Fortsätt att skriva Red-Lady…med all rätta….lider så med dig…visserligen vet man ju att tiden läker såret som är vidöppet just nu…men det tar sin tid…..kramar om dig, och gläds med dig i det som ändå gör dig glad i denna stund…..

kram/Eija

Hej Vännen.

Tack för att Du skriver. Det känns bra att Du orkar skriva.

Man kan behöva både skriva, skrika, skratta, gråta när man misst någon kär person. Att missta ett barn är väl det värsta som kan ske.

Själv satt jag ofta i bilen och prata för mig själv med mina avlidna vänninor. Jag grät , jag skällde ut dem för att de hade mage att dö när vi behövde dem. Sen skratta jag åt fina minnen. ( och jag är helt normal). Jag behövde också prata med andra om min saknad.

Det klart Du kommer att gå vidare. Ta vara på stunderna av glädje med Din övriga barn och barnbarnen. Gläds åt minnena av Klas-Åke.

Men tillåt Dig att sörja också. Lått sorgen ta den tid det tar. Den kan man inte skynda på. Men glöm inte ta vara på glädjeämnena imellan.

SIst vill jag gratta DIg till att skulla bli mormor igen.

Många varma kramar från Signemo

Det brukar hjälpa en aning att skriva..så skriv hur mycket du vill..du har vårat stöd härifrån..

Kram Carina

Vad härligt att bli mormor igen:-) Förstår din smärta efter Klas-Åke, en varm och fin männska!

Att tala eller skriva av sig sin sorg är att bearbeta den - vi finns här och vi lyssnar när du känner att hjärtat rinner över!

Klas - Åke ledde ju in dig här med clarsmamma med av en anledning - han viste att det skulle hjälpa dig i din sorg!

Varma Kramar Jane

Skriv på, vi är här och lyssnar på dig, kramar / Cathrine