av mediumrollen är:

Tänkte berätta lite om mina egna upplevelser där jag agerat medium. Viktigt att förstå är att jag inte anser mig vara medium (är blott novis), men jag vet att jag har förmågan eftersom den inträffat ett flertal gånger. Jag delger här tre tillfällen jag håller mycket kärt i mitt hjärta=)

Första gången detta skedde var efter min morfars död. Jag hade i stort sett en morfar till namnet men inte mer. Jag träffade honom endast 3 gånger i livet. Han var dessvärre ingen "trevlig" människa och gjorde många fel i sitt liv som orsakade mycket svårigheter för andra. Nåväl…som ni förstår hade jag aldrig en relation till honom, jag visste bara att han fanns och de få gånger vi träffades kunde jag lika gärna träffat en främling.

Så avled han. Jag var i början av 20 års åldern och bodde i en liten etta i min hemstad. Jag fick veta mamma att han gått vidare, men noterade det endast och gick vidare med mitt liv. Men så en vecka efter hans död, fick jag en enormt stark dröm. Morfar kom till mig. Han var i 30 års åldern och stod framför mig med sina armar och händer utsträckta. Bakom honom strålade ett helt fantastiskt ljus och det var så starkt att det lyste fram som strålkastare mellan hans delade fingrar, käsnlan som kom därifrån var och kommer förbli obeskrivlig, det var för fantastiskt och underbart helt enkelt.. Han log och talade, men utan att röra på läpparna. Det hela skedde direkt in i mitt huvud, alltså telepatiskt. Han sa "förlåt" Jag var ganska arg på honom i drömmen, men han upprepade sitt förlåt gång på gång, tills drömmen upplöstet. Morgonen därpå berättade jag för mamma om drömmen, men hon reflekterade inte så mycket över den.

Jag fick med mig hem en del saker som tillhörde honom. Ett par foton, en skiva där han spelade (han var kringresande konsertpianist osv) och en klackring i guld. Det var när jag kom hem jag genast lade märke till att jag hade en enormt påtaglig närvaro och det dröjde inte länge innan jag insåg att det var morfar. Jag fann mig sitta långa stunder med ett av hans fotografi. Det var som att hans ansikte levde upp på detta foto och rörde sig. Mycket, mycket speciellt. Ännu mer speciellt blev det när jag vände på det och upptäckte att det stod något på baksidan av det. Det stod "The ghost of grandpa" (spöket av morfar) och ett årtal. Min morfar var utländsk och kunde bara knagglig svenska.

Hur som helst fick jag en rejäl rysning när jag läste orden. Därefter följde dagar med enorm, frustrerande närvaro och jag kände att det var något jag missade, för varför skulle han annars vara där.

Några dagar senare bjöd jag hem min mamma på fika. Jag satte mig i soffan strax innan hon kom. Min hand och arm lade jag på ryggstödet av soffan. Jag kände att morfar visste att mamma var på väg och plötsligt insåg jag med ens vad han ville. Så jag sa högt ut i vardagsrummet, "Du vill be om förlåtelse?" I samma stund jag säger detta, börjar mina fingrar rycka på soffan och eftersom det inte var frågan om en muskelryckning blev jag rädd och drog åt mig handen. Nu så här efteråt förstår jag ju att det var han, som sa "Jaaaaa".

Så när mamma kom bad jag henne att sätta sig ner, sen tog jag hennes hand och sa (alla ord kom automatiskt) "morfar är här hos mig, han vill be dig och alla andra om förlåtelse för den smärta han orsakat i livet. Han säger att ni inte behöver förlåta honom nu, men han vill att ni ska veta att han är mycket ledsen för det han gjort".

Jag tror mamma kände att detta var sant, för hon blev mållös och bara nickade och den underbaraste frid lade sig över rummet och morfar hade gått vidare*ler*

***********************************

En drös år senare satt jag en kväll med min make och pratade i soffan (mycket soffor här*s*) Vi hade pratat om det övernaturliga och han frågade mig om jag ville försöka få kontakt. Jag log och svarade att "visst kunde jag se om någon ville komma "fram". Det dröjde inte länge innan en närvaro infann sig och sen följde en makalös stund.

Det visade sig vara min makes morbror som kom igenom. Jag fick fram bokstäver ur hans namn, jag berättade specifika minnen ur min makes barndom tillsammans med sin morbror. (Jag visste inget om hans morbror) Jag kunde beskriva honom i detalj, klädsel och kroppsligt utseende och även hur han var som människa. Jag berättade hur han dog och vad han ville ha sagt till min man. Jag kunde även beskriva finland där han bodde när han levde (jag har aldrig varit i finland själv) 0ch då beskrev jag även min makes farbror och hans hund. När jag började prata om hunden beslöt vi oss för att teckna av hunden på var sitt håll och sedan jämföra teckningarna. Det var samma hund, samma färg och jag fick även fram ett namn. Jag sa "att jag vill säga din systers namn, men det vet jag att det inte är". döm av min förvåning, när min make berättade att de brukade reta hans syster eftersom hunden hette ett liknande namn. Så de gav stundtals hunden samma namn som hans syster.

Det var en stor stund för lilla mig kan jag säga och jag är så tacksam än i dag.

******************************

En annan gång var bara härom året. Jag satt och pratade med en killkompis och vi kom in på hans barndom. Jag fick då en klar bild i huvudet av huset han bott i och hur omgivningen sätt ut och beskrev denna för honom. Det stämde i fullt ut. Därefter blev jag varse en äldre herre som ställde sig bredvid min vän och min kompis berättade om grannen som han var hos mycket när han var liten. Jag sa "han nämner en son?". Min killkompis berättade att de var barnlösa, men att de sett honom som lite av sin son, eftersom han var hos dem så ofta.

************************************

Utöver detta har det varit många intryck genom åren, närvarokänsla och kontakt.

Långt inlägg blev det, men jag ville delge så här på torsdagskvällen

KRAM till er alla, intresserade, medium eller inte:-)