Man hör ofta att aktiviteterna..
Man hör ofta talas om att aktiviteterna från andevärden är oftast som starkast nattetiden. Min undrar är då, varför just då?
För det är ju då som folk kan bli som räddast..För min del då jag upplevt något så kan det vara vilken tid på dygnet som helst, förutom det här med mina rullgardiner som kan åka upp mitt i natten och då blir man ju rädd förståss. Ibland är det helt lugnt med gardinerna men så kan det bli flera gånger per kväll eller att de åker upp mitt i natten. Ofta är det då min sambo är hemma detta händer. Han ligger ju ofta borta på jobb.
Men en gång för flera år sedan vaknade jag och då såg jag en vit gestalt stå vid min sambos huvud. Den tittade liksom upp på mig och försvann sedan som i dimslöjor. Men jag blev inte rädd, la mig ner och sov gott sedan resten av natten.
Vet inte om det stämmer men att man märker av aktiviteterna mer på natten, kan inte det ha att göra med att vi är mer avslappnade och då även mer mottagliga?
Jag tror inte att det är mer aktivitet på nätterna egentligen men man upplever mer när det är tyst vilket det oftast är sena kvällar och nätter, det beror också på att man på natten är mer avslappnad och är då mer mottaglig och därför upplever mer aktivitet.
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Här är det aktivitet när som helst på dygnet,när de kommer nattetid så kan det ju vara för att vi är mer avslappnade o mottagliga kan jag tänka mig.
Tror att det är så att vi har väldigt dåligt mörkerseende och av naturen så är vi mer rädda då. Men för mig är det samma som för dig, att det kan hända vilken tidpunkt som helst.
Beror nog mer på att det är lugnare på natten så att man lättare märker av det. I mitt gammla hus var det aktivitet dygnet runt.. Fick flytta därifrån till slut.
Tack för era svar.
Det är nog så som många av er skriver här att man är mer avslappnad på kvällen och kanske då också blir mer motaglig.
Det är ändå intressant att höra hur andra upplever sånt här.
Mina föräldrar ( jag var inte född ännu då) de bodde i ett hus där det aldrig var tyst som de brukade berätta om. Allt möjligt hände där.De bodde i det huset i 1 år sa de. Filmade mamma en gång när hon ännu inte hunnit bli för dement där hon berättar om de här händelserna. Skall ta och ta fram den filmen någon gång, när jag känner för det sedan.
Jag har ett minne av en gång då jag var hem och hälsade på mamma & pappa där de bodde innan de blev för dåliga och fick flytta först till sevicehus och sedan Sjukhem. Men hur som helst det här är nog över 27 år sedan. Jag kom hem och på soffan sitter mamma och gråter ett blomblad ligger mellan hennes fötter. Hon sa- jag satt här och tittade i almanackan och tänkte på min bror och då jag fick upp hans dag då han blev begravd så knäppte till i blomman där och bladet la sig mellan mina fötter. Han är här nu sa hon, för att visa att han har det bra. Men det är så tomt och han blev ju bara 36 år. Klart mamma saknade sin bror, men ändå kändes det så skönt på nått sätt att han visade att han var med. Och han finns med här ibland för det har jag känt av och fått förmedlat till mig med.
Blombladet kunde inte kommit till den platsen som mamma satt på om inte någon varit med och styrt över det.
Jag är säker på att de träffats alla igen där på den andra sidan.
Starta ny diskussion