Hela mitt inre svävar så högt ovan mark,som en fjäril som kommer ur sin puppa kliver jag ur mig själv… Känner mig så fri så levande. Jag ser allt runtomkring mig med helt andra ögon än förut.. Jag ser med min själs öga. Jag känner livet via mitt öga och bara bubblar. Som bubblora i en läsk känns allt runt mig. Alla färger är helt otroligt starka,som dom kokar av värme och kärlek.. Jag känner vinden som en svepning av de finaste siden som finns.. lätt och svalt.. jag följs med i vindens dans och flyger allt högre,tills jag ser moder jords glada leende och sorgsna ögon,då vill jag vända igen. Vill inte se ett leende som igentligen är en tår som vill falla.. Ärren i hennes själ är djupa lixom de sår som nyss kommit. Hon säger hon orkar snart inte mer av allt som är just nu. De är upp till dig och till dina vänner och ta hand om mig.. att vårda mig ömt som ett nyfött barn. Jag vänder åter och landar inom mig själv igen.

Ta vara på de som finns och var rädd om de som är.. Jorden är för våra barn att ta över och deras efter dom,varför skapa kaos till något så vackert som barnen.. var rädd om de som är.