Detta är vad jag tror: Alla är vi en själ i en människas kropp. En ande som antagit fysisk form. När vi dör så kan vi stanna kvar "här nere" om vi vill, vi kan gå mot ljuset och vi kan återfödas. Så jag tror inte att vi "tilldelas en själ" om det var så du menade? jag tror att vi tilldelas en kropp. (eller snarare väljer en själva)

Jag tror också att om man dör som spädbarn har man inte så mycket som binder än kvar här eftersom man inte hunnit uppleva så mycket alls och kan lättare gå mot ljuset. Och kanske återfödas snabbare, vad vet jag? :)

Jag kan bara berätta det jag själv har upplevt, det finns nog ingen som vet när kroppen får en själ. Jag tror att det är olika men någon gång under graviditetens början enligt mina egena upplevelser.

Jag har 3 barn och har fått ett missfall med tvillingar. Vid den första graviditeten fick jag väldigt starka upplevelser när själen kom och då var jag i vecka 10. Med det sista barnet skedde det redan 2:a veckan. Med tvillingarna var det i 8:e veckan.

                               Hej!

       Nu blir det lite smärtsamt,vad händer de själar som aborteras ?

#3 Jag tror att det är en mening med det också, en själ som vänder om av olika anledningar.

Åh vad intressant! Så då kan ett medium även få kontakt med en liten varlese som inte har fått stanna kvar hos oss alltför länge..? Eller blir det människan som "ägde" själen i ett tidigare liv som man får kontakt med?

Sedan förstår jag hur smärtsamt det måste ha varit att mista sina barn innan dom ens har fått uppleva "jordelivet". Och det som får en att tänka om, är att du inte känner någon bitterhet - vad jag kan utläsa - utan kan se en mening också med det. Du är en ödmjuk människa Elisabeth, och därför väldigt speciell!

#5 Det är klart att det var jobbigt just då, har alltid velat haft tvillingar. Men idag förstår jag och det fanns en mening med det också, något som jag skulle lära mig av det vilket jag gjorde så jag är idag tacksam med både sorg och glädje för dessa själar. Jag är oerhört tacksam för dem barn jag har idag =)

Jag var på en seans för rätt länge sen med ett isländskt medium, minns inte hans namn. Seansen var inte så lyckad tyvärr, han sa aldrig till vem han skulle med de som kom igenom så jag tror inte han gav några budskap.

Men det intressanta var att han pratade om en pojke, en ande som kom igenom. Inget napp där heller, men han förklarade att om man förlorat ett barn t.ex genom missfall så skulle man namnge barnet eftersom det följer en genom livet. Minns jag inte fel växer det i ålder på andra sidan.

Jag tänkte en hel del på det efteråt, fick missfall i 16e veckan för många år sen. En jobbig upplevelse… Jag har alltid trott att det var en pojke och efter seansen fick han ett namn.

Efter vad jag har hört svävar barnets själ över föräldrarna redan i konceptionsögonblicket. Något man kan känna om man är uppmärksam. härlig känsla att veta att nu är jag befrukatd.

Rose

#7 Ja det stämmer att dem växer i ålder på andra sidan. När jag fick kontakt med syrrans pojke var han ca 5 år på andra sidan vilket han då skulle ha varit i livet. Hans pappa var med honom och lärde honom cykla =) (Hon har förlorat sin man också)

#8 Tack för ditt svar Elisabeth, så härligt att höra om pojken och pappan. Jag ska ta till mig det här nu, det kommer barn på mina seanser ibland och då kan det ju vara bra att tänka på att det kan vara såna man förlorat redan under graviditen.

Rose

Jag tror det är tvärtom- när får själen en kropp…

#10 Ja så kan man också se på det, kropp och själ  

Har förlorat flera barn tidigt i graviditeten och måste medge att jag vid några tillfällen har kännt direkt under skapandet, när barnet blev till. Det var jättestarkt och en helt unik känsla, när jag bara visste det, omedelbart. Jag tror också på att namnge barnet när det har gått en längre bit in i graviditeten. Jag tror att själen är med från det ögonblick som embryot blir till.

I ett litet barn finns bara känslomedvetandet, tankarna utvecklas till ord när barnet blir litet större,  Så visst är själen "gammal", när den finner en ny kropp att bo i, det är bara det att vi är bara hindrade i vår nya uppgift här på jorden om vi skulle minnas allt. Därför är det så finurligt att minnena suddas bort för att vi "denna gången" får en ny chans, att inte göra om samma misstag igen.

När jag var i "ljuset, som 8-åring, så fick jag allt detta förklarat för mig, av ljusvarelserna (jag hade en NDU, vid ett drunkningstillfälle) De visade mig inte bara det förflutna, utan även traumatiska händelser i framtiden, så att jag skulle inse vad som var min stora uppgiften i detta livet. Och inte istället ta livet av mig, vilket under många år var min enda utväg ur daglig misshandel.

Idag är jag närmare att uppfylla flera av dessa mål, som tydligen är utstakade redan innan vi föds.

Hej

Jag har fått lära mig att själen bestämmer själv när den ska "bosätta" sig i kroppen och att den har förmågan att vandra ut och in i den kropp den ska bo till strax efter födelseögonblicket… att den vandrar ut och in har jag läst på flera ställen (fråga mig inte bara om var  mitt minne är bra men kort) men det är nog bara på ett ställe som jag läst om att själen kan välja att gå in i kroppen efter det att den är född… jag har t o m för mig om att jag läste hur länge efter själva födelsen som den kan vänta men jag kommer tyvärr inte ihåg hur länge det var… och varför inte? Själen har ju förmodligen vid mer än ett tillfälle varit med om förlossningen så varför upprepa det som inte måste göras om?

kram

/catha

Jag tror som Elisabeth, Själen väljer kropp och innan födelsen vet själen i stort sett hela livscykeln.

Själen väljer kropp/liv för att detta liv som skall påbörjas, kommer att ställas inför situationer och händelser som själen har att lära sig av eller behöver genomgå för sin utveckling. Själen kan även välja att födas till vissa föräldrar för att dessa eller deras andra barn har att lära något, som då denne själv kommer att ställa dem inför.

Under själens uppväxt i det nya livet suddas all annan information den skaffat under sina livscykler ut, vissa människor har inte suddat allt, vissa har på av någon anledning skyddat sig själva genom att öppna kanalen till "vetskapen" vilket gjort att den dörren står på glänt.

Detta är mina egna slutsatser.

SEViking

Jag har massor att lära, den saken är klar! Därför läste jag en bok för nån månad sen av en amerikansk författare, dessutom medium; Rosemary Altea. Hon skriver bl a att det är själen som väljer kropp, ja t o m kan själen välja våra blivande föräldrar!

Tyckte att det lät väldigt konstigt, men i princip så överensstämmer det med vad ni skriver också. Men då såg jag ett TV-program härom kvällen "Uppdrag granskning" ni vet, som tog upp fallet med Bobby, den lilla killen som blev torterad till döds kan man säga, av sin mamma och styvpappa. Har inte själen valt lite illa en sån gång? Vad kan den lilla killens själ lära sig av det?

Eller är det mamman och styvpappans själ som skall lära sig nåt av det - nåt som alla vi andra redan vet..? Så meningslöst…

Men #15Bobby lärde många mycket. Samhället börjar fundera på att tillsätta övergripande "haveriutredningar" för att det inte skall hända igen. Det var fasansfullt, men nu slipper han att lida mer.Hans liv blev kort men han berörde alla ändå genom sin död.

#1 Så tror jag också. När min dotter föddes så tittade honså stort på oss och känslan var

att hon "godkände "oss. När hon var en två månader så förändrade hennes blick en gång, det blev till min mormors ögon som tittade på oss. Min mormor begravdes 14 dagar innan min dotter föddes. Jag är övertygad över att mormor hade lånat hennes ögon för att titta till min mamma och mig. Det var ett märkligt ögonblick och vi såg det båda två. Men det hände bara vid detta enda ögonblick!

När får kroppen en själ? Ja de e nog olika men svaret är komplext. Jag fick veta förra sommaren på dunder kursen jag var på med min syster o mamma, att jag har en storasyster i andevälden som dog i missfall i 5 e månaden!!!  Hon heter Jessica sa hon i en seans där!

Min mors stora hemlighet avslöjades o jag fick ett enda aha i fejset! När jag var liten så låtsades jag att jag hade en storasyster som hette Jessica!  Min syster var nästan ett år äldre än mig. Sånt här är svårt att ta till sig, både psykiskt o då även medialt så jag inbilat mig henne men ändå inte. Saker o ting har fallit på plats nu. För min mor vart det en chock inte utanv denna värld.  Hennes man hade just dött då o det var han som berättade att han träffat min stora syster på andra sidan….

#15 #16 Jag förstår att det kan verka kallt och okänsligt när jag skriver så här, men jag tror att allt lidande i världen är för att vi alla ska lära oss av det. Lära oss att motarbeta just detta lidande! För om vi inte såg lidandet och smärtan, hur ska vi då kunna jobba för att världen ska bli bättre?

Det är så, man kan inte vara helt lycklig om man inte får uppleva olycka också. Det hjälper mig att kämpa, när jag tänker på att det som kan krossa mig kan få mig att kämpa EMOT det.

När det gäller Bobby så är det så, att hans föräldrar var/verkar djupt skadade människor själva. Jag tror inte på ondska som sådan utan jag tror att skadade människor skadar andra. Smärta ger smärta om man inte lär sig hantera den.

Om jag inte hade gått i terapi såpass mycket hade jag fortsatt att leda en cirkel av smärta och skuld. Som det är nu kan jag hoppas på att vara medveten så att mina framtida barn kan få en mamma som ger dom lycka och kärlek utan skuld och otrygghet. :)

Och man kan ALLTID lära sig något ur varje sorg, varje smärta, varje olycka, varje död. Det är det livet är till för. Att lära sig.

SOm jag tänker och tror iallafall. :)

#19 Zeretki, så djupa och fina ord.

Hur fostret får en själ är det skrivet om i boken "Gåvan från stjärnorna" av Lennart Lidfors. Men hur mycket som är sant i den boken vet vi inte, eftersom den är skriven i romanform. Den handlar om en person som kanaliserar en utomjording som berättar mycket intressanta saker.

Kan bara prata om det mina guider har förmedlat i detta ämne….de säger att det varierar väldigt mycket beroende på HUR gammal själen är……så en gammal själ kan välja att gå in i fostret/barnet den senaste månaden…….men vanligtvis sker det i 5-6: månaden…..

Take Care//Pia :)

#22 Min äldsta son är en väldigt gammal själ och den själen infann sig i vecka 10 och redan då visste jag att han var en gammal själ.

 Jag fick missfall mellan mina barn, och jag hade en konstig känsla hela tiden , vet att jag sa till min kompis vid ett tillfälle att det inte kändes rätt, och att jag kände det som att det inte skulle "bli nått" ……..tänker ofta på det……

Finns den eller det någonstans däruppe ???

Tyvärr fick jag ju rätt som vanligt med mina föraningar……… men det blev en liten tös några år senare i stället =) som antagligen inte hade funnits här annars.

Elisabeth J……..tror att du missuppfattade mitt uttalande…….skrev att en gammal själ KAN VÄLJA att gå ner i fostret i ett senare skede……det är MYCKET SVÅRARE att gå in i fostret i senare delen av en graviditet….så för mig är det en självklarhet att en gammal själ, kan välja att gå in i fostret tidigare…..eftersom det är MYCKET LÄTTARE :)

Take Care//Pia :)

#25 Jag förstod att du menade så. =)

Lyfter fram tråden med anledning av tråden När kommer själen