Hjärtlös?
Såg ett inslag på TV som tog tag i mig och fick mig att böraja filosofera. En person i Sverige har genom en unik operation fått sitt odugliga hjärta ersatt av ett konstgjort.
Det sägs att vi älskar med hjärtat - kan en person med ett konstgjort hjärta älska lika mycket som en med ett hjärta av äkta vara? Jag svarar själv på min egen fråga här - naturligtivs går det - eller åtminstone så hoppas jag att det går…
och är detta kanske lösningen på frågan om evigt liv - vi skaffar oss konstgjorda hjärtan allihop och så är det bara att byta batteri iband och - hokus pokus - så slutar det aldrig att slå. Visst vore det trevligt?!
Eller?
Ja, det var något tänkvärt ;) Givetvis kan en person med konstgjort hjärta Älska lika mycket..Inga tvivel för mig iaf !
Jag tror att mycket inom forskningen börjar gå lite över styr & jag tycker inte alls om allt nytt dom kommer med..Tror inte att det du sist skriver om att "vi alla skaffar konstgjorda batteriutbytbara hjärtan" är något främmande i framtiden…*burr* jag får rysningar när jag tänker på allt dom forskar i med kloningar & allt 

Vad intressant! Hjärta och själ hör väl ihop, så om en del slutar fungera, jaa man undrar hur det skulle kännas, det skulle vara intressant att hör med någon som har fått ett konstgjort hjärta om hur det har förändrats känslomässigt.
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Det jag ser som intressant i frågeställningen är frågan om utsikten till ett eventuellt evigt liv, här på jorden för oss jordgubbar/gummor som vi faktiskt är. Vill vi verkligen ha det?
Nu tror jag ju inte på riktigt att det väntar ett evigt liv för den som råkar få ett hjärta som går på batteri, men det är ändå en intressant frågeställning. Om möjlighten gavs oss - skulle vi vilja ha ett evigt jordeliv som aldrig tar slut?
mitt svar är nej…

Jag tror att hjärtat bara är vår fysiska kropps motor o jag vet inte var ifrån det kommer att känslorna o hjärtat hör ihop för så ser inte jag det utan det är bara ett talesätt, jag tror nog man kan byta ut varje del av kroppen utan att det skulle förändra vad vi är för person
Jag tror inte att hjärtat är kopplat till våra känslor, utan det är hjärnan som är själens boning, det är där alla känslor och minnen sitter….för så länge hjärtat slår men hjärnan är död…så finns det ju inget mer…………….
För herrejisses hur skulle det se ut om dom som har fått nya hjärtan inte skulle känna kärlek till sin familj mer….usch hemska tanke….jag har ju dåligt hjärta, och den har ju blivit reducerad efter infarkten….inte känner jag mindre kärlek till mina kära för det heller……tvärtom, om det nu går att göra det, men man vet ju hur liten tråd allt hänger på…man skall vara rädda om varandra……..kram på er

#5 Nu blir jag fundersam hur är det med det?? när man är hjärndöd skulle själen lämnat kroppen då nej jag tror inte det heller utan tror att den lämnar kroppen först när motorn (hjärtat) slutat gå eller?? skulle vara intressant att höra om det finns nån som haft medialkontak med hjärndöda.

Håller helt klart med dig Eija!!! Det är hjärnan som styr, inte hjärtat!
Själv så skulle jag inte vilja ha ett konstgjort hjärta o leva för evigt!!!!När stunden är kommen så är det meningen att det är dags!