Det var någon som sa "Stänger man in sorgen, så blir man sjuk." Det tänkte jag inte leva efter så jag pratade, grät, skrev och pratade ännu mer. Det hjälpte även om smärtan inte försvann, nästan helt och hållet, förrän jag kom i kontakt med mediet Elinor Hedlund, som hjälpte mig att bearbeta sorgen på ett andligt plan…så här börjar historian mot min andlighet. Detta skriver jag för att bearbeta mycket av vad jag varit med men också för att få in andra på den andliga vägen….det är något som har hjälpt/hjälper mig i min vardag. (OBS! Kanske detta är något för skeptiker?)

Vad skulle jag gjort utan, Henne, Elinor alltså! Elinor har man kul tillsammans med, hon har en underbar och klockren humor! Jag kom ihåg hur nervös jag var när jag skulle till henne första gången, 28juni 2007. Jag tittade på Elinor med skräck i blicken och började gråta, när vi hade satt oss vid bordet i hennes lokal. "Jag känner igen dina ögon, vi har träffats förr", log hon stort. Jag undrade vad jag hade gett mig in på. Vad var det här för "flummis"?  Hon sa en massa konstiga saker i början, tyckte jag. Hur kunde hon vet att jag ville börja måla? Eller när hon sa, "Vill du skriva en bok . gör det! Vad väntar du på?", förstod jag att det inte var en bluff. Jag fick bekräftelse på många händelser som bara jag visste.  

Det var på riktigt. Jag kom ut som en ny människa efter det - och den där "flummisen" som satt mittemot mig var ju jättehäftig. Det var Elinor-hit och dit- flera veckor efteråt. Men det var inte många som förstod vad jag pratade om.

Jag fortsatte träffa Elinor efter det. Vi fann varandra direkt efter den första seansen. "Det bara "klickade" mellan oss", sa hon när hon presenterade mig för de andra i sin meditationcirkel. Det var precis vad det gjorde. Haha!! Vi kom i kontakt genom en kompis till min mamma. Jag älskade verkligen att komma till hennes "kontor", (eller vad man nu ska kalla det för, lokal låter så billigt), jag blev så lugn.

Nu har det gått drygt 1½år sen jag började att utveckla min andliga förmåga - och har lärt mig massor genom böcker, TV, seanser, meditationer och min första kurs, och det finns ännu mer att lära sig, tro mig. Vi utvecklas hela tiden. Jag har träffat en hel hög med medium genom "resans gång" men Elinor är den som jag har mest kontakt med - och fått/får en massa tips och råd av som jag haft och har nytta av så all tacksamhet till henne. *bugar och bockar* Jag kommer fortsätta gå kurser. Det är het klart! :)

Vad är då andlighet? - Jag är som sagt ganska ny inom området men min syn på andlighet är hur vi mår och HUR vi GÖR både för att vi själva och andra ska må bra. Jag tror det var Elinor som sa "Ju mer kärleksfull du är, ju mer andlig/medial är du". Det stämmer nog ganska bra det - tycker jag. Men då kan man ju ställa den motsatta frågan, den som är elak, har den ingen medialitet?

Jag fick mig en riktig känga härom dagen för en inlägg jag skrivit, jag vet inte hur läsare här på forumet reagerade men en bekant till mig reagerade starkt och stoppade mig "Men hallå! Hur mår du? Vad håller du på med? Du bryr dig så mycket om andra att du inte tittar och tar hand om dig själv" (och det är väl det andlighet handlar om, eller?). Jag fick en ordentlig "höger" mitt i ansikitet kändes det som. Jag blev sur till att börja med, tänkte ta bort mailet men hejade mig, och läste det en stund senare - och visst hade hon rätt. Jag läste inlägget och tänkte vad, är det här? Vad är det för ufo som skrivet detta. Jag skrev utan att tänka.

Jag har nog alltid tagit hand om mig själv andligt på sätt och vis men inte alltid lyssnat på mig själv till 100%. Vi lär ju känna oss själva, hela tiden och nu vet jag att min mage talar om när jag inte gör som jag ska (jag får nog hjälp från andevärlden också). Min mage har krånglat till och från under hela min uppväxt men det var när min lärare mobbade mig som jag lärde mig att läsa av signalerna. Min mage och känslor skrek "Du MÅSTE stoppa henne!!!" Jag gjorde det till sist, men det tog 3år innan jag vågade säga "NEJ". Jag gjorde precis på samma sätt som hon hade gjort med mig - och vad hon skämdes! Jag hamnade i en liknande situation senare - då min mage gjorde sig påmind. Så jag har den att tacka för mycket! Men med en krånglade mage så vet jag direkt om något är fel - vilket kan vara jobbigt ibland.

Andligheten är något som är naturligt för mig, nu mera. Det finns med mig hela tiden. Från att jag vaknar på morgonen tills jag går och lägger mig på kvällen. En fråga som jag ofta ställer mig nästan direkt efter att jag vaknar "Hur mår jag idag?", ibland lyssnar jag, ibland kan jag vara så uppjagad för något som jag drömt så jag struntar totalt i att lyssna och gör vad som helst för att komma i gång med något så jag kan trycka undan känslan. Det är jag i ett nöt skal. Trycka undan och när jag är så pass nere i skiten att jag inte vet var jag befinner mig i mig själv, DÅ! börjar leta efter felet men då tar det ett bra tag innan jag repar mig.

Kanske detta inlägg kan ge dig något som är nybörjare eller Skeptiker, det hoppas jag. Jag har skrivit 2 riktigt flummiga inlägg här och det ska jag försöka hålla mig i från. Det måste ju ha skrämt skiten ur folk - men de åsikterna jag hade där, de står jag för till viss del men jag kunde nog ha tänkt igenom vad skulle skriva först. Jag vill ju inte skrämma mina läsare. I'm sorry for that! Harriets ord fick mig att komma till insikt och jag mådde så härligt efteråt och denna energi har hållit i sig ett tag nu. TACK!