Min mamma gick bort i cancer i augusti 2003. Hon dog på sjukhus. Under bodelningen var min bror och jag ofta i hennes lägenhet och hela tiden kände vi hennes "aura", det kändes som hon var med oss där i lägenheten. Så en dag (brorsan och jag hade bestämt att ses där kl. 11:00) kom jag först och direkt jag kom in tänkte jag: Det brinner! Jag gick ut i köket och vilken hetta där var! Så såg jag att två plattor var påslagna på högsta värme, jag stängde sanbbt av dem och gick ut ur köket igen. Att det inte börjat brinna, så varmt som där var!? Efter bara några minuter kom min bror och han trodde liksom jag att det brann. Jag trodde han hade satt på plattorna tidigare på dagen och av nån anledning glömt bort det, men han hade inte varit där. Vi kollade med hyresvärden, men de hade inte varit där hellre. Ingen kunde förklara hur det gått till, men brandmannen jag pratade med sa att plattorna kan ha stått på länge, men eftersom inget brännbart fanns intill plattorna tog det inte fyr. En skärbräda i plast låg intill spisen, den smälte och rann nerför spisen.

Efter den dagen kändes inte mammas aura där längre, hon hade lämnat oss!

Efter ett par dagar fick vi veta att mamma kremerats den dagen!

Var detta ett Tecken från mamma?

Det låter som att det var eran mamma som på detta sätt ville visa att hon finns där för er. Även fast du inte har känt av hennes energier så är jag säker på att hon kommer och tittar till er ibland. Om du vill kan du ju också be henne att komma och kanske förmedla något.

från jag var 2 till jag var 14 bodde vi i en lägenhet. Där spökade en tonårstjej som hade blont axellångt hår. Jag såg henne två gånger, en gång hela hon, fast hela hon var blurrig, hon flöt mellan två rum, andra gången var det bara ett ansikte i luften.
Hon la sin hand på min axel en gång oxå..

Hon brukade låna mina kläder, en gång var min  mamma jättesur på mig för att jag hade tappat bort min stora stickade vita tröja som min mormor gjort. Vi letade överallt, men den var borta, sen ett halvår senare låg den utfläkt överst i min garderob…
Hon lekte också med telefonen, bröt samtal och liknande.. samt gjorde så lampan i hallen gick hela tiden…

Jag tror hon till och med tog form som våran hund storm en gång… för jag min bror och hans kompis var i vardagsrummet och lekte, mamma var ute med hundarna. Helt plötsligt kommer ena hunden, storm, in i vardagsrummet, vi klappar och kelar med honom och tycker det är allmänt skumt att vi inte hört dörren slå.
Så går han ut ur  rummet och vi följer efter, ingen storm ingen mamma i hela lägenheten… Efter 10 min kommer mamma in igen och då var vi ju jätteoroliga eftersom storm var borta… men han hade vart med henne hela tiden kopplad…

jag skulle så gärna vilja veta vem hon var… enligt de som hade bott i huset hade ingen dött i våran lägenhet…
Hon kändes aldrig farlig eller läskig…

#3 När det spökar på en plats behöver det inte betyda att personen gått bort just i det huset. Personen kan ha någon annan anknytning till platsen eller dess närhet. Det kan också vara en släkting till er.

För att få veta vem hon är kan du ta kontakt med ett medium i din närhet men det är inte säkert att du kan få svar eftersom man aldrig vet vem man får kontakt med på en sittning. Men det kan vara värt ett försök. Carina Landin tar personrelaterade kontakter, även om du inte har ett föremål från den personen kan det kanske räcka med att du berättar för Carina att du har sett anden och vill veta vem det kan vara.

Lycka till!

Det har hänt många saker i mitt hus, men det jag kommer ihåg allra tydligast var när jag och min pojkvän satt på nedervåningen och tittade på tv. Det var bara vi två hemma. Helt plötsligt hör jag, och min pojkvän, jättetydliga stamningar. De var höga och tydliga och det lät precis som om någon stampade med foten på övervåningen kanske 5, 6 gånger i rad på samma ställe. Sen helt plötsligt slutade det och inte oväntat så var det tomt på övervåningen när vi gick upp och tittade.

Bortsett från det har vissa dörrar öppnats och handtag ryckts upp och en. En radio utan batterier har satts igång på högsta volym också bland annat. Men stampningarna var det som skrämde mig allra mest. Jag har ingen aning om vad det var för något ..

När jag var på stockholms stadsmuséum och såg på utställningen "döden dö" så sa dom att andar är snälla, det ä dom man vill träffa, och Spöken är elaka och det är dom man inte vill träffa. Men stämmer det verkligen? Andar kan väl va både snälla å elaka, och samma med spöken?

Såg f.ö en jättefin pendel där i ett "skyltfönster" som jag ville ha

Jag hade idag kontakt med ett par som har varit rädda en tid för att det har "spökat" hemma hos dom och detta har skapat en stark rädlsa. Det visade sig vara två nära släktingar som ville framföra väldigt glada och positiva budskap.

Det är det vanligaste när jag blir kontaktad av någon som behöver hjälp hemma, i dom allra flesta fall så är det nära och kära som vill uppmärksamma att dom är där. Men när det händer och man inte vet vem/vilka det är så skapas mycket rädslor tyvärr.

I dessa fall vill dom ju inte få bort besökarna och "spökerierna" för när dom vet vilka det är så är det med en så stor glädje istället. Det är så härligt när rädslorna omvänds till trygghet :)

I början när jag och maken träffades, så hade jag känningar av osynligt närvarande i huset när jag var ensam. På vissa ställen var det starkare, framförallt i "verksta´n" nere i källaren. Jag kände mig studerad och lite övervakad.
Kom så på att det nog var makens bortgågna farfar (han som för övrigt byggde huset maken tog över och som vi fortfarande bor i) som ville kolla in vad det var för något han "släpat hem". :D
Tog mig lite tid och talade om för honom att jag ämnade stanna och att jag skulle vara snäll flicka och behandla huset och min (då blivande) make med respekt och att jag inte önskade bli skrämd mer. Sedan det "samtalet" (tyvärr hade jag inte någon tvåvägskontakt, så jag vet inte vad han tyckte riktigt) har jag inte känt mig störd av honom.

Däremot hör vi steg då och då i trappan, speciellt på kvällen när vi gått och lagt oss. Vi tror ju altlid att det är barnen som kommer för att fråga om de får sova hos oss (standardförfarande). Men ibland har ingen kommit och när vi kikat till barnen har de sovit djupt och skönt i sina sängar. Vem det är som går i trappan vet jag inte och har inte gjort några försök att ta reda på det heller.

Misstänker att det antingen är makens farmor, eller min mormor som traskar omkring och vill kolla att allt är bra.
Har inte känt närvaron heller, utan det är enbart ljud.
Trappan knakar en del ändå av väderomslag osv, så vi hör skillnad på ljud och ljud.

#8 Jag har skrivit en artikel om det här tidigare: Tips och råd

Lita på det du känner att du misstänker, kanske är dom där båda två och ser till er :)