Det låter som du går igenom det som det allra flesta av oss gör. Vi vill gärna ha någon som puttar på oss i rätt riktning.  Me 2!

Frågan är om det är den negativa rösten som håller dig kvar eller om det är dags att vänta lite med beslut. Det krävs ju lite inåtgående för att ta reda på vilket.

Sen ska man ju inte fatta beslut när man känner sig förvirrad eller arg. Man kan slänga ut frågan till universum och inom kort kommer svaret tillbaka till en.  Det gäller att våga fråga bara…

Med ljus och värme Alma

Tack. Tror det är så jag inte tror mig själv om något. Men tittar jag i backspegeln så kan jag , mycket mer än jag tror.

Fråga universum vågar jag  men jag litar inte på vad jag tror mig höra eller känna.

Ler lite när jag ser ditt namn. EN äldre släkting till mig hette Alma.

Signemo, jag känner för väl igen det du beskriver. När du känner som du gör är det enda säkra att du är redo för förändring. Däremot kanske det känns övermäktigt att genomföra? Ett tips: se inte slutmålet som din omedelbara åtgärd utan gör små små pyttesaker i den riktning du vill. Kanske räcker det med att du börjar prata mycket om det du vill och längtar efter, hela tiden med din omgivning och kanske kan bestämma dig för att avsätta t ex minst 30 minuter varje dag på att tala med potentiella arbetsgivare eller andra relevanta aktörer. På så sätt lättar ditt sinne och du sätter igång saker som ofta föder andra saker som du inte har tänkt på etc. Kan du inte testa det? Det brukar lyfta en till att genomföra ännu fler åtgärder och vips så har du kommit till slutmålet!

Berätta sedan hur det går för dig - lycka till!