Jag har en dotter på 8 år som "ser" saker, det började när hon var 2,5 år och min bror gick bort. Hon vaknade mitt i natten otröstlig, hon låg i våran säng. Hon ville att jag,(mamma) skulle gå därifrån. Hon grät närmare 1 timme det var hjärtskärande. Detta var bara 3 dagar efter min bror gått bort. Dagen efter denna natt pratade vi om detta och hon sa, pöke komma ta mig. Sedan gick dagarna och hon började berätta saker om min bror, att han var och hälsade på, ser du inte mamma och så pekade hon och var så glad. Ni kan ju förstå hur jag kände mig, först mister jag min bror sedan börjar barnet prata om att han är här och leker med henne om nätterna. Hon berättade saker om honom som bara vi i familjen kände till på sitt kanggliga barnspråk, läskigt, jag gick ut i tvättstugan och grät. Detta höll på i flera år och det var svårt, vi visste inte hur vi skulle bete oss, vad gör man går på BVC?, knappast.

Hon hade flera upplevelser med andra människor, döda, inte bara min bror. Sedan när hon blev lite äldre började hon undra varför vi inte såg, och hon frågade konstiga frågor som tex, om en människa dör, kan den stanna kvar huset och dyl. Hon blev mer försiktig i sina uttalanden och till sist slutade hon prata alls om detta. Det var när hon var en 6 år. Nu har det börjat om, hon är 8 och fyller strax 9. Hur kan vi hjälpa henne, ibland ligger hon om nätterna och gråter men hon vill inte bertätta vad det är. Hon säger att hon inte kan berätta. Varför kan hon inte, är hon rädd, får hon inte, förstår hon inte vad som händer. Ibland tittar hon bara tomt framför sig och verkar vara på en annan planet. Det är inga problem i skolan, vad vi kan hitta, det går bra och hon har flera kompisar. Oftast är hon en glad och sprallig liten tjej. Detta blev ett väldigt långt inlägg hoppas någon orkar läsa det. Vore tacksam om vi kunde få lite hjälp.