Kör hårt!

Jepp, bryt fri! En energibombe på ØN denne vecka :))

Det är alltså dags att dra undan skynket och visa vem man egentligen är……. *ler*

Trisha, en oändlig inspirationskälla är vad du är!

Nu ska väl även jag "fatta pennan" då…..

kan du berätta om det där med kontakten med Plejaderna?

Okej*tar ett djupt andetag* Dags att berätta och delge en väldigt stark upplevelse jag hade som liten flicka. Tack och lov var jag inte ensam om den, hade jag varit detta, så hade jag nog klurat hurvida mitt sinnestillstånd var välmående eller inte.

Jag och min vän var runt 8-9 år gamla. Det var under sommaren mitt på dagen. Vi beslutade att kila över till grannpojken för att leka. På den tiden så visste man alltid om grannen var hemma, genom att kika på köksfönstret. Familjen satt ofta där. Framför huset sträckte sig både gräsmatta och staket.

Nåväl, knatandes kom vi gående längs vägen och såg på håll att inga bilar var hemma. Vi gick då närmre för att se om någon syntes i köksfönstret. Avståndet mellan detta och oss, var väl en sisådär 10-15meter.

Det är då det uppenbara sig för oss. Mitt där och då på ljusa dagen.

Precis utanför fönstret vilande i luften framför är två ögon. De är lika stora som mindre tallrikar, men större än desserttallrikar.(för att ni ska förstå det otroliga)

Jag minns att både jag och min killkompis börjar skratta, för känslan vi fick var på intet negativ…den var däremot full av närvaro och intresse. Vi sprang tillbaka på vägen, inte riktigt säkra på vad vi skulle tro, men nyfikenheten tog över o vi närmade oss på nytt och ögonen var kvar. (Viktigt att förså att detta inte var en fråga om reflektioner, de var helt "solida" ögon och låg ute i luften o tittade på oss)

Efter en stund skedde något märkligt…jag och min vän sprang hem på nytt och talade inte ett endaste knyst om saken med varandra förrän vi var 16 år gamla och satt i skolbussen. Då satte jag mig bredvid min vän och frågade om han kom i håg händelesen. Detta gjorde han mycket väl.

Än idag har jag aldrig lyckats komma fram till en förklaring och jag har aldrig hört talas om ngt liknande.

Mvh

Eleri

När jag läser din berättelse Eleri så kom jag på en händelse som jag var med om när jag var i samma ålder. Jag var ute och lekte med mina kompisar, det började bli lite kymning ute och precis vid grannens husknut såg jag en jättestor vinge. i Brunt. Ingen fågel kan ha så stora vingar. Den måste ha varit en två meter hög. Funderade ett tag på att det kanske var någon som skakade något brunt från sitt fönster nere på första våningen. Men ne, det var alldeles för tydligt för att vara något annat än en vinge. Jag kommer ihåg att jag blev rädd. Och vågade inte säga något till mina kompisar.

#6 Märkligt och fascinerande*ryser lätt av spänning*=)

låter som en topp ide :) hoppas många nappar på de :)

Oj vilka upplevelser och som barn dessutom!Jag tar en från nuet..

Häromkvällen när jag var själv här i huset o skulle till att sova..guben jobbade natt o katten Maja skulle absolut vara ute..så hör jag steg som från en katt som tassar in här i rummet o går in i garderoben..hör senare lite småstök från garderoben..!!

Eftersom jag fått rådet att lyssna o ta till mig det jag hör hädanefter så är jag säker på att jag fick besök av katten Alice som nyligen dog..hon älskade att sova i garderoben i en kartong med mina sjalar..jag vill inte gärna ha just den garderobsdörren stängd av nån anledning..har i mina tankar tänkt att där vill ju Alice sova..

Det här är en givande tråd o tack Trisha!!

#0 YES!

#5+#6+#9 Härligt att läsa!

Vilken härlig respons -yippeeee!

Angående Plejaderna… har varit lite tyst om det, men vill nu dela om det även om jag blir totalt idiotförklarad av många. Mina värsta belackare har ju ändå spridit att jag är alkoholist, psykiskt störd o äter starka piller för det, är farlig för människor osv, osv…. Dessutom har jag tydligen också sex med alla karlar jag möter. So what the… !? Spelar roll egentligen… Nu kan ingen ta ifrån mig något, då jag faktiskt inte har nåt alls idag efter sjukdom och konkurs. Men det var mening med det med, ser ju på själsnivå att jag skulle våga resa mig upp och vara jag och sluta kompromissa (sköldkörteln som la av) och däri låg modet att våga säga vad jag står för vad gäller det andliga. Kan inte stänga av sån info utan att det blir kaos i sköldisen… men det kanske är en annan historia.

Och konkurs, förlora precis allt, var även på väg att helt förlora min självkänsla. Men så blev det nu inte, mycket tack vare ÖN, mina sanna vänner och förstås mig själv och själen som djupt inom mig slutligen reste sig upp o sa - Nu är det jag som är boss här!! Och det är rätt skönt att inte ha något att förlora rent materiellt - för min själ står jag nu för och den kan ingen, ingen ta om jag inte tillåter det!!

Alltså så här började min Plejadkontakt:

Efter mina olika turer med sjukdom och springa in i väggen (finns i ett par artiklar som jag skrivit, om nu nån skulle vara intresserad) så var ju min hunger efter att förstå vad som pågick i mig väckt. Det var ett väldigt starkt och intensivt uppvaknande med upplevelser som kanske skulle ha knäckt mig om inte min man funnits där som en fura vid min sida och envist upprepat - Du håller på att hitta dig nu, ge dig inte.

Efter några månaders upplevelser fick jag en impuls att jag skulle ta mitt halsband med sten i och pendla över olika böcker. Hela huset sov och jag kunde i lugn och ro kolla vad som hände. För att förstå vad som hände i min kropp och själ, hade jag införskaffat lite olika litteratur och känslan när jag pendlade över vissa böcker fick mig nästan att lätta från soffkanten, jag lovar!

För en del av böckerna handlar om att vi kanske har mer ursprung än jorden och att våra själar kan ha kontakt med andra dimensioner, långt härifrån. Och när jag försiktigt förde pendeln över just dessa böcker så fylldes hela jag av en stark värme och rysningar som bara accentuerades hela tiden. Dröjde inte innan jag tog reda på från pendeln (eller kraften) hur "ja" såg ut, och hur "nej" såg ut, jag fick fram en tredje också "omformulera frågan".

En del böcker sa den NEEEEEJ till, med att kraftigt snurra motsols, en del hängde den som ett lod över och slutligen en del snurrade den intensivt medsols i ett rungande JAAAA.

Jag var salig i ett par tre dagar och kunde knappt vänta innan familjen kommit iväg på morgnarna så jag fick fortsätta (var lite som en hungrig varg vad gällde min "själskost"). Men efter en tid så slutade den plötsligt vara snäll och besvara mina frågor. Det blev en massa mambo-jambo och förtvivlad undrade jag om jag inbillat mig allt.

Men slutligen, efter massor av frågor till den galna pendeln, så ställde jag en fråga som jag fick den där härliga energin när den svarade. "Vill ni att jag kommunicerar på ett annat sätt?". Och det blev Ja. Och hur kommunicerar man med en kraft, en energi, som jag hade fått klart för mig inte var härifrån jorden… Hur snackar man då?? Jag var ju verkligen inte där att jag litade på något som jag upplevde.

Det blev skrift, s k automatisk skrift. Men tro inte att jag bara tog upp papper och penna och skrev ner deras budskap, nääähäj då! Tog dagar då jag slängde ifrån mig ihopknycklade papper och pennor och var alldeles rasande och anklagade mig själv för att verkligen och slutligen ha fått ett gäng tomtar på loftet och att allt handlade om att jag var heeeelt sjuk i huvvet.

Så efter många vedermödor, jag kunde ju inte låta bli att fortsätta då jag stundtals kunde känna igen kraften jag upplevt från pendeln, så kom det stora ögonblicket jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Jag kände kraften komma och min hand skrev med pyttesmå bokstäver ett namn - Yoozo. Jag blev helt tokig av glädje, kan inte förklara den otroliga lycka jag kände. Som att någon jag väntat på dykt upp, fast jag inte ens vetat att han fanns! Svårt att förklara, men fortsätter ändå…. Sen satte mina frågor igång. Ju mer jag skrev desto bättre gick det. Eftersom jag varit ´väldigt mycket själv om mitt andliga uppvaknande så kunde de hjälpa mig svara på frågor om vad som hände mig.

Jag fick svar på mina spontana rebirthingar jag varit med om vid ett flertal tillfällen, svar på varför man ska "rota" i tidigare liv, något jag var emot då jag tyckte dom flesta hade storhetsvansinne i det hela. Påstod sig vara Kleopatra, eller någon annan fantastisk historisk figur och betedde sig ändå som en skitstövel. Nej, inget för mig. Tills jag fick förklaringar från mina vänner, som tidigt förklarade sig komma från Plejaderna. Hur viktigt det var att vi förstod vår själ och vad som präglar den, och där ingick tidigare livsminnen. Allt som dom skrev till mig, kändes som sunt bondförnuft, eller snarare sunt andeförnuft!!

Jag fick vara med om så fantastiska upplevelser, att mitt ego fullständigt la ner motståndet. Det här var för underbart, för givande för att jag skulle ens ha lust att förklara bort det.  Hade stor rädsla dock, när jag efter några dagar skulle berätta för min redan så tålmodige man om dessa kontakter… han hade redan stöttat mig i så mycket, men det här fanns ju risk att han skulle flippa på!

Berättade för honom en dag när han kom hem från jobbet. Han bara reste sig och gick in. Sen pratade vi bara om bárnen óch annat. Mina nyfunna vänner uppmuntrade mig att låta honom vara ifred, skitsvårt då jag inte är sån av naturen, vill reda upp. Men jag "lydde" då det kändes rätt. '

Efter tre dagar kom han och frågade mig: "Ok, vad säger dom då?" Minns att jag började gråta av lättnad. Sen berättade jag.

Skulle vilja dela med mig av mycket av den info dom gett och ger, men får väl göra det i min blogg el nåt. För det är så givande för så många, är verkligen inte bara till mig.

Gick lite vilse efter ett tag och fick in någon störande energi som började prata om köpa lotter, pengar osv, men upptäckte ganska snart att det inte var samma dimension utan lägre frekvens där dom försökte locka mig med mammons och maktens frestelser. Så det gick bort efter ett tag, men en så nyttig upplevelse.

Det här är mina bästa vänner, så sanna och så upplysande.

Kul om ni fortsätter att skriva om era upplevelser!  Det kanske är en tid då vi ska ge till varandra utan att vara rädda för att bli idiotförklarade. Tänk om just det du delar med dig av ger någon annan frisk luft och den kan tänka - Meeeen, då är det ju inte bara jag! Det finns fler som upplever samma sak!! Det kan ju vara räddningen för många…

Något som mina vänner och jag själv är vääääldigt noga med är;

HÅLL ALLTID KONTAKTEN MED DET HÄR LIVET!! Håll fötterna djupt ner i myllan. Det finns en anledning att du är här på jorden och dina andliga upplevelser ska inte vara en flykt. Då blir det helt fel.

En av dom fina svar jag fått från mina Plejadvänner är: Du gick ner av en orsak. Bär ljuset, väx och dela med dig. Men fly inte till oss. Vi kommer till dig och öppnar dig, ditt hjärta och din själ. Då kan ni mötas på det uppgjorda sättet nere på jorden. Det finns en sanning i orden - Bring Heaven to Earth….

Nu har jag skrivit en avhandling igen, men ni som blev lessa skrollade säkert. Det är ju det som är bra hörni, man delar här på ÖN och livet och dom som vill läser, lyssnar.

Älskar Oprah Winfreys kommentar i första delen A New Earth, när en kille ifrågasätter vad allt det där ska vara bra för (boken A New.. och programmet där Eckart Tolle lär ut sin visdom) och HAN behöver minsann inte vakna!!!

Oprah säger: "Weeeell… READ ANOTHER BOOK!!!!!!"

När jag vågar dela får jag en massa människor som tycker jag är skitjobbig, långrandig, tokig o s v. Men jag får ännu fler nya vänner!!

Hejsan Vilken bra ide Trisha!

Känner riktigt hur dina energier flyger genom skärmen.

Jag skulle vilja dela med mej av nåt som jag fick utav.. vet inte vem men dom kallade sej The Dragons.

Hade så mycket energi runt mej en sommar och fick inte ro föräns jag satte mej ner och fick ner det här på papper. vilka det var har jag ingen aning om men tycker orden är fina och dom kanske passar här nu…. 

 Vad säger ditt hjärta?__

 Lyssna på det.

 Vem är du?

 Vem är jag?

 Vem är vi?

Vad är vår gemenskap?

 Vad är vårt mål?

Följ det ditt hjärta säger.

  Vad som än kommer fram.

 Låt mej prata.

Låt orden komma, träna. Ljus o kärlek lyser igenom allt du gör.

 Ta hand om gruppen, hjälp dom var en gemenskap.

Respektera älska o stötta varann för de olikheter ni har.

Ta tillvara på dom. Det finns bara en av er allihop.

 Er själ är som en stjärna som lyser starkare o starkare.

 Gläds med oss. Vi är stolta över er, var stolta över er själva.

 Vad som än händer lita på oss vi finns där för er. Vi finns!

 Vi är energier som vandrar över natthimmelen.

 Vi är ljuset ni ser. Vi är allt och ingenting.

 Vi är kärleken ni känner. Vi finns där för er.

 Låt kärleken lysa. Ta in kärleken o sprid den till andra

. Vi tror på er så tro också på er själva.

 Med er tillåtelse skulle vi vilja höja energierna i gruppen.

Ni är en fin grupp. Var stolta över det. Vi är nöjda.

Kram Jeanette

Tack Trisha för din berättelse, ditt mod att dela med dig!

 Jag är en människa som har svårt att uttrycka känslor (och ta emot) men nu måste jag bara säga:     WOW

Den värme och uppriktighet som finns i dina ord går rätt in och berör… och förklarar en del saker för mig personligen.

Men fly inte till oss - Bring Heaven to Earth….

Det finns nog ingen sanning som är sannare än det.

Kramar H

Ohh Trisha, du gulliga goa….tack för att du delar med dig av det du har gått igenom….jag har läst lite om det du har skrivit om dig själv tidigare….om din olycka och lidande här i livet….och hur du har starkt rest dig ur detta med huvudet stolt upprätt….du är beundransvärd, och att du verkligen delar med dig gör att du verkligen har gått igenom detta med all ära….tack för din berättelse……

kramar om dig

Eija

skall berätta om en märklig syn som jag har haft när jag mediterade och som jag inte kan få någon förklarning till…

Det var att jag såg en hand och del av en arm som glänste som av silver och i handen höll den en kristallstav, eller om det var av is…hur som helst så gnistra den i alla regnbågens färger…den var så vacker….och i meditationen fick jag höra en röst som sa att jag skall rita ner allt jag ser……

och jag uppfattade det som det jag ser under meditationer skulle tecknas av….hur som helst så har jag ritat denna bild  så gott det gick….detta hände för många år sen så teckningen ligger någonstans nerpackad i kartong efter alla flytt som jag har gjort….

Och senare såg jag en bild av jordgloben som snurrade ute i en blå universum och rätt som det är så landar en stor vit örn på den och täcker den med sina vinar….fick en känsla av att den ville beskydda jorden från något….detta var  i början av 90-talet, skulle tro att det 1991 som jag såg dessa bilder….

Brukar då och då komma till tanken om denna stav  av olika sammanhang…men sen har det stannat vid….och nu kom den där tanken till denna stav igen när jag läste din berättelse Trisha, jag får en känsla av att detta tillhör en annan livsform än jorden….

Jahapp, det var en av mina märkliga syner…..

Här kommer en ifrån mig: Det var när jag gick min helgkurs (första) för Jörgen G. Kursen var från fred.-sönd. Den var i nov. Såg då en fjäril på badrumms spegeln som satt helt stilla,detta var på fredagen den satt kvar till på söndag,sen försvann den.Jag såg och är helt övertygad om att detta var ett Tecken ifrån andevärlden.Jag menar att jag såg det som att jag öppnade upp andligt,från puppa till fjäril! Underbart "bevis" tycker jag och kursen blev ju urlyckad!

Här kommer en liten kortis till: Senare efter kursen så såg jag i mitt inre seende en morgon när jag tittade mig i badrums spegeln,det var inte jag där för egentligen är jag en gammal själ. "Såg" då en gammal man!

#15 När jag gick min sista kurs för Iris för några år sedan. Så natten till sista dagen när jag vaknade så stod min sänglampa på golvet. Den hängde på väggen ovanför sängen när jag la mig. Någon har plockat ner den från väggen och ställt den fint brevid nattuksbordet på golvet. Såg det också som ett Tecken.

Gör det Eija - rita det du ser. Kanske du är en av dem som har "psychic art" som en naturlig fallenhet. Vore underbart få se dem sen, kanske det går att skanna in dom… Egoist nu, men tror det skulle kunna beröra oss…  Och du - tack för dina fina ord, blev väldigt rörd här framför datorn…. Det betyder så mycket för det är läskigt att resa sig igen efter käftsmällar som heter duga. Men själen har fått bestämma och då blev det så här. Vill bara att du ska förstå vad sådana ord betyder för mig. Kram!!

Vilken härlig fjäril Marina! Berättade en historia om ett möte med två fjärilar, var o en 1 dm i diameter, i tråden om Tecken. Dom är speciella, eller hur…!

#17 Ja då var du upplyst!

#18 Ja dem är verkligen speciella! Läste ditt inlägg där sen,alldeles underbart!

Så skööönt att läsa dina inlägg Trisha. Efter att ha varit en andlig eremit i 30 år är det så befriande att läsa allt du skriver. Själv är jag inte synsk på något sätt men ändå ganska intuitiv. Det är en glädje att du är så öppen och alla ni andra också förstås.

Vid 20-års ålder hade jag en upplevelse som jag minns tydligt än idag.
Jag satt vid köksbordet i egna tankar, tittade på fönstren i höghuset mitt emot. Jag så skymtade folk i fönstren som små figurer. Tänkte där för mig själv att jag kan se dem men de vet inte om varandra. Då hörde/kände jag en röst som sa - "allt du ser är en kuliss. Det som finns bakom kulissen har du glömt". Jag kände väldigt tydligt att jag hade glömt. Försökte ta tag i känslan för att komma i håg vad det var jag hade glömt men den tynade sakta bort. Jag var så nära så nära att komma ihåg, men nej. Och jag har än idag inte lyckats komma ihåg.

Här kommer en till: Jag var ca 18-20 år och sa till min mamma att jag ser att pappa och en man hon var förlovad med i många år efter pappas död och ytterligare en man en förälskelse som också hade gått över till andra sidan.Jag såg hur de kikade ner genom en öppning i "taket",och höll koll på mamma.Mamma blev inte glad när jag sa detta.

Ps.Kan säga att hon vill inte höra talas om det övernaturliga,rädd.

När jag var mycket liten - sådär tre år ungefär - hade jag en liten figur som kom och hälsade på mig ibland om kvällarna när jag skulle sova.

Jag har inget minne av vad vi pratade om men jag har alltid haft uppfattningen att han skulle guida mig in i mitt påbörjade nya jordeliv.

Jag gillade nog inte hans besök särskilt mycket för jag tror att jag var lite rädd för honom, men jag tog det ändå som naturligt att han var där ibland.

Sista gången vi sågs är enda gången jag minns vad han sa till mig; -nu försvinner jag och kommer aldrig mer tillbaka!

Jag var för liten då för att förstå innebörden av orden "aldrig mer" men jag saknade honom till slut för han kom verkligen aldrig mer tillbaka.

Jag glömmer aldrig min mammas förfärade ansikte när jag några år senare frågade henne vart han tagit vägen - den lilla gubben som brukade vara hos mig på kvällarna när jag var liten - hon sa att jag nog hade drömt eller inbillat mig alltihop,

Jag har alltid varit mörkrädd och jag tror att det beror på "gubben". Jag vet inte vem han var och vad han ville - men min teori är fortfarande att han skulle guida mig från livet före livet till att bli ett jordbarn. han sa säkert en massa intressanta saker - synd att jag inte vet vad.

De få jag har berättat det här för säger att det var en låtsaskompis, men jag tror inte att barn har låtsaskompisar som först skrämmer dem och sedan bara försvinner ut genom fönstret för gott när de tycker att det är dags. Eller?

Jag vill också uppleva någonting!!!!

Jag är så blockerad att jag inte vet vad jag ska göra, har försökt meditera, lyssnat på avslappning mm. inget funkar.

Har varit på 2-dagars kurs med Terry Evans, han gav upp, kunde inte förstå att jag inte kände något, men det fanns nog inte tid att gå in djupare i det. (usch, vilket gnäll, det känns som om jag bara klagar)

Jag har hört att jag är lite medial, men jag hittar inte "den" som kan hjälpa mig att öppna.

#25 Försök hitta glädjen i det och slappna av! Har sett så många gånger att under kurser där vi har kul, lika mycket som vi jobbar med det mediala - då funkar det så himla bra!!

Jag kunde banne mig inte meditera i början på mitt andliga sökande, för runt 20 år sen - är dinosaurie! Hade ju hört att man inte skulle tänka på nånting och min hjärna hade typ 40 000 tankar i minuten. Läste en Meditation man kunde göra med ett torn man skulle gå upp i, våningarna var chakrafärgerna.

Äh, va f… tänkte jag. Lade mig i badkareet, på med lite musik och sen använde jag min fantasi så det sprakade om det. Å hjälp va bra det gick!! Där hittade jag nyckeln, fick jättefina "budskap" från mig själv. Sen gick det allt lättare att slappna av, kraven på mig själv släppte och det var plötsligt kul och spännande att meditera.

Har varit samma med min medialitet, så fort jag får prestationskrav och press på mig själv, så är det kört. Stick ut och spring eller kör ett intensivpass på Friskis&Svettis - nåt somgör att du blir helt slut fysiskt, försök sen meditera (ja, efter du kommit hem från jympan då förstås) och se vad som händer.

Jag tror på dig! Det känns bara som du har axlarna uppe vid öronen i kraven på dig själv. Ha kul med det! Kan vara djup respekt ändå….

Varmt lycka till!!

Tror DU på mig? Nu blir jag rörd!

Ska försöka köra slut på mig på något vis, får se hur det går…

#27 Hihi, fixa inte till en hjärtattack bara!! Huvudsaken här att du får ut en massa energi som far runt i din fysiska kropp. Så mycket lättare slappna av då.

Det är helt suveränt när vi är i Grekland t ex. Jag tar gruppen på vandring i bergen var och varannan dag. Alla är helt svettiga och slut och "nakna" känslomässigt varje gång vi tar paus, sitter och delar med varandra det som pågår o dyker upp. Killarna brukar ääälska det här.

Så bra sätt att slappna av - först fysiskt, sen Meditation!

#27 Ska försöka…