Det här handlar mycket om hur viktigt det är att våga öppna sig för det okända. Att våga ta in information som kan förändra en människa i grund och botten. Det är av vikt även som ny och gammal djupt rotad kunskap som kanske omvärderas och förändras. All kunskap ligger inte precis där och samlar damm, utan att man lär sig ständigt att utveckla nya metoder att förändra sig själv. För det är i princip själva verket du som person som förändrar dig. Din omgivning påverkas något men i själva verket är man i grund och botten samma människa som man kanske var förut. Med just dom värderingar och kriterier som man lever för.

Varje människa står för sina egna åsikter och värderingar hur dom uppfattar det okända. Det är med respekt man lyssnar och möter sådana människor. Inte bara denna djupa kunskap utan även livserfarenheter som är så viktiga att även kunna lyssna på. På den vägen tar man även upp sina egna erfarenheter undermedvetet. Dammar av gammal kunskap och omvärderar den helt enkelt. Man kanske inte omvärderar den helt och hållet utan kanske fyller på och förändrar sin egen uppfattning eller metod.

Det som är viktigt är att livsbejakandet och mötet mellan människor har stor betydelse för att en människa ska få insikt och andras erfarenheter. Det kan tyckas lite svårt för en ny människa att möta denna kunskap men med egen kraft lyckas man att via ett kort möte eller på annat sätt få igång en drivkraft som gör att just den människan utvecklar sig. Oavsett hur länge man än pratar om just kunskapen av det okända så sår man ett frö i den människans undermedvetna.

En annan sak som är mer viktig än just kunskapen för det okända är att bemöta en ny människa inför det okända med rätt attityd och respekt. För att dra upp ett exempel inom det föreningsliv jag arbetar individuellt för.

Tänk er att ni har ett hus där psykiskt funktionshindrade får komma till varje dag och arbeta med just vardagliga saker, så som laga mat, städa, diska, skriva artiklar, studera, göra tidning, eller bara prata om sina problem. När en ny psykiskt funktionshindrad stiger igenom dörren för första gången, så presenterar man sig oftast på ett trevligt sätt. Skakar i hand, säger hej, och kanske till och med ger en kram. Oavsett om den personen är väldigt folkskygg eller mår hur dåligt som helst. Nästa gång eller några gånger därpå så kanske man inte hejar alls på personen igen. Då blir det inte så trevligt möte när man ser personen.

I grund och botten är just det där konstanta bemötande som är så oerhört viktigt. Att man påminner sig själv att våga säga ett positivt hej även om man kanske mår dåligt själv. Det är just dom där första sekundrarna som det handlar om. Att vara trevlig för då får man en väldigt bra kontakt. Detsamma gäller det genom andra olika mötesformer. Gör man detta så får man se en annan positiv sida från andra människor, som också gör det lättare för ens egen väg i livet att gå vidare ifrån. Detta är som att binda en stark kontakt mellan människor oavsett hur dom är och lever.

Sen sår man även ett frö som gör att just dom människorna man möter i detta liv och framtida. Att man bygger upp ett förtroende för varandra att t ex "oj där är hon som är så trevlig, henne vill jag prata med."

När man börjat få den kontakten och kanske fått mer information så sår man undermedvetet ett nytt frö i just den människans själ. Att utveckla sig mer, att våga öppna sig och att våga leva det liv som det egentligen är tänkt för. Oavsett vilken åsikt eller värdering det finns i varje människa och själ.

Just den här respekten man får vid ett möte gör att man stärker sig själv som person och att man verkligen vågar. Att bygga på ett självförtroende som gör att man verkligen känner sig som man blir någon. Då har man lättare att gå vidare i livet och även bygga på sina egna erfarenheter och kunskaper därifrån.

I detta menar jag att när man kommer så långt som att få till stånd en bra kontakt med både nya och gamla erfarna människor inom det okända så öppnar man sina egna förråds dörrar för att damma av kunskaper, att omvärdera, ta bort, fylla på eller helt enkelt skriva om.

Rätt som det är så möter man nya människor i ens liv både på distans och lokalt som öppnar nya dörrar för ett utvecklande liv. Det är många i denna tid som sitter i invanda mönster som knappt vågar röra på sig, men även de som tycker om social samvaro. Att nå ut till de som har det svårt är absolut viktigast för då lär man sig själv också något mycket viktigt. Att hjälpa och bistå en människa som har det mycket svårare än en själv kanske. Men lär sig så mycket medlidande och öppnar sitt eget hjärta och låter det växa.

Alla människor söker kunskap på ett eller annat sätt för att fylla på sin kunskapsbank, men för att det skall fungera så är kommunikationen knappt ofelbar i detta läge. Det är just där som bemötandet är så viktigt. Ett första steg att gå vidare.

Våga jobba vidare på din egen utveckling, omvärdera, förändra, fyll på, ta bort eller skriv om, och våga tro på att med rätt bemötande så ska du som person vandra den vägen med. Då vågar man möta det okända med stort mod och självbevarelse drift. Att värdera efter sin egen erfarenhet och person.

Det är just det som är grunden för just kunskapens och erfarenheternas kraft.