
Fördomar
De är ett vanligt fenomen här i Sverige att det finns så mycket fördomar mot sina medmänniskor, varför då? Varför har man så svårt att kunna se positivt till alla oavsett ursprung, utseende, beteende osv? Alla har vi nog någon gång haft en del fördomar och jag minns när min mamma hade fördomar mot svartrockare på 80-talet och jag talade om för henne att släppa dessa fördomar och se personerna bakom istället. Det gjorde hon och ändrade sin inställning. En dag när vi går på stan så kommer ett stort gäng med svartrockare från en annan stad på torget varav mamma spricker upp ett jättestort leende och utbrister högt och tydligt: Ohhh vad roligt att se alla svartrockare som har kommit hit, det gör mig så glad! :) Det gjorde mig jätteglad att verkligen se på djupet hur hon hade vänt sina fördomar.
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Jag har nog lite fördomar i bland trots att jag har både svartrockare,hårdrockare,punkare och hevymetal i min närhet.
Fördomar=lite rädsla tror jag, samma som det övernaturliga,okänt och man vet för lite.
Men många av sonens kompisar som ser "otäcka" ut är de artigaste och mest sociala av barnens kompisar. De hälsar alltid och tackar hur många gånger som helst för fika och mat osv.
Vilket många av tjejernas "fina" kompisar inte har gjort genom åren.
Det som jag kan komma på mig ibland är mina tankar -vad är det där för typ, fast jag inte känner personen, men jag tränger ofta bort dem och ger dem en chans att visa vem de är osv.
Men om det är gäng i större städer har jag nog fördomar att de är "farliga", jag är nog rädd tror jag.