Kan det vara så att vi har besök emellanåt?
Hej! Hoppas jag skriver i rätt del utav forumet =)
Är ny här inne och hittade hit idag då jag satt och sökte runt på nätet för att få lite information om att vara hemsökt mm..
Jag är ledsen om det blir lite långt detta men har så svårt att veta vad som kan va "viktig/bra" information så förklarar hellre för mkt än för lite..
Jag har många gånger kännt på mig ifall det kommer att hända saker.. tex problem, olyckor eller nån man inte pratat med på väldigt länge kommer kontakta mig inom någon dag, hitintills så har det oftast stämt väldigt bra.. min mormor är lika dan.. men jag har väl aldrig haft någon större tanke på det..
Har bott i min lägenhet runt tre år och har vart med om lite annorlunda saker (för mig är det annorlunda) tex:
(En kort tid innan så hände det mkt saker som gjorde att jag mådde väldigt dåligt)
jag och en tjej kompis satt här hemma i vardagsrummet och kollade på tv, då hade jag fortfarande min gammel hund (Tiny) och sen lill vilden (Jennie) som fortfarande bor här med mig.. Hundarna låg mellan oss i soffan och sov som stockar, men huxflux från ingenstanns så lyfter båda på huvudet samtidigt och börjar morra, visa tänderna och resa ragg mot skrivbordet där jag har min dator, kanske ska tillägga att datorn var urkopplad då jag inte hade kopplat in den ännu..
Jag vart först väldigt konfunderad och stängde av ljudet på tv´n för att höra ifall vi kunde höra något men inget, det va helt tyst förutom hundarnas morrande.. Jag puttade till Tiny lite försiktigt och försökte påkalla hennes hennes uppmärksamhet men hon visade ingen reaktion utan fortsatte att morra, visa tänder o resa ragg..
jag satt sen bara helt tyst och pendlade mellan att titta på hundarna och mot skrivbordet..
Hundarna höll på i flera minuter och jag fick bara en känsla av att något lite läskigt men ändå något intressant hände.. min kompis bröt ihop och börja tok gråta och var helt säker på att det var en ande eller något liknande.. efter det så va det som att någon hade tryckt på en off knapp och hundarna la ner huvudet igen och somna om som om inget hade hänt..
Jag har ofta fått känslan av att vara iaktagen men inte kunnat se något, det har även skett när jag har sovit.. jag har kännt att någon sitter bredvid mig i sängen och trott att hunden hoppat upp men icke.. Även hört ljud som ramlar i diskhon utan att det funnits disk där mm..
Jag har försökt prata med folk som jag anser står mig nära om detta men folk har oftast bara skrattat åt mig..
Men nu dom senaste dagarna så har det vart lite väl mkt som gjort att jag har blivit lite fundersam så jag vill verkligen veta vad det kan vara eller vad det är som händer..
I söndags så hade jag en lugn och skön mys dag hemma, gick en långpromenad med Jennie och sen va vi hemma och kikade på film..
Min mormor ringer mig på eftermiddagen och frågar om jag fortfarande ville åka till willys och handla och visst ville jag det.. men jag sa att jag var tvungen att ta ut Jennie på en liten snabb kiss då hon vart lite skum och väldigt pipig.. Sagt och gjort jag går ut med henne en vända och sedan när vi är halvvägs påväg in genom dörren så tvärnitar Jennie så jag får putta henne lite med benet att hon ska gå in.. hon står still som en staty och jag tänker inte så mkt på det utan går förbi henne.. då kasstar hon sig mot ytterdörren och hoppar upp och river på dörren samtidigt som hon gör något konstigt ljud jag aldrig hört henne göra förut, någon blandning utav pip och ylande.. jag försöker locka henne till mig men får inte kontakt med henne så jag går och tar tag i henne och tar med henne in i vardagsrummet varpå hon kastar sig in i köket och lyckas öppna sovrumsdörren, efter det tar det tid innan jag får ut henne därifrån..
Hon vägrade vara i vardagsrummet och hon blängde mot balkongsidan av vardagsrummet samtidigt som hon gjorde dom där konstiga ljuden, jag försöker titta men ser inget.. ringer mormor och berättar och hon säger att jag ska ta med mig hunden så väntar hon i bilen med henne medans jag handlar.. hela vägen på gården så sliter hon som att hon skulle vara livrädd för något.. när vi kommer till parkeringen och hon hoppar in i bilen så är hon som inget skulle ha hänt.. när vi kommer tillbaka och ska in genom dörren så är det samma visa..
Inte förns på måndag kväll så vart hon lite bättre och hon lyckades vara i vardagsrummet men då hela tiden intill mig, men hon gick inte till den sidan av vardagsrummet alls.. det var tvärnit.. idag tre dagar senare, nu på eftermiddagen är första gången hon har gått och lagt sig en stund i sin fotölj på den sidan av vardagsrummet och nu har hon varvat ner helt igen och blivit lugn..
Jag själv fick en konstig känsla där på måndags morgonen när jag vaknade av att vara iaktagen och det har hållt i sig tills idag mitt på dagen.. Känslan har vart starkare än innan, men har nu under dessa dagar bara kännt den när jag vart i vardagsrummet.. har försökt titta runt men inte kunnat se något..
Så nu till mina frågor, vad tror ni det kan vara?
Kan det vara så att det är någon som hemsöker oss?
Kan den vilja mig något?
Finns det något jag kan göra för att ta reda på vad den vill eller vem det är?
eller måste man ta hit medium för sånt kanske?
Jag kan i princip ingenting om sånt här men tycker det är intressant så länge det inte är något ont.. men vill ju inte att den/dom ska skrämma Jennie på det här viset, för hon har haft några riktigt tuffa dagar..
Som sagt, förlåt att det vart långt men visste inte hur jag skulle förklara.. men det där är en del utav vad som har hänt..
Hoppas på att någon kanske kan ha någon ide eller tips..
Här kommer en liten bild på Jennie från idag när hon äntligen har hoppat upp i sin älskade fotölj efter allt detta, även fast hon verkar lite osäker ännu..
Hoppas ni har en trevlig natt =)
Hej Jennie! Välkommen hit 
Det är jättebra att du förklarar mycket för det gör det lättare för oss att förstå vad det kan handla om så det gör ingenting att det blev långt. Jag ser det här att du är väldigt medial och mottaglig vilket innebär att dina nära och kära och även andras anhöriga som finns i andevärlden försöker få kontakt med dig, så det behöver inte vara så att du är hemsökt av några obehagliga andar. Men däremot kan man bli väldigt rädd när man inte vet vem/vilka det är. Du kan försöka själv om du inte är rädd för det och det kan du göra genom att sätta dig ner en stund och slappna av, du kan blunda om du känner att det känns bäst och sen frågar du vem som är där och vad denne vill säga. Du kan se bilder, få känslor eller uppatta tankar som du sen kan skriva ner. Det svåra är att lita till det man upplever för det är lätt att tro att man inbillar sig osv. men skriv ner allt eller om du har någon som kan vara med dig så du kan berätta det du upplever. Annars tycker jag att du bör kontakta ett medium som kan hjälpa dig med det här och du kan även få hjälp med hur du kan hantera din förmåga.
Kramar
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Hejsan!
Ja det kan mycket väl vara som du misstänker. Nu vet jag inte vad det var som gjorde att du kände dig lessen som du skrev, men kan det vara så att det nyligen gått bort någon i din närhet?
Det kan också vara någon på andra sidan som vill påkalla din uppmärksamhet på att han eller hon finns hos dig i din svåra stund. Din skyddsängel?
Djur ser/känner av sånt vi inte alltid kan se/känna. Detta är inte så ovanligt. Har själv en hund som kunde få för sig att morra och/eller stirra rakt ut i luften åt "ingenting". I det huset vi bodde i då fanns det saker som hände som jag är övertygad om är "andepåhälsningar".
För att få lite mer information om vad det är för en som hälsar på är ju ett medium att föredra. Det ska finnas en lista på medium här på ÖN (övernaturligt).
Lycka till!! Mvh Crowone
Oj, tack så jätte mkt för ditt snabba och intressanta svar! 
Det kanske låter lite lustigt men jag har aldrig kännt någon större rädsla utan mer att min nyfikenhet har växt mer och mer för varje gång.. Kan känna mig lite rastlös men tror att det kan vara för att jag funderar så mkt på det, vem det kan vara, vad den vill osv..
Under dom här senaste dagarna då vovven min betett sig så himla annorlunda så har jag mest vart lite orolig för att hon ska bli överstressad men har verkligen försökt att visa mitt lugn och visa att det inte är någon fara..
Har tidigare hela tiden försökt komma med logiska förklaringar tex äh, jag e nog övertrött eller att jag inbillar mig men ju mer saker jag har känt och sett så har dom "logiska" förklaringarna ibland blivit nästan omöjliga och det börja sjunka in att det faktiskt kan vara möjligt det jag faktiskt känner och ser saker på riktigt..
Jag vill jätte gärna försöka själv men har inte riktigt vetat hur jag ska börja.. men om jag provar att göra så som du beskrev, måste det vara någon speciell stämning? typ ljus tända? mörkt rum? måste jag ha den där känslan av att vara tex iaktagen just då eller kan man göra det även fast man inte känner något speciellt för tillfället?
Precis som du skrev så hade jag nog tänkt att jag inbillar mig när jag får någon känsla eller ser några bilder.. så det va bra att du skrev att det kan vara svårt att lite på det, så att man kan ha det i åtanke att det faktiskt kan vara så även fast det kan va svårt att riktigt tro på det själv till en början =)
Har inte riktigt ännu hunnit bläddra runt överallt här då det finns så mkt, men finns det någonstanns där man kan läsa något exempel på hur det kan fungera när man tar hjälp utav ett medium?
Kommer nog komma med många frågor i hopp om vägledning och svar som kanske kan stilla min nyfikenhet
Är väldigt glad för att ha hittat hit!
Tack igen!
Kramar!
Du gör en stämning som du själv känner för, det finns inga rätt eller fel så gör som du vill ha det bara. Du känner också själv när du vill börja göra det och det måste inte vara just när du känner närvaron.
Titta lite bland artiklarna, där hittar du nog en del som kan vara bra att läsa.
Kram
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Hej Crowone!
Tack för ditt svar!
Det hände många saker just då som drog ner mig i botten, Jag gick in i väggen då jag var helt utarbetad, en svår separation från xet där dom sista året va väldigt dramatiska med mkt händelser, inte bara mellan oss men från tex våra svärföräldrar som tyvärr gjorde att det påverkade oss väldigt negativt.. (hans pappa var tillsammans med min mamma) Jag hinner precis flytta från vårat hus till en egen lägenhet och sen har det hela tiden kommit nya saker, när jag har vart påväg att komma på benen igen så har jag rasat igen.. det är nu förns för ungefär ett halvår sedan som jag verkligen har fått mer ork mm och äntligen jag börjar få ordning på saker..
Jag har tidigare haft små känslor av att min farfar har varit i min närhet.. men sedan vart det allt svagare och ända sedan snart ett år sedan så har jag känt att min fd svärfar är i min närhet, eller om jag kanske har inbillat mig, jag vet inte..
Han gick bort för snart ett år sedan, det började brinna i hans lägenhet och han fick föras till sjukhus, men klarade sig tyvärr inte..
Sista tiden innan hans bortgång så var vi inte vänner alls pga många saker som skett.. många förstår inte hur jag kan tänka så mkt på honom och besöka hans grav på stor helger och hans födelsedag men jag kan bara inte låta bli.. Jag saknar och tänker på honom..
Ojj vad jag pladdrar på.. men det är så mkt tankar som snurrar..
När din hund börjar reagera på saker och så, gör du något för att försöka lugna den? vet inte riktigt hur jag bör vara, hittills så har jag försökt vara som vanligt för att försöka få henne att lugna sig.. för som hon har varit nu så har hon varit riktigt panikartad..
Tack ännu en gång för ditt svar!
Hmm…vad det gäller hunden har jag inga råd att dela med mig av eftersom min lilla Tindras reaktioner aldrig varade så länge. Det blev aldrig något problem då hon har aldrig vägrat nåt område eller så. Hennes "syner" har varat under kanske max en minuts tid, så det var inte så farligt.
Dessutom är jag övertygad om att det varit en "snäll" själ som varit hos oss, då jag inte känt några jobbiga vibbar av den. Inte ens vid riktigt påtagligt besök då växten fladdrade och håren reste sig på armarna då den "gick" förbi.
Gör inget att du pladdrar, hehe! Det är ju sånt som forumen är till för. Bara kul att någon ger lite mer utförliga berättelser.
Men du, om man nu får leka lite med tanken så skulle det ju faktiskt kunna vara så att din fd svärfar kanske ångrat sin sista tid med att va ovän med dig? Det skulle mycket väl kunna vara orsak nog att vilja göra sig påmind om att han finns där.
Men testa det Elisabeth skrev, vet ja.
Och försök att släppa din inbillningskänsla lite grann. Det finns inga fel i det du känner in. Ingen begär ju att du ska ge full rapport på det du upplever, eller hur? Försök att ta det för vad det är bara. Och man brukar inte kunna springa innan man lärt sig gå.
Lycka till!!! Mvh Crowone
Obs! Jag menade inte att "ditt spöke" skulle vara dåligt med dåliga vibbar bara för jag skrev så om att mitt spöke skulle va snällt. Alla är vi olika och reagerar olika på saker och ting, så även hundar. Bara så du inte missuppfattar mig. =)
Mvh Crowone
hehe, ingen fara.. tog det inte på det sättet så det är lugnt
Har själv inte kännt några vibbar att det skulle vara något dåligt eller ont, utan jag känner mer nyfikenhet.. kan känna att det är lite skumt att känna mig iaktagen men det släpper oftast rätt fort då nyfikenheten tar över *S*
Jo det är mkt möjligt det du skriver att han faktiskt kanske försöker kontakta mig.. jag själv önskar iallafall att vi hade fått reda ut allt innan allt hände.. Men ska iallafall försöka vara så öppen för allt som går så mkt som möjligt när jag väl försöker mig på det Elisabeth skrev..
Pratade med min mormor nu på kvällen och berättade mer ingående om allt dom här sista dagarna och även lite om det som varit.. har inte velat säga så mkt då jag vet att hon är väldigt försiktig när det gäller sånt och kanske även lite skeptisk.. men hon märkte att jag va i andra tankar när vi prata så det va bara att berätta vad jag kände och trodde.. det första hon gjorde va och skratta åt mig men när jag sa att jag var seriös så sa hon att om jag verkligen känner så starkt och om det fortsätter så kanske det är bästa att jag försöker hitta ny lägenhet och flyttar.. tror hon vart mest orolig för min skull.. Jag vet inte om nåt sånt hjälper.. min ande kanske flyttar med och sen så är jag för nyfiken för att vilja flytta *S*
Starta ny diskussion