Jag hoppas att det går bra för din syster den här gången. Dessa föaningar är jobbiga men bhöver inte betyda att det inte kommer att gå bra, du kan ha känt av hennes oro eftersom ni står varandra nära som syskon och det är lätt att man förknippar aningarna till något hemskt när man vet vad som har hänt tidigare. Flera gånger har jag fått föraningar då jag arit orolig att det ska röra något av mna barn, när det sen inträffat så har det handlat om andra, barnens vänner, kusiner osv.

Dom obehagliga känslorna kan vara svåra att helt släppa men säg inom dig att du inte vill ha dom och avvakta. Det är inte alltid känslan lämnar förrän man fått reda på vad det var som hände och oftast så inträfar det ju ganska fort efter att man fått en föraning.

En gång fick jag en föraning med massor av jobbiga känslor som satt i tre dagar innan händelsen inträffade, det var jobbiga dagar men det gick inte att få bort dom hur mycket jag än försökte, jag mediterade, sa ifrån och försökte på flera sätt, men strax efter att känslorna försvann kom telefonsamtalet. Jag visste inte då vem det handlade om eller vad vilket jag är tacksam för idag eftersom det handlade om ett tragiskt dödsfall i familjen.

#1 Tack för ditt svar..ja..det är ju tredje gången nu för henne..första gången gick inte alls bra..flickan dog 35 minuter efter födseln..andra gången..Eddie han hade fel på njurarna såg de när han låg i magen..han opererades rätt tidigt..han är i dag frisk o han är 3 år..o nu får jag dessa känslor o tankar..det var så längesen sist..visst står vi varann nära även om vi ej har daglig kontakt..

Jag hade föraningar för några år sen när min farmor levde..jag kände alltid hennes smärtor innan jag ens visste hon hade några..hon var likadan mot mig..när hon närmade sig slutet o när det var över o innan samtalet kom..ja då försvann alla smärtor..

Hur som helst så ska jag ringa min syster om nån timme..Jag har inte mediterat nåt nu men kollat lite grann på musikvideo..kände mig något lugnare..men det sitter kvar ändå..den där magkänslan..jag får reda på tids nog..

Har ej fått tag på min syster..men det har ju blivit annat..så jag funderar på om det var nåt helt annat jag kände..börja ju i går egentligen,frös hela dan,orolig o ont i magen,men sov tungt..vakna av ont i nacken som bara den..oroligt i magen..tankar om olycka på nåt vis..kopplade det till min ena syster eftersom jag började tänka på henne..men sen vände allt o magkänslan nästan försvann helt när jag läste det om Zedd..har ju skrivit lite om det i andra trådar..

Jag kom helt av mig helt enkelt i dag..Försöker lita på min första tanke o känsla..det är svårt..hela livet är ju en prövning ibland..

Jag hade liknande känningar den 11/9 i år. Satt i köket på rummet där jag bor med två andra under veckorna då jag är i skolan. Satt där och försökte rita men jag kom helt av mej vid 16:00 tiden den dagen. Jag mådde allmänt dåligt, ville gråta, skrika, slåss och bara åka hem.

Problemet är bara att det inte hänt nåt alls där hemma. Och det har inte hänt nåt alls i famljen som jag vet om, eller inte vet om för jag har inte pratat med nån av dom andra på länge då vi bor så långt bort.

Har inte en aning alls om vad som kan ha hänt, förutom 11/9 2001 men vad jag vet så var ingen av våra släktingar i tvillingtornen eller på nåt av planen då vid den tidpunkten. Alla var hemma och hade det bra. Men sen kan det kanske var den allmänna sorgen världen över som kom till mej eller nåt jag vet inte :/

Va konstigt när jag läser era berättelser, måste jag berätta att idag när jag hade varit ute med min hundar och stod och bredde mina frukost mackor och mådde toppen och nynna på en låt..(brukar ofta göra det när jag är ensam), så plötsligt kom det en stor sorg över mig, tårarna börja trilla och jag fatta ingenting, då börja jag att tänka på min änglasambo, och undrade varför jag blev så ledsen, om det berodde på han….men nej, jag hade ju inte haft den minsta tanke på något faktiskt utom texten på sången…och den texten är absolut inte sorgsen, tvärtom…(Margareta med Sven Ingvars) den är så trallvänlig…..

Och efter frukosten går jag in här och möts av denna tragiska besked om Zedd, så nu undrar man oxå om man hade blivit påverkad så till den milda grad innan man såg detta…….mysko iallafall….

Hoppas verkligen wolfie att allt är väl med din syster…..kramar om Er

Denna dag var en märklig dag..pratat med min mamma,ja hon är ej min riktiga men kallar henne så..hon har ej fått tag i syster min heller..men skulle något hänt så skulle vi fått veta..jag har varit som bedövad hela dan o oerhört tankspridd..

zedds bortgång är så ledsam..en sån ung människas liv..men vi är många här som delat den sorgen idag..jag ska nu bara vara..ligga på soffan o se på tv..

Ta hand om er allihop..

Kram Carina

Har pratat med min syster i torsdags..allt var ok med henne iaf..undrar vad det var jag kände egentligen?Känner mig inte så där olustig längre..skönt det..men alltid jobbigt med föraningar när jag inte vet om nåt hänt eller kommer att hända..

Jo, jag känner igen de där känslorna. Det mest obehagliga var när en väns son gick bort. Jag hade hemska olustkänslor men kunde inte förstå varför. Inte förrän nästa dag, när jag fick beskedet om dödsfallet.

Ibland har föraningarna varit tydligare och jag har då också kunnat varna personen det berört.

Ofta ser jag mer symboliskt, så jag förstår inte alltid förrän i efterhand.

Det är både positivt och negativt med de här känslorna. Det positiva är ju att man kanske kan förhindra att en negativ händelse inträffar. Eller att man kan försöka förbereda sig mentalt på något som man inte kan förhindra.

Jag tror man lär sig hantera sånt här bättre med tiden.