en son och denna "son" skulle heta Mikael, när barnmorskan frågade vad jag skulle heta fick hon först övertala min mamma att det faktiskt inte var en pojke, och Anna var det första hon kom på :o)

Min son heter Alexander, vilket han INTE skulle heta, hade en hel radda med pojknamn och vi hade slutligen bestämt oss för Theodor.

När kirurgen hade ploppat ut lillkillen (kejsarsnitt alltså) frågade läkarn vad han skulle heta.

-Alexander, sa jag direkt, min sambo tittade underligt på mig och sa: Jaha…???

det liksom bara fanns där helt plötslig, det kändes bara rätt i hjärtat, han var en Alexander :o)

Jag har mina 3 namn från mamma,farmor o sen la de till ett tilltalsnamn som passade till de andra..

Mitt tilltalsnamn vet jag inte varför jag fick, mamma ville att jag skulle heta Kajsa men det fick jag inte.
Mellannamnet är samma som min mammas.
Mina två äldsta döttrar har "egna" namn som då när de föddes var lite ovanliga. Mellannamn efter min lillasyster.
Lillskruttan heter My som betyder min på eng. Lisa efter farmor och Johanna efter min sambos bror.

Susanne

#18
Eija, om du söker på finska namn och meningar (finnish names and meanings) på google så får du nog den hjälp du behöver

Om du inte hittar nåt så är det bara att säja till, jag kan nog hitta nåt

Stina är mitt smeknamn som barn. Ja även som vuxen hos mina släktinganra.
Jag är döpt till Tina men pappa har alltid kallat mej för stina. Stina skulle jag igentligen döpas till Men dom var rädda för att jag skulle bli mobbad för namnet så det blev Tina istället. Men Tina är inte mitt tilltalsnamn igentligen utan det är Marie. Men det har jag aldrig kallas för.

Jag fick lite problem när jag skulle jobba och sätta in pengar på min bankbok första gången. Jag skrev Tina men i bankboken står det att jag heter Marie. Så jag fick ändra på de eftersom jag inte kallsa för Marie

Låter det rörigt?

Kramis

Jag föddes med akut kejsarsnitt och höll på att dö flera gånger. När jag låg i magen var det allt från en Fillip till en Jasmine. Men med tanke på att de blev som det blev så tappade väl mamma och pappa "namnförslagen". Mamma ville att jag skulle heta Liv, efter Liv Ullman och pappa ville att jag skulle heta Isabelle. Eftersom det var "redan förbestämt" att jag skulle dö så sa mamma: "Hon ska ju kanske ändå inte leva, så varför inte slå ihop namnen istället," Så Liv-Isabelle blev det. Men Isabelle är mitt tilltalsnamn. Liv har jag tagit bort. Gillar inte det och stavningen på Isabelle har jag ändrat lite på, Z istället för S. När jag var liten ville jag heta Tove. Det var någon tjej jag hade träffat med det namnet, så jag kallades Tove en period. Jag har alltid haft alla möjliga smknamn och de har man ju fått av en anledning, en del är rätt roliga om man vet historian bakom… men nu är det mest Iza som gäller…

Som ni ser så gick jag aldrig över till Andra sidan som bäbis. Jag bestämde väl mig för att kämpa som en av mammas bästa kompisar säger. "Du har alltid kämpat, du ger dig aldrig, om det är något som du verkligen vill. Du är rapp i käften så du kommer ju vart du vill men ibland får du nog tänka dig för lite" - och visst är det så…

Det är min historia det!

Kramen

Min mamma ville jag skulle heta Jen men det gick inte prästen med på, Man skulle inte vanhelga ett sådant fint namn som Jane- så han döpte mig till Jane:-)(vilket jag själv är tacksam för)

Mina barns namn har bara kommit - men vist har man tagit namn med en bra känsla och förebild! t ex min minsta är döpt efter de två första männskorna på jorden!(trodde de var två först och de skulle då heta….)

Min ena hund viste jag redan innan hon var född vad hon skulle heta(det var bara det att det att jag då trodde det skulle vara en han) Och han skulle döpas efter Orin - men då det var en hon så fick hon heta Orina:-)

Roligt läsa allas historia!

Kram Jane

Tackar verkligen för alla era härliga historier om namnen…

Och särskilt tack till dig Lupercus, jag har varit in och googlat på mitt namn….och det jag hitta var, att Eija kommer från det "glada utropstecknet, eijaa" i finskan, sen hitta jag ett arabiskt betydelse från Eijaz, som betyder "Mirakel"….

Så nu blev man verkligen överraksad….hi, hi,hi…men nog är jag en glad utropstecken allt…det stämmer bra…., om man får säga det själv…..

Mitt namn fick jag pga av nöd dop när jag föddes, där fanns det en sjuksköterska vid namn Eva-Maria, som dom ropade på, precis när dom frågade min mamma vad flickan ska heta, så hon upprepade bara namnet hon hörde ropas, Så mitt namn blev Eva-Maria. Mina barns namn är släkt namn .

#12 Hehe ja man skulle villja vara i ett hörn och lyssna på dem där hemma när de skulle ge mej mitt namn, vilket diskuterande hit och dit det hade varit, och mina bröder som tänkte på helt andra saker än en liten tråkig bebis  har nog riskerat att få många namn om de inte hade kunnat enas till slut! tur i alla fall att det ordnade sej.

Min mamma fick tre namn när hon döptes varav det ena var Rut, hon var aldrig glad över det namnet, hon kunde inte fatta hur de kunde ge henne ett så hemskt namn! när jag var liten var det kul att reta henne och kalla henne för "Rut" eller "Rutan" ibland då blev hon väldigt sur, vilket var roligt  hon var tacksam att det inte var tilltalsnamnet, hennes systers ena namn var Charlotte som var ett släktnamn, det skämdes hon oerhört för.

Roligt att läsa om hur andra fått sina namn, mina pojkar fick sina namn Andreas och Markus bara för att de var fina, men Andreas namn var ganska lik min äldste bror Anders namn, det tänkte jag inte ens på förrän senare  Min dotter Lisa fick sitt namn efter en docka jag hade som liten, jag sa när jag var barn att jag, om jag bara fick en dotter  skulle hon döpas till Lisa, och så blev det också  och Maria som andra namn det är ett släktnamn, min sambo ville hon skulle heta Marie, men jag ville ha Maria  så då blev det så till slut.

Min ena katt som jag har nu visste jag redan vad han skulle heta. Hans namn dök upp bara i huvudet Hugo. Och sen fick jag reda på uppfödaren att han heter Hugo Boss.

Min avlivna hund Han drömde jag om den natten han föddes och fick namnet också där. Sen läser jag de jag hade skrivet ner under drömmen ett år senare att just den natten han föddes då drömde jag om honom och namnet stämde också charlie.

Fanny  efter min gammelfarmor, som dog 3dagar efter att jag föddesnär hon var påväg till oss ;/

Michaela efter ingenting, de bara blev de :b

Linn för att mina föräldrar tyckte om det, och för att dom ville ha något som pekade mot min pappas norska ursprung.
Christine är ett släktnamn från både mormors och farmors sida.
Jag har även själv tagit namnet Constanse som finns på min farfars sida. Detta är alldeles nytt, ska ringa länsstyrelsen till veckan och göra det officiellt. 

Jag har alltså namn från alla sidor utom min morfars, men han har aldrig funnits i mitt liv.

Där har ni mina namn

Detta med namn är så intressant :) Andras namn alltså.

Döpt Linda efter en modefluga på glada 70talet.. Folk måste verkligen varit höga kring den tiden, eftersom det kunde bli poppis - ohyggligt tråkigt namn… Men hellre det än det jag heter i andranamn som var mammas förslag. Min pappas förslag vann alltså (jippiiii *ironisk*) Det var 5st Linda i min klass på gymnasiet, så inte hade de livlig fantasi iaf.

Mina barn har alla sitt tilltalsnamn på A - men det är egentligen en slump - dessutom har de alla ett finskt namn (flickornas namn betyder vind och hav, pojkens namn är ett släktnamn) och även ett släktnamn från svenska sidan. Så de fick tre namn var…

 Håller med dig liaW, det är jättekul att läsa om hur andra har fått sina namn….och namnet betyder ju väldigt mycket, man får ju höra det i hela sitt liv….kanske massor av ggr på en dag med…RYS……..om man inte gillar det.

Jag hatade mitt namn under hela min skoltid, men sen gick det bättre o bättre…jag t o m skrev ett annat namn på min skolböcker, har för mig att det var i slutet av mellanstadiet…."Anne-Margret"…så ville jag heta då.

Och det lustiga var att jag fick ju veta av mamma sen att hon hade tänkt kalla mig för Anne-Marie…ganska så nära…..så min syster fick sen namnet Anne, fast hon var inte nöjd med det utan kalla sig för Anna och gör det än i dag trots att hon är över 40 år….lustigt va. Jag tycker Anne är så fint…..men, men smaken är ju som baken….

#34 Hehehe.. Undra just vad läraren tänkte när han/hon samlade in böckerna och det stod Anne-Margret på boken *asg* Mäkta förvånad bör han/hon ha blivit ;)

Jag ville heta något annat jag med - inte helt oväntat efter mitt förra inlägg - men jag kommer inte ihåg vad… Men det var något annorlunda det kan du ge dig på ;)

Alla mina dockor hette Rosalind när jag var liten iaf ;)

#35, Ja du, dom fundera nog lite, men jag skrev ju alltig först Anne-Margret, komma Eija….så dom visste vem boken tillhörde…., sen har jag ju ett finskt efternamn med och den ändra jag oxå så att det stavades på mitt påhittade vis som om det var typ skottskt…för det gick inte att få det till något annat…..ja, uj,uj,uj….va dessa namn kan krångla till det ibland….