Jag satt en morgon på jobbets ballkong, tog mig en morgon cigg,, bakom mig ca 1 meter i från hör jag en duns på ballkong räcket, rädd som jag blir gör jag en hastig rörelse o vänder mig om,,  där sitter en skata tittar en bra stund på mig,,  känslan jag fick var att den ville titta till mig,, Sen slog de mig,, Min väninna som gick bort förra hösten, sa innan hon dog i cancer att hon en dag skulle titta till mig i form av en fågel,, och att de just blev en skata.. känns som de har med o göra,, att jag alltid skojade med henne o kallade henne skatan, (ett skämt oss två emellan), men som sagt var mina egna tolkningar o känslor inför detta,, och JAG tror på detta! /Helene

Från min sida så kan jag säga att jag fick ett Tecken från min änglabror via en sädesärla……

På den tiden när jag rökte, så stod jag ute på trappan och tänkte på min änglabror, och undrade om han såg mig, då plötsligt kommer det en sädesärla neddimpande och sätter sig nedanför trappan, och börjar kvittra och hoppa o niga….jag tittar på den  ler och tänker att det var en tokig liten fågel….

Sen går jag ner för trappan och den följer efter, och sen flyger den framför mig och landar på marken och sätter igång med sitt hoppande och nigande samtidigt som den kvittrar för fullt….

Då reagerar jag verkligen och stannar upp, för denna lilla fågel ville verkligen få min uppmärksamhet verkar det som, och då förstod jag att det var min änglabror….jag fick mitt svar via fågeln….han såg mig…….

I somras så flög det in en fjäril i min stuga. Har aldrig gjort de innan.. Innan den kom så hade jag precis mediterat och satt och läste av en person.. I den stunden jag såg fjärilen viste jag svaret på frågan. Samma fjjäril (tror att det var de) kom tillbaka igen dagen efter.

Kram tina

i fjor, noen måneder etter en venn døde, så satt jeg ved buss-stasjonen og ventet på bussen hjem. Jeg hadde handlet, og var trøtt og sliten.
Så våkner jeg opp, jeg hadde seget sammen lite der jeg satt, og hadde vært borte et par minutter, hensunket i tanker på min avdøde venn. Våken, men borte, sliten, og full av savn og sorg. Og jeg husker jeg tenkte: Nå sørger du mye, hinzidi.

Så løfter jeg blikket litt, og ser ut i tomme luften, inni meg selv,ikke helt tilstede blant menneskene rundt meg. Så ser jeg plutselig hva jeg har sittet og sett tomt på en stund, en tom ølflaske.

..det var ikke bare en tom ølflaske. Etiketten på den flasken forvånade meg. Det var en etikette med ODIN på. Jeg stivnet der jeg satt, og hjertet tok et ekstra hopp.

jeg har aldri sett en etikette med ODIN på. Men det må jo finnes, siden jeg satt og så rett på en.

Men min avdøde venn…..var ODIN. Han var opptatt av norrøn mytologi, og hadde ODIN og munin tatoverat på seg, i påvente av hugin.

etterpå angret jeg litt på at jeg ikke tok med meg denne tomme ølflasken hvor det sto ODIN på. Har aldri sett en øl hete Odin verken før eller senere. Selv om det jo må være et ølmerke som heter det? Aner ikke. Uansett- så ble dette et godt tegn for meg, ODIN var på besøk :)

ps: dette var i norge. kanskje det finnes en øl i sverige som heter odin? inte vet jag. har aldri sett en øl i norge som heter det. Frågade venner av meg, de hadde heller inte hørt om en ODIN-øl.

Vilken grej hinzidi…..

Mycket intressant att inte ha sett den ölsorten varken förr eller senare…det var nog meningen att du inte skulle ta med den, för du skulle bara se Odin på den som ett Tecken från din vän….för man vet ju inte vad som hade stått på ölflaskan före och efter sen du hade sett tecknet….

Tycker det är hur spännande som helst med dessa Tecken. I filmen The Celestine Prophecy har dom några roliga scener.

Så fina berättelser här ovan. Man känner ju i hela hjärtat när det är ett Tecken, rysningar och en nästan svindlande känsla som den du beskriver Hinzidi. Sen får man förstås vara lite "fötterna-på-jorden" med det här. En del ser ju Tecken överallt, blir lite over the top med det.

Finaste budskapet, tror jag, som jag fått var när min man och jag hade separerat. Vi hängde fortfarande och gjorde bl a utflykter ihop. Vi hade våra döttrar med oss och plötsligt fick vi mitt i skogen se två enorma fjärilar som cirklade runt högt upp. Sakta cirklade dom neråt och satte sig på min bröstkorg och mina tårar bara sprutade…. Kändes så starkt.

Nåt år senare pratade en shamankvinna jag gick för mycket om Butterfly woman - changing woman. Det var något så löftesrikt med fjärilarnas besök vid mitt hjärta.

Starkt beskrivet Trisha. lite mållös med.

För många år sedan hade jag och min väninna bilat till södra europa. Vi hade kört upp till ett bergsområde för att se på en stor känd grotta. Efter grottbesöket satte vi oss ute på en terass vid en cafeteria för att fika. När vi satt där kom en stor svart fjäril med vita kanter flaxande och landade på marken brevid mig. Efter en liten stund flaxade den upp och landade över min mun!! Den var säkert över 10 cm hög. Jag fick blåsa och blåsa för att den skulle ge sig av och den landade på marken brevid mig igen. Fick en känsla av något har hänt, är det mamma eller är det min bror? I vilket fall så måste vi vidare. Väninnan tycker att nu är det min tur att köra. På den smala vägen från berget skymtar jag en buss som är på väg mot oss. Så jag stannar för att ge bussen en möjlighet att stanna för jag hade ingen annanstans att ta vägen. Bussen stannar inte! Den frontalkrockar med oss. Först framifrån sen från sidan. Som tur är hade jag stannat på rätt plats. Bergsvägg på ena sidan och en stenröse på andra sidan. Där blev vi fastkilade. Längre fram eller bak hade vi rasat av bergsvägen. Efteråt förstod jag att fjärilen måste ha varit en varning. Ingen blev skadad, förutom bilen, som blev skrot.

hinzidi, en fantastisk upplevelse du berättade om.

Jag gick in på Google, sökte på Odinöl och fann detta: 

"……. producerar till exempel Odinöl exklusivt åt kooperationen i samarbete med ett norskt och ett danskt bryggeri."

Oh, shit Kurina, vilken upplevelse. Huhh! I dom lägena önskar man att man bättre förstod tecknen man får, eller hur?? Skönt att det gick bra i alla fall!

Jovisst, jag misstolkade. Första tanken var att någon där hemma hade råkat illa ut.

Jisses Kurina! Vilket Tecken!

Några dagar efter det att min mamma dog. Jag satt och pratade i telefonen,då kom en blåmes till fönstret och den flaxade och flaxade framför rutan som om den ville in. Jag var så ledsen när jag pratade där i telefonen. Min väninna sa, du skall se att det är ett Tecken från din mamma, straxt kom en blåmes till och bettede sig på samma vis och jag tror det var min mormor.

En annan gång då jag satt vid köksfönstret och pratade med min sambo så kom en ekorre och satte sig och bara tittade på mig. Jag gick ut för att ge den mat, men den bara satt där. När jag sedan tittade, så låg kakorna kvar som jag lagt ut åt den. Min mamma älskade ekorrar.

Innan jag skulle fylla 50 år i Mars så gick jag för mig själv och pratade högt till mina föräldrar som nu var borta båda. Jag sade snälla ni, kan ni ge mig ett Tecken när jag fyller år. Inte nått som skrämmer mig eller så, men på nått sätt så jag förstår att det är ni. På morgonen innan vi skulle åka till Åland på min 50 årsdag så sitter ett stjärmespar i buskarna. De verkade inte ens rädda. Då jag kom tillbaka efter resan så har jag inte sett dem med.

Jag har många såna här upplevelser just med fåglar eller djur som jag kännt så starkt att det måste vara ett Tecken från någon där på andra sidan. Så fina Tecken.

Vi skulle begrava/strö ut askan av våran Golden Retriver Lukas i "våran" skog.Medans vi går där på led,våran kära grannfarbror,min man,barnen och sist jag så ser vi att på kullen där står älgkon med sina 2 kalvar,och bevakar det hela.grejen var att vi alltså jag och Lukas så gott som varje dag stötte på älgkon med kalvar på våra promenader. Det kändes verkligen som att de ville vara med och ta ett "sista" farväl.

9# Omen kallas det va. Usch visst är det otroligt ibland vilken änglavakt man har. Har vart med om en liknande sak.

Min mamma hade hämtat mig hos en vän med bil. Stannade till på hemvägen en snabbis för mamma skulle köpa frimärke. När mamma gått ur butiken och kommer till bilen ser vi kassörskan komma ut på butikstrappan och vinkade till oss på ett väldigt underligt sätt som gjorde att vi ena sidan fick kalla kårar, andra sidan undrade om hon var riktigt som man skall va! Det var inget vanligt "hej hej" vink, utan känslan vi fick var ett riktigt "farväl forever vink", vilket fick mig att undra om hon hade alla hästar hemma. Sen brukar de ju inte gå ur butiken för att vinka av folk heller!

Sen körde vi vidare. Efter 5-10 minuter får vi sladd pga halka och kör in i en bergsvägg. Bilen blev skrot och mamma hamnade på IVA och blev förlamad i ena ögat då hon smällde huvudet i ratten, jag klarade mig bra. I alla fall så minns min mamma ingenting av själva olyckan, det enda hon minns är den här kvinnan och sättet hon vinkade till oss. Jag har alltid haft en känsla av att det var en varning på nåt sätt.

Kan tillägga att det alltid känns som att jag har djuren "med mig" när jag går i skog o mark. Ser ofta ekorrar,rådjur mm,varje dag.för mig betyder dem något extra. Ja,det känns som att vi pratar! Skratta ni nu om ni vill det.Det bjuder jag på!

Vilka härliga berättelser ni alla har!

Sirmerlin kanske tänkte på mer vardagliga Tecken. Har inte alls tänkt i dom barnorna egentligen. Låter shamaniskt . Kanske om jag skulle be om ett Tecken för att fatta beslut kunde det fungera. Duger att tänkas på.

#19 Det är helt i sin ordning. Bara roligt att höra historier om episoder i människors liv som ja är lite förunderligt, kanske till och med lite deja vu. Det ska ju vara skoj också. Det är många sådana upplevelser jag tror ni alla haft nån gång i livet, skulle gärna vilja dra några nu, men ska iväg igen och hinna äta å åka till SF bion i sköve, och se Arn - resan vid vägens slut. Så jag får dra några imorgon istället.

I våras åkte jag och min moster upp till min mammas och pappas grav för att smycka den, det är en resa som tar 4 timmar att köra, det började regna på en gång när vi for och det blev bara värre och värre, insåg att vi inte hade med oss någon paraply eller regn rock.

regnet avtog inte den minsta vi parkerade utanför kyrkogården då öppnas en blå himmel rakt över oss, vi planterade blommorna och satte oss i bilen, när regnet kom tillbaks himmlen blev åter mörk.

Vi förstod just då att vi hade varit med om något oförklarligt, mamma min var noga med att vårda gravarna när hon levde, och jag kände att nu var hon nöjd, äntligen blev det fint.

regnet följde oss resten av den resan, och det regnade i en vecka.