så fint skrivet…väldigt rörande….

 Så fint och rörande

så sorgligt att läsa att du mist ett litet liv

Värmande kramar till dig

Eva

…………………..det tuffaste av allt har du upplevt…

Kram

Sanna

Tusen tack mina vänner… ni värmer mig!!

Du skriver så vackert Annisangel…förstår dig så väl…

Sörjer med dig….så tungt…….det är så sant att man glömmer absolut aldrig och kommer alltid att undra, hur skulle du ha sett ut idag och vad hade du tyckt bäst om här i världen och vad skulle du ha för yrke…..

Ja, massor av tankar kommer varje år och vid olika tillfällen…jag misste en son som skulle ha blivit 39 år nu den 18:e oktober…så nog finns dom barnen i våran hjärtan alltid….

Det lustiga är att min dotter som blev en sladdis fyller 24 år nu den 19:e oktober…så därför blir det alltid två födelsedagar på raden….

Kramar om dig

Eija

#8 Åh Eija, tack för ditt inlägg… Jo, man undrar alltid hur det skulle gått i livet för den lille/lilla… Så märkligt att det var så nära mellan dom! Jag blir alltid låg runt den här tiden, och brukar gå till minneslunden och lägga en bukett eller tända ett ljus och gråta en stund… Det släpper aldrig, men jag vill hon ska veta att jag inte glömt henne…

Oändliga kramar till dig

Var det frågan om ett fullgånget barn som föddes död, eller hände något tidigare under graviditeten?

Väldigt fint skrivet Annisangel! Varma kramar till dig!

#10 Nej, jag förlorade henne i 5 månaden… Jag var sjuk i anorexi då, så jag tror inte att hon fick tillräckligt med den näring hon skulle ha… Hon dog i magen, men jag fick krysta ut henne ändå… Absolut det hemskaste jag varit med om… Ursäkta, det är svårt att berätta om mer…

#12 Min syster förlorade ett barn i femte månaden och dom fick en stund med pojken, även om han föddes så tidigt pga att han dog i magen så var han ju ändå deras barn, dom såg inte honom som ett foster och det är en stor saknad och sorg så jag förstår dig till fullo! Dessa själar som kommer för att sen vända om är lika saknade som alla andra som valde att stanna en tid.

Kramar

#13 Jo, jag såg henne också en stund…Det som känns så märkligt och gör det hela lite lättare iallafall är att jag känner henne runt mig ibland… En blond tjej, långt hår och blåbruna ögon (hennes far hade blå ögon)

Men svårt, för när jag ser/känner henne (har till och med hört henne tala ibland) så inser jag att det aldrig kan bli så och det gör att jag gråter ännu mera… Men jag är samtidigt glad för det….

#14 Vad härligt att du ser och känner henne! Även min systers son har visat sig för oss och han är tillsammans nu med sin pappa på andra sidan vilket ger en glädje och tröst. Var glad för att din dotters själ finns så starkt nära dig, det ger ju både glädje och saknad men hon finns där i den skepnad hon är nu och jag tror att hon hjälper dig mycket.

Kramar

Fast det ryms mycket sorg här med, så tror jag ändå att du kan se det som ett prigilegie (säger man så?) att du fick ha henne under det tiden du hade henne i magen…

Och den korta stund som du sedan fick se henne…

Inget du vill vara utan…

Jag har själv erfarenhet ev missfall, mitt barn dog i 7e veckan och föddes ut i toalettskålen på gynekologiska avdelningen. Tunga minnen, men jag vill inte vara utan det. Det har ju hjälpt att jag efter det har fött tre friska barn, det är lättare att gå vidare då.

Och förra hösten begravde vi barnens kusin som föddes fullgången men död… Vackra smärtsamma minnen, så värdefulla…

*kramar om*

#15 Jovisst är det så, just nu runt hennes födelsedag är hon tydligare mot mig och när jag är ute och går och känner mig ledsen kan jag höra henne säga:

"Titta mamma vilka fina färger träden har!!" Då höjer jag blicken och inser hur vackert det är och kan känna lite glädje med henne i upptäckten!

Kramar

Det är inte roligt missta ett barn. Själv dog min förste son i 6:e månaden och jag födde ut honom men fick aldrig se honom. Visste inte ens vilket kön det var föränn jag läste journalen många år senare när jag jobbade på gyn och fick tillfälle kolla min journal. Då stog det att det var ett pojke.

Så jag vet hur tragiskt det är, trodde ett tag att nu kommer jag aldrig få något barn igen men jag har fått tre barn sen och dom har gjort mig väldigt lyckliga.

Kram

Tack… Ni ger mig hopp att också jag kommer att få friska barn, jag tvivlar mycket om jag kan bli med barn igen, men försöker att inte tänka för mycket på det, då blir jag bara knäpp…

Så otroligt vackert skrivet!!

Jag har också varit med om det, för 2 år sen. Skulle haft en dotter på 2 år nu, men min kropp tillät inte det. Det gör så ont

Men jag är glad för det livet jag lever idag och blickar mot något större, hela jag är ett mysterie och jag vet att alla från andevärlden är här hos mig nu och föralltid för att hjälpa mig framOch det är jag evigt tacksam för:)

Va härligt att höra Annisangel att du har träffat din lilla dotter, att hon besöker dig då och då…….

Min son föddes i 7:e månaden, han vägde sina 1 kg och levde i ungefär 5 tim, men lungorna var ju inte utvecklade sa dom, trots det så var han den som skrek högst och värst när han föddes…utav alla mina barn…..han var så liten med tjockt mörkt hår….

Bara året efter så kunde dom rädda dessa barn i kuvös, han kom bar ett år för tidigt……men allt har ju en mening, men detta förstår man ändå icke….

Jag har fått besök av honom på en seans för längesedan….först förstod jag inte vad mediet prata om för en liten kille som stod vid mig och hon hörde namnet Bror….men sen klicka det…han fick aldrig något namn….utan jag bruka kalla honom för lillebror till min andra son….och sen blev det även storebror för de som kom efter honom…..

Vi får trösta oss med att dom finns där och är lika älskade som andra trots sin korta visit…..

kram/Eija