jag håller med dig.

Men i bland kan det vara svårt att se om någon mår dåligt

barn kan ju ofta försöka att gjöra självmord pågrund av att deras stora kärlek inte ser do.

Jag säger inte att det är så men ett.Ex. på att det kan vara så många andledningar..

Men jag håller med dig, vi måste vara mer uppmärksamma, på våra barn.

    Lena

Det kan oxå va så att alla inte vill ha hjälp. Eller vill prata om sina bekymmer. Men jag tycker oxå att vi måste va uppmärksamma på våra barn om och när dom mår dåligt.

Ja vi borde försöka lyssna mer till tonåringar/barn ta deras rop på hjälp på allvar och inte blunda för det o tänka att det ordnar sig..sen är det nog så att en del inte säger något utan lider i det tysta ist. och en del handlar rent impulsivt det tog slut med killen osv. Jag har träffat många unga tjejer på flera sajter på internet och har försökt att på något vis vara deras stöd genom att bara finnas till o lyssna.Känner ju igen mig själv i dom då jag var i deras ålder och tänker att jag på något sätt har erfarenhet..jag var själv också en tjej som inte kallade på uppmärsamhet utan led i det tysta,ingen kunde tro att jag mådde dåligt som ung

Jag får väl vara ungdomsidan i den här frågan,

det är lättare för vuxna att välja att inte se, ni vet dom 3 aporna: Inte se, inte höra inte prata (tror jag det är)
Det är helt enkelt lättare att inte se det, dels för det är svårt att veta vad man ska göra o dels för det är så otroligt svårt att se hur dåligt en människa mår.

Men tyvärr finns ofta de "klassiska" tecknen där innan någon tar steget men de är så lätt att missa om man väljer att inte se… tyvärr

Håller med dig s-tjej, ofta är det så att vi först efteråt kan komma på att det fanns Tecken som visade hur det stod till, men att vi inte ville se, höra eller prata om det. Fast man får absolut inte ta på sig skulden för en annan människas handlingar….för tyvärr är det ofta så att de närmaste tar på sig den skulden…..känner att man skulle ha gjort det och det…..

Sen är det nämligen så att många visar ingenting, tvärtemot…dom kan visa en glad sida utåt, vara gruppens pajas…den som jämt är rolig, den som brukar ställa upp på andra istället…..för ofta är det så att den som ropar på hjälp, visar nog på olika vis, men den som verkligen har besämt sig, visar inget….

Jag har själv varit där i min tidiga tonår….och jag vet att jag  aldrig visade det utåt….beslutet var helt klart och utan ånger….men andra saker hände som hindrade mig….och det är jag tacksam för idag……och ingen runt mig visste ens om det efteråt…..

Så visst är det sorgligt och tragiskt…men idag har ungdomar en enorm press på sig….vad skall hända efter skolan…denna arbetslöshet….ja, dom är väldigt uppstressade….många går med magproblem p g a det…..och inte får dom just någon hjälp på psyket heller….där är det fullt och för lite personal…….

Så tragiskt……..

Ännu ett fall av självmord där tjejen varit på självmordsforum där det uppmanas att man ska ta sitt liv.

Hur ska vi föräldrar kunna ha koll på om våra tonåringar är på såna sajter? Går vi in i datorerna och kollar vad dom gör? Vågar vi läga oss i vilka sidor ungdomarna besöker? Eller struntar man i det och tror att det är lugnt? Ja frågorna är många men jag anser att vi föräldrar ska kräva att få kolla datorn. Det är ju inte alltid så att föräldrarna märker att det är något annorlunda, har träffat några föräldrar som har sagt att dom inte har märkt något alls, och nej det är inte oengagerade föräldrar jag talar om.

Jag håller med dej Elisabeth. Vi SKA lägga oss i….vi SKA finnas på stan när det är mycket ungdomar i farten….och det finns ingen anledning att inte kolla vilka sidor ungdomarna besöker… Det är ju inte rimligt att tro att ungdomarna klarar av den enorma exponering dom utsättts för via nätet….Samhället måste också satsa på vettiga alternativ för barn och ungdom…Alla håller ju inte på med idrott….

Jag kan inte annat än hålla med Elisabeth och Lazarus, det är en del i vår uppgift som föräldrar att lägga oss i och vara närvarande i våra barns och ungdomars liv. Men se er omkring i samhället; hur många vuxna/föräldrar är det inte som är så inne i sitt eget drama att de inte ens ser sina barn?

Att finna balans i tillvaron är inte lätt, varken för barn, ungdomar eller vuxna, och för att kunna ge stöd och riktning till barnen när de växer upp så måste de vuxna omkring dem vara i balans.

Men ju fler vi är som syns bland ungdomarna, som bryr oss, som "lägger näsan i blöt", desto fler ungdomar kan hitta rätt i tillvaron. Och ibland kan det räcka att man finns där, som en trygg och stadig klippa för dem att slå sig ner en kort stund hos.

Bara en sådan enkel sak som att stänga av tvn en kväll och plocka fram ett spel att slå sig ner kring. Bjuda in ungdomarna, både egna och deras kompisar, och umgås. Att verkligen lyssna till vad de har att säga.

Det kan göra all skillnad i världen.

Ja tyvärr finns ju dessa självmordssidor, har kollat på en av dom dom senaste dagarna (och inte för att jag vill ta mitt liv) och det är en helt absurd sida (sen måste jag erkänna att jag skrattade åt vissa "tips")

Ett tips till föräldrar är att inte låta barnen ha data i rummet utan den ska stå nånstans i lägenheten/huset där det syns, sen att inte föräldrarna ska stå o glo när barnen/ungdomarna skriver är ju självklart men det ska ändå synas vilka sidor dom e inne på så dom inte är inne på såna sidor.

Nej självklart finns inte alltid "tecken" på att ett självmord är på väg speciellt inte om det är av impuls (typ efter bråk med vänner/kärleken/familjen) men ofta när det är planerat så ser man en personlighetsförändring (som man ofta inte tänker på förrens det är försent tyvärr) typ som att personen är gladare än vanligt eller mer sur o disträ och sånt, men oftast gladare för man vill säga sitt "Hejdå" och så..

"INGEN kommer till jorden utan ett syfte och det är vår gemensamma skyldighet att vårda varje liten planta till att kunna få blomma ut …  "

Va fint skrivet Lazarus.

Jag såg på uppdrag granskning förra veckan där de pratade om att det finns självmordssidor där man kan få tips om hur man gör för att vara säker på att inte misslyckas…där får de stöd och tips på de bästa blandningar och hjälp att köpa dom. Det är ju fruktansvärt!! Om man googlar på självmord så är det den första länken man kommer till.

Tänk om där hade varit en sida där de får hjälp att LEVA i stället för hjälp att DÖ

Just nu på kanal 1 är det ett program som handlar om ungdomar som tar självmord och om en sån sajt.

#11 Det heter att "ta sitt liv", men att "begå självmord".

Har haft den stora förmånen få förmedla unga som begått självmord, vi har haft en hel del här i stan. En sak som alla har "pratat" om när de kommit på återbesök och berättat, är avsaknaden av vuxna förebilder. Vi går så lätt vilse i våra vuxenliv och alla måsten, krav och egna föreställningar om vad som är viktigt får oss att glömma vår egen närvaro i oss själva.

Det finns ett gammalt uttryck som gäller starkt här; Barn gör inte som vi säger, dom gör som vi gör". Många unga har stressade föräldrar, halvt utbrända lärare och utöver detta hotet som det talas mycket om med den globala uppvärmingen. Listan kan göras lång vad som kan få en ung människa på väg in i vuxenvärlden, att känna hopplöshet.

 Att finna hopp inom sig som vuxen och klara av att hålla en äkta livsglädje vid liv, det kan göra stor skillnad för unga. Locka med det som är inspirerande och kul i livet, så att dom inte har någon lust att låta sådana där sajter om självmord fylla något som helst "behov". Och givetvis, som det skrivits här ovan, vuxna som engagerar och bryr sig på ett givande sätt för de unga.

Den sorg som drabbar föräldrar och syskon är oerhörd när en ung människa tar sitt liv. Att det händer så pass ofta som det gör borde verkligen få oss att undra hur det står till med vårt mående….  Vi behöver ju förstå mer vad som händer när en unge fattar detta beslut. Att det sedan också skrivs ut antidepressiva medel i allt yngre åldrar är ju också så fruktansvärt skrämmande -det är väl ändå ingen lösning??

Nej, hoppas denna omtalade höjning av andligt medvetande får denna statistik att drastiskt förändras.