Visst är det en gåva från gud..lita på dej själv och låt din syster tycka vad hon vill.

Min fd.svärföräldrar de hade gått i taket om de hade levat och vetat om att jag håller på med mediumskap. Jag var väldigt ung då jag träffade mina barns pappa (12år) och då blev mina svärföräldrar nästan som mina föräldrar. De var frikyrkliga (pingstvänner) och skrämde mig väldigt mycket för att man skulle bli tokig och hamna på hispan om man höll på med övernaturliga saker.

Det tog många år efter deras död (trots att jag är skild) innan jag vågade anmäla mig för en kurs. jag tänkte då att om det känns fel eller skrämmande i hjärtat, då är det inget man ska hålla på med. Men detta har tvärtom, givit mig så mycket i positiv rikting!

Så känn efter i ditt hjärta, det du känner där, det är det rätta!

Kram!

har träffat kristna som tror att det är onda andar som utger sej för att vara anhöriga från andra sidan. vet verkar som vissa kyrkor skrämmer upp folk för allt övernaturligt. jag håller på med reiki och har fått höra att den helande kraften är en ond kraft. det är omöjligt att få vissa kristna{gäller inte alla}att tänka på nåt annat sätt. man får försöka att inte bry sej,man känner själv vad som är rätt.

De flesta religioner är ju livrädda för allt vad enskild andlighet och mediala förmågor innebär. Att individen själv har en "direktkontakt" med astralvärldarna och skaparen gör ju att religionerna förlorar sin makt över människorna. Och då blir ju de etablerade religionerna värdelösa och de kommer att försvinna helt då människorna (många i alla fall) själva tar kommandot över sitt andliga liv.

Allt detta är ju planerat att hända enligt den stora planen (ascension), men motarbetas naturligtvis av de som har makten inom politik, ekonomi och religion. Det är faktiskt en kamp mellan gott och ont eller ljusa och mörka individer. Om mörkret vinner så slutar mänskligheten existera, men om ljuset vinner (vilket jag jobbar för och hoppas) så kommer vi att få en helt ny världsordning. Med rättvis fördelning av alla jordens resurser, vilket också innebär att vi i västvärlden kommer att förlora alla våra materiella "godsaker", vilket kommer att drabba oss hårt om vi inte själva jobbar mot upplysning och är sanna i vår andliga strävan.

Allt detta kan man utläsa i en mängd profetior, bland annat i Mayakalendern.

Har en del bekanta inom pingst-rörelsen i min bekanskaps kretsen och även några pingst-pastorer, har haft många mera eller mindre trevliga prat stunder med församlings medlemmar ang. mediumskap, healing o s v.. en del har varigt förtånde och det har blivit ofta givande dialoger, men sen finns endel som har blivit rent av aggressiva och börjar predika när dom få höra vad man har för inställning  Men man har blivit vaan vid alla typer av rektioner .. man få hålla sig lugn och hantar dom med respekt, Alla har ju sin tro och jag har mitt.. och i min "tro", tror jag inte på djavulen och demoner.. eller har någon större lust att sprida negativ energi, Men i deras religion är djävulen och ondskan ett givet inslag och är en del av deras tro o religion.. Tyvärr har inte en del religioner lika stor respekt för oss "alternativ" troende.. som vi har för dom..

//RL

Oj vad skönt det vore om allt antingen vore svart/vitt, ont/gott, rätt/fel etc. Vad enkelt allt skulle vara!  *drömmer sig bort*

Tyvärr har jag väldigt svårt att se världens som så tvådimetionell, som jag ser det är allt en ena oändlig skala med gråtoner. Ont eller gott, det beror helt på vilket perspektiv du tittar på saken från, det finns alltid tusen aspekter att ta hänsyn till. Vi männsikor är aldeles för mångfacetterade för att passa in i så enkla shabloner. Men så tror jag ju inte på någon gud eller djävul heller.  Om man däremot ska prata om motsatser så tycker jag det är bättre att prata om empati i motsats till egoism. Mycket av det som vi benämner som godhet grundar sig känslan empati, och mycket av det man behnämner som ondska grundar sig i själviskhet- men det är inte samma sak. Allt man gör av själviskhet är inte fel, man kan unna sig saker och sätta sig själv i fokus ibland utan att det nödvändigtvis får några dåliga konsekvenser för andra- på samma vis kan en missriktad handling av empati bli väldigt fel även om det är rätt tänkt. Förhållandet mellan empati och egoism är inte lika definitivt som mellan ont och gott, det tillåter större variablar- men en sak är säker och det är att om alla gjorde fler handlingar av empati och färre av egoism skulle världen bli väldigt mycket trevligare för alla.

Ok, detta var en liten utsvävning, men så ser jag på saken.  Full respekt för dom som föredrar det svart-vita tänket men det funkar inte på mig.

Så tråkigt att läsa helmi, jag har som dig råkat ut för att några syskon har vänt sig till religionen, men i mitt fall har det berott på att en höll på med droger….i o försig var det ju jättebra att han sökte en väg ur den, men det var inte han som tog kontakt utan det var kyrkan som tog kontakt……..dom gick ute och och värvde honom med sin talets makt när han var i så dåligt skick, och självklart trodde på allt dom sa med tacksamhet, för han sökte efter minsta lilla gnutta kärlek och värme och det vet dom om så väl när dom kan slå till…..

Jag personligen har sett hur dom suger ur allt när dom väl har fått vantarna på dom som hamnar i deras klor, har varit med om en kidnappning av en av min andra brors barn, jag försökte att hjälpa honon…och blev polisanmäld för att hålla på med okulta saker….om någon gjorde det så var det dom, för en av dessa kvinnor läste ramsor i tungomål och tröck sina händer framför mina ögon, när jag försökte att prata med dom…hon skrek att jag var en dotter till satan och skulle inte få makt över henne…..ja, det var helt otroligt vilken cirkus det var….min brors fru hade totalt hamnat i deras makt, och höll sig gömd med båda barnen där…så det var en process som tog 2 år innan brorsan blev skild och fick vårdnaden om båda barna….men den yngsta fick hon behålla eftersom min bror kände inte ens detta barn, och kände att för barnets skull så skulle det vara bättre om hon var med sin mamma…han ville inte rycka upp den lillas enda trygghet……men detta resulterade till att min bror sakta gick under….han tog till spriten och är idag en sjukpensionerad alkoholist och sonen som var äldre och minns denna trauma…är över tjugo idag men ligger på psyket…totalt utslagen…och allt detta för denna jäkla sk kärleksfulla samling……

Min andra bror tog sitt liv trots att han både bodde och jobba åt Pingstkyrkan….men inte fanns dom där när han hade behövt dom som bäst….när han föll för frestelsen….han hade oxå varit en nykter alkoholist av o till….i många år….nä dom lät honom ligga där i sin ångest, och som till slut inte orka längre utan hängde sig i sin lägenhet…..och då skall du veta att han hyrde av dom och att alla som hyrde där var föredetta alkisar och drogmissbrukare, en del med sina familjer….så då borde dom ju ha vetat hur viktigt det är att ta sitt ansvar i alla lägen….nej, det var hyran som var viktigare….det vet jag….för dom var så fega när lägenheten skulle utrymmas så lämna dom nyckeln till en granne, och sa att den måste bli tom så fort som möjligt för det skulle in en ny hyresgäst….och detta fick jag göra med hjälp av min gamla mamma samma dag som begravningen var, och vi bodde då 25 mil ifrån…så då förstår du att det blev inte mycket som vi kunde ta med…bilen blev full…..så resten fick dom ta till sin sekonhandaffär som just min bror stod i annars…..oj, nu fick jag visst spy lite galla här….men jag är väldigt allergisk mot det kyrkliga…..

Nej, tro på det du känner …..och känn absolut inge skuldkänslor för att du har din tro….önskar dig all styrka i världen i din sorg av att inte kunna kommunicera med din syster…..kram/Eija

#6 - Ja, naturligtvis finns ett helt spektrum av olika företeelser och vinklingar mellan gott och ont, eller ljust och mörkt, empati eller egoism. En viss egoism är ju nödvändig för att överleva, jag menar nu att se till att man får näring/föda och det man behöver för att leva. Däremot så brukar ju de som ropar om egoism ofta antingen själva vara väldigt egoistiska, eller så gott som självutplånande i sin iver att visa det motsatta förhållandet.

Empati, ja naturligtvis ska man kunna känna empati. Men empati kan ju vara så mycket. I sin enklaste form kanske den är på ett sånt här internetforum till exempel…..när man säger sig tycka synd om de som uttrycker sig genom att redovisa det elände som de drabbats av. Det behöver inte vara några stora grejor…..försvunna katter eller liknande drar man igång en jätteapparat där man uttrycker sin empati med kattägaren och liknande.

Som jag ser det så uttrycker man empati på ett konstigt sätt som inte är i proportion med det inträffade. Är det för att man skall visa hur god man är själv eller är det en verklig empatisk känsla för kattägaren eller liknande?

Missförstå mig inte nu, jag har inget emot vare sig katter, kattägare eller andra som drabbats av vad jag tycker är en mindre viktig händelse än ett människoliv som går till spillo.

Jag tänker som så, att människor dör ju varje sekund av våld och krig i världen. Många kanske tänker på detta, men det ligger ju kanske för långt ifrån vår svenska vardag för att vi ska känna verklig empati med dessa händelser. Empati i så måtto att vi kanske åtminstone agerar genom att diskutera dessa händelser och kanske fördöma dem?

Har jag fel? Ja, kanske det. Men så tycker jag i alla fall!

MVH

Tack, vilka rörande svar!

Jag bryr mig inte om vad min syster tycker innerst inne, fösöker byta samtalsämne försiktigt bara, jag tror att hon märker vad jag tycker, men hon predikar ändå.

Jag tycker som ni, att allt som hjälper och gynnar människan är inte av ondo!

Empati som betyder medkänsla är en bra definition på det goda. Frånvaron av empati kan leda till mycket ondska.

Exempelvis människor som lider av psykopati, som är en personlighetsstörning, saknar förmåga till empati/medkänsla.

Två praktpsykopater vi alla hört talas om är Michail Mijailovic som mördade Anna Lind och Knutbypastorn.

Men alla psykopater är inte kriminella mördare. De finns bland oss överallt och jag har haft det tvivelaktiga nöjet att komma i vägen för några av dem. Mitt råd till de som misstänker en psykopat i sin närhet; spring för livet. De krossar allt och alla i sin väg. Deras ondska kan sannerligen anta bibliska dimensioner.

http://www.psykopat.se/ Läs och ta varning! Dessa herrar och damer ska vi vara mera rädda för än både djävulen själv och hans svans av religiösa fanatiker!

#10 - Ja, jag kan sannerligen hålla med dig vad gäller psykopater. En sådan psykopatisk chef var en till stor del en orsak till att jag slutligen gick i väggen totalt på mitt arbete för ett antal år sedan.

Men det var också då jag vaknade upp andligt på allvar, så frågan är om h*n inte gjorde mig en tjänst i alla fall….?

Förmodligen var det meningen att det skulle ske….finns nog med i min livsplan!

jodå alla vi möter gör oss tjänster även om de tyvärr sällan serveras med silkesvantarna

"Det finns inte något problem som inte medför en gåva till Dig.

Du söker problem för att Du behöver deras gåvor."

Richard Bach

#12 - Låter både vettigt och tänkvärt!

#10 Angående psykopater eller männsikor med dålig känsla för empati, du har helt rätt i att man ska akta sig för dessa människor- men är dom onda?  Dom har ju faktiskt ofta en störning, en sjukdom som dom inte kan rå för. Kanske utvecklade dom dessa psykopatiska drag just för att dom själva blivit utsatta för hemskheter och inte fått tillräkligt med empati under sin uppväxt. Det är precis det jag menar med att egoism/brist på empati inte är samma sak som ondska. Ondska är något definitivt, ett självändamål, en ytterlighet. Det är alltid svart, det finns inga marginaler- är man ond så är man ond, utan kompromisser.Som om djävulen själv skapat och drivit på personen utan någon fri vilja.

Jag tror inte det existerar några onda människor, eller ens något som kallas ondska- just för att det finns så många nyanser av allt och det går inte att generallisera så hårt. Till och med den mest psykopatiska mördare är en produkt av nåot, sin uppväxt eller sin fysiska uppbyggnad. Under andra omständigheter skulle han kanske vara "godheten själv". (om jag nu ansett att godhet funnits, men ni kanske förstår resonemanget) ;-)

#14 - Jag förstår hur du menar. Och visst är det väl så att psykopati/sociopati är en sjukdom och sjukdomar kan man ju inte rå för naturligtvis. Dessutom är det ju långt ifrån alla psykopater/ sociopater som är verkligt farliga för andra.

Och vad det beror på att de drabbats av detta tillstånd kan väl ha en massa orsaker förstås, och man kanske inte kan kalla dem onda beroende på vad man lägger i ordets innebörd. Men vi människor vill ju gärna kategorisera och generalisera för att kunna identifiera en företeelse eller en sakfråga.

Därför kan man inte heller gå för långt åt andra hållet tycker jag. Jag menar nu att bagatellisera eller naivisera något som ändå synes vara väldigt negativt/destruktivt för både psyko/sociopaten själv och de människor som drabbas av dennes framfart.

Men jag kan hålla med dig om att det är tveksamt om det överhuvudtaget finns eller har funnits några "onda" människor. Att döma någon/något som ond/ondska ligger nog bara i den enskilde betraktarens/den utsattes/offrets synsätt!

Dock förstår jag den som drabbats om denne tycker att det är en verkligt ond människa. Det är högst mänskligt, om än inte särskilt kärleksfullt att tänka så!

#14 Nej de är inte onda - men det de gör jämför jag med ondska (som jag egentligen ser som ett bibliskt uttryck för djävulens verk - vilken jag inte tror på).

Annars ska man skilja på sak och person. Döm en männskas dåliga handlingar men inte människan själv. Det är vad jag försöker att leva efter - men det är svårt ibland!

Absolut ska man inte bagatellisera det en "sjuk" människa gör, det är inte mindre hemskt bara för att det finns en bakomliggande förklaring. Man får inte heller vara så naiv och förlåtande mot människor som begår hemska handlingar att denne tror att han/hon kan ha sin sjukdom som en ursäkt för att fortsätta bete sig illa, då gör man både förövraren och offret en otjänst. Men det var inte det jag ville komma fram till utan huruvuvida en männsika eller en handling kan vara ond eller ej.

Visst finns det olika definitioner av ondska, men det är i regel ett ganska endimetionellt sätt att se på saken som är enkelt att ta till, men i förlängningen gör det svårare både för offret att förstå och gå vidare och för förövaren att få någon verklig hjälp till bättring eller andra chans. Den som är ond kan man ju inte förlåta, den är ju utdömd och det är legetimt att hata och förgöra sånna människor. Världen blir inte vackrare av den typen av resonemang direkt…

Jag kan bara ge ett bibelcitat . I  ( 5:e mosebok 18:9-13) STÅR där om andebesvärjelse o.d …

Men personligen, vet inte egentligen vad, tror jag givetvis på att det finns en Gud, men det där med andar tror jag också på…

Jag är splittrad helt enkelt. Varför har så många goda människor kontakt med de som säger sig vara anhöriga ?? Samtidigt som bibeln varnar för detta ????

Själv tycker jag det låter intressant med det övernaturliga. Har tyvärr inte fått vara med om något sådant som klart syns att det inte kommer från denna dimension, tyvärr ….

#18

Eftersom jag inte är kristen så har jag svårt att ge dig ett bra svar på den frågan, utan att få det att låta som jag ifrågasätter hela din tro. Äger ingen bibel så jag vet inte vad det står i Moseboken, men jag skulle ju säga att de som skrev bibeln var oroliga för att folk skulle börja dyrka andeväsen istället för "den enda guden." I tidigare kulturer var det ju vanligt att man dyrkade sina döda förfäder nästan som gudar. Det är ju fortfarande en viktig del hos många av dagens hedningar, man offrar och visar vördnad för sina släktingar på andra sidan. Kan tänka mig att det sticker i ögonen på riktigt überkristna. Dom kanske även var oroliga för att någon ond ande/djävul skulle lura och vilseleda folk genom att låtsas vara en anhörig och generaliserade lite. "better safe than sorry" liksom. Nu tror jag inte på djävlar och onda andeväsen och är rätt övertygad om att dom flesta är fullt kapabla att känna igen en avliden närstående om den kontaktar en från andra sidan så om du frågar mig är inget du behöver vara rädd för. Men så är jag som sagt inte kristen heller och följer inte många av bibelns riktlinjer…

#0 Helmi. Det är inte ens säkert att din syster egentligen tror så som hon säger utan hon har fått lära sig genom sin frikyrka som hon litar på. De har talat om för henne att det är så det förhåller sig. När man pratar med döda så bjuder man in djävulen och demoner. Hon är nog jätterädd för det du håller på med. Och självklart är hon det, det är ju vad hon fått lära sig om andevärlden. Det betyder ju inte att det är rätt för det.

Du har andra erfarenheter av andevärlden än din syster har och därför har du din tro. Jag tror inte du ska försöka övertyga henne om du nu vill ha min åsikt. Du vet ju att "tron" (religioner) är de största orsakerna till krig i världen. Så för att hålla fred med din syster så kanske du ska närma dig henne från ett helt annat håll. Jag tänker på att du kanske vill behålla din egen tro och din syster. Det borde inte vara omöjligt om ni bara respekterar varandras känslor och trosuppfattningar.

Lycka till.

Nu kanske detta låter som enn goddag-yxskaft-fråga från en som inte är så bevandrad i den kristna tron; men hur ställer sig kristendommen till att prata med änglar? Har fått för mig att tron på änglar som vakar över människorna och ibland uppenbarar sig är en del av tron för många kristna. Och är det inte så att man brukar säga att dom som dör blir änglar? Kanske kan du resonera mer med din syster om du ändrar definitionen av en ande, och kallar det änglar istället. Det låter ju inte alls lika "oheligt". Som jag ser på saken är det bara två ord för samma sak. Bara en tanke…

Håller med #20. Många frikyrkor lär ut personer att när du dör händer ingenting utan du sätts på en sk "väntelista" som Gud har tills dess att jorden utplånas och paradiset byggs upp på nytt. Har själv en del frikyrkliga vänner med den uppfattningen.