Skall jag vara ärlig vilken man skall så vet jag att jag gör något bra så ofta jag kan. Jag möter alla med ett leende även om jag är arg. Håller upp dörren åt folk, hjälper äldre i afärer och så vidare jag tror att du får tillbaka det du ger..

Om nu det finns folk som ändå inte gillar mig är det tråkigt men jag tar inte så allvarligt på det då jag vet att jag gör vad jag kan… Mer kan man inte göra…

Jag har precis gått min morgonrunda och druckit en nyttig morgondrink. *ler stort*. Ett bra steg i mitt nya hälsosamma liv. Känns redan i kroppen fast jag bara har hållit på i några dagar. Härligt. Just nu känner jag mig väldigt nöjd med mig själv.

Jag hjälpte min granne när han levde med att varje tisdag så åkte vi till Maxi och handlade och varann fredag så blev det bokbussen.Det började med att han såg sämre så han fick ej köra bil.Och jag skulle ju ändå dessa ärenden,men oj vad jag/vi i familjen fick mycket tillbaks ifrån denna underbara man! Saknar honom.

För mig själv så är jag jätteglad att jag äntligen nu "satsar" på att utveckla mig inom det mediala/andliga,att jag tar mig den tiden och lägger pengar på mig själv!

Vad bra jag gör?

Hmmmm - det bästa jag gör är att ta hand om mina barn, sätta gränser och ge dem kärlek. Detsamma gäller hunden *skratt* Maken har jag nog börjat ta lite för given, så jag ska bli bättre på att berätta för honom vad jag tycker om och uppskattar hos honom.

Försöker ha ett leende över till mina medmänniskor. Tycker om devisen: "Möter du någon som inte har ett leende, ge honom/henne ditt". Tackar för hjälp även i det lilla (exv. människor som stannar vid övergångsställe - jag vet att det är lag på det, men det skadar inte att visa uppskattning).

Jag kan säkert göra mer, men får ta en sak i taget.

Just nu är jag hund vakt i 3 veckor från måndag till trosdag i ett sotrort hus mitt i skogen, käns bra

men det fins myck plats min och konstig eneriger här

Kram zedd

Jag har kommunicerat. Tagit bladet från munnen i en otroligt viktig relation. Läskigt? - ja. Givande? - otroligt. Kämpade länge, för känslan var att jag skulle strunta i det hela och låta det värka ut. Men så hände saker, och jag var bara tvungen -inifrån - att ta tag i det.

Och än en gång får jag konstatera - fyyyyy vad det tar energi från alla inblandade parter när man inte pratar om det som EGENTLIGEN pågår!! Spelar ingen roll hur vi försöker springa ifrån det, det är med oss hela tiden i alla fall. Är det personer utanför mig själv, som i det här fallet, som har en konflikt och jag tycker att det inte är min business, inte upp till mig att….  Är jag då ännu en som går under temat:

"HOW DO WE SLEEP WHEN THE BEDS ARE BURNING???"

Stolt och glad att jag den här gången gjorde det på ett sätt, där jag kan känna fullständig integritet. Inte fixa någon annans liv, utan bara rätt o slätt kommunicera mina känslor omkring det hela. Och fråga dom jag älskar så otroligt mycket - finns det något annat bättre sätt? Sedan låta dom göra som dom vill… förstås.

Gjorde jag fel, så lär det märkas. Just nu känns det bra i hjärtat.

Jag lånade ut bilen, fast jag själv skulle behövt ha haft den, men imorgon är en ny dag och min åktur  var inte så viktigt att det inte kunde vänta en dag.

I det stora så gör jag mig själv massor. Att bryta upp och göra allt nytt, lämna öppet för nytt och låta livet styra… det är det första.

Att ge mig själv möjlighet att utvecklas personligen och medialt är en annan sak som jag gör för mig själv.

Att ha tagit tag i min kost som gjort att jag blivit så mycket friskare på många fronter är en stor sak.

Det största jag gjort för någon annan på sistone… ja, kanske den vän som jag stöttat och hjälpt i möjligaste mån i hans väg tillbaka från ett missbruk, DET känns bra!

Här om kvällen tog jag kontakt med en person som jag misstänkte mådde dåligt. Jag hade rätt i mina misstankar och jag fick hjälpa henne att må bättre genom att vara bollplank och coach, sådan känns så underbart bra!

För övrigt så mår jag bra när jag får folk att le och skratta här på forumet och annars också förståss

Jag försöker alltid göra så bra jag kan i alla lägen. Men bara om jag känner att det är meningen att jag ska göra det. Beror på omständigheterna. Men jag lämnar aldrig en människa i nöd som vill ha min hjälp!

Dock är jag väl en "konstig fågel" åtminstone för dem som aldrig träffat mig IRL, utan bara sett mig skriva på nätet…..

För här på nätet så kan man väl få uppfattningar om människor som faktiskt inte stämmer överens med verkligheten mer än på några beröringspunkter…..

Själv mår jag bäst i ett sällskap där folk inte tar sig själva på för stort allvar, där det är högt i taket både med ärliga och "obekväma" sanningar. Och där man kan skämta både försynt och rått utan att folk blir arga eller inte fattar att man skämtar med dem. Och jag har varit en pajas och ordvrängare sedan jag var barn och det tänker jag fortsätta med till jag "lämnar in kläderna".

Att få folk att skratta är min största belöning, och gör att jag själv mår som bäst när man får skratta med dem!

Hm….hm….oj, återkommer senare *skratt* då jag kanske har mer kött på benen….Bra tråd iaf :-)

Jag har betalat räkningarna i dag..min gube slapp..ja inte betala jag alla heller!!nänä vi delar lika!hihi..nej men han hade gjort så mycket här i går på gården o i dag jobbar han så jag tog hand om just räkningar över internet,diskat o donat o allt sånt som hör till i hemmet o vardagen..han är nog väldigt tacksam o blir nog glad när han kommer hem..det är ju både för han o för mig..

Jag först jobbat, sen har jag sett till att paket till sonen i England kommit iväg. Det var grejer han ville ha.

Ikväll skall jag vara med som en lugnande person eller vad man ska kalla det. En vuxen  kvinna och hennes föräldrar kan inte komma överens om en sak. Går inte in på varför, men det rör i ifrån början mycket känslor av otillräcklighet från båda hållen.

Kunde jag tanka energi för kvällen skulle jag fylla på den tanken nu :-)

Sedan jag var sjuk så har jag dragit ned på tempot och tänker lite mera på mig själv också för att jag skall må bra. Tar dagarna lite som de kommer och märker att det funkar ändå utan att jag flänger runt och skall hinna med så mycket under en dag.

Jag pratar ofta med gamla människor och de blir ofta glada över en liten pratstund. Idag har jag hälsat på på Vårdhemmet, där jag har en faster och en farbror nu. De blev så glada över att jag kom. Pratade lite med några andra gamla där med.

Sedan har jag bjudit älste sonen på lunch innan han skulle ut på em skiftet och han tyckte det var så gott med fisk som inte blir av att han gör själv.

Le och du får ett leende tillbaka, brukar jag säga..Skrev om detta i en tråd förut som jag kallade för A-Ö.

Försöker att glädja andra, hjälpa andra om jag orkar. Men jag har som jag skrev också lärt mig att tänka lite mera på mig själv med.

#13

jag håller med dig Britt-Marie, när man inte är riktigt frisk så börjar man lära sig att sätta sig själv lite mer i framsätet (eller hur man ska säga).. Men jag hjälper alla som jag ser behöver det =)!

Idag kan jag ärligt säga att jag inte gjort något då jag inte ens varit utanför dörren. Men för några dagar sen fick jag ett jätte fint kort från min mormor som det stod ; "tack för att du väckte mig"… med det menade hon att jag när hon hamnade i koma i drygt en vecka så satt jag hos henne varje dag, hela dagarna och masserade hennes ben, pratade med henne, läste för henne, och bad för henne. Tillslut då vi nästan hade gett upp hoppet om att hon skulle vakna och läkarna trodde att hon skulle få betående hjärnskador så vaknade hon, och då sa hon att hon hade hört mig kallat på henne och bett henne att komma tillbaka.. Ganska otroligt! Så det tycker jag var en vädigt god sak, även om det inte hände just idag!

Människor i koma uppfattar mer än man kan tro.. Jag gav iaf inte upp på henne, och tack vare det är hon nu hemma igen =)!

/Necilia

Som doddel så försöker jag göra något bra så ofta jag kan,har under åren hjälpt son och sonhustru med barnen när dom jobbat lite udda tider, hämta från dagis och fritis. Numera kan barnen själva cykla hit efter skolan om det behövs, just idag är mitt yngsta barn-barn här några timmar. En glädje att få rå om dom och kunna följa hur dom utvecklas.

När man är arbetslös blir det inte så mycket över till semesterresor så då brukar jag kolla post och vattna blommor åt vänner och släktingar.

Att ge ett leende till dom man möter är självklart, låta ngn gå före i kön på affären, hålla upp dörren osv är små saker men kan lysa upp dagen för någon. Att bemöta andra som man själv vill bli bemött.

Jag får också så mycket tillbaka av familjen och vännerna, bor tre trappor upp och när jag kommer med min shoppingvagn så kommer ofta någon av grannarna och hjälper till, tar helt sonika vagnen och bär upp den. Till och med de yngre barnen kommer och frågar " behöver du hjälp"? varje gång blir jag så glad och tacksam och det är ju så gulligt när en liten 4-åring kommer och erbjuder hjälp.

Att lyssna och ge stöd och hjälp till någon som mår dåligt tycker jag är självklart, man hjälper i den mån man kan.

Ha en fin dag alla Ö-bor/ Kram

Jag tycker jag är bra på att bry mig om mig själv och andra människor!

Känner lite extra för ensamma äldre människor! Jag vet att det behövs så lite för att uppmuntra; en promenad, en kopp kaffe och en pratstund, en liten åktur, ett telefonsamtal, hjälpa till med inköp och mycket annat…

Mina far- och morföräldrar gick bort när jag var i tonåren och jag har verkligen saknat dom! Fast det har jag som först förstått under senare tid!

Jag har pratat med flera äldre i dag o de blir så glada o öppna på nåt sätt,de blir glada för en liten pratstund..

- Bjöd min kompis på Palt och han blev alldeles lyrisk och överlycklig!

Såg denna tråd, och tycker den är bra….man får sig en tankeställare ibland, på att både ta hand om sig själv och tänka på andra som inte har det så bra…..det behövs inte så mycket för att gjädja andra…som du doddel som öppnar dörrar och ler, det kan göra en annans dag ljus o fin….och som du Britt-Marie, prata och lyssna på de äldre på vårdhemmet när man ändå är där…

Och inte att förglömma Er alla föräldrar som finns hos och för sina barn….ja det finns så mycket man kan göra utan att anstränga sig..

Idag ställde jag upp för min dotter som skulle  titta på en ny lägenhet, och följde med som rådgivare, och sällskap, så hon kände att hon inte var ensam nu efter sin separation med sin fästman efter 10 år….visserligen är dom sams och kompisar, och kommit fram till detta gemensamt, men ändå….sorgen och vemodet finns där ändå…

Kanske har hjälpt en kär vän att få lägga "eländesmedicinen" på hyllan och få bukt med problemen på ett mera skonsamt sätt… DET känns bra om det lyckas!!!

Mitt arbete gläder så mycket, att få förmedla allt detta som gör andra så glada och att andra känner att dom mår bättre, det är min glädje. Igår hade jag tre sittningar som gav så mycket värme och glädje