Det är mycket möjligt att du hade besök som ville uppmärksamma dig sin närvaro och hittar du inga andra logiska förklaringar så är det nog så :) En tanke är annars att det kan ha varit en fågel som flugit in mot väggen eller ett fönster, det har hänt några gånger här och låter som höga dunsar som man hoppar högt av :)

Hmm?? Tyckte förstås att det lät som det kom nånstans ifrån mellan ena sovrummet och toan. Men visst…man vet aldrig. Ska kolla efter fjädrar och sånt.

Hoppas bara det är bra besök jag får, om det nu var ett besök. Den tunga känslan i luften tydde på detta.  Är väl lite nervös att man drar till sig dåligt om man tittat på hemska avsnitt 2 dar i rad. *Ler* Kan man det tror du?

Sist jag hade en extremt tydlig påhälsning blev jag inte det minsta rädd. Bara rejält glad. Ingen tung känsla då inte.

Tack för din snabba kommentar. Du e bäst!

Det behövs egentligen bara att man pratar om det andliga, ser en film eller tv-program som du gjorde, för att man ska öppna upp lite till jämfört vad man är till vardags.

Andevärlden "ser" ju när man är öppen och dansar glatt in. Men förstås kan det finnas helt naturlig förklaring på det du hörde.

Om det är andevärlden som söker kontakt med din öppna själ, så lär du ju märka det. För då brukar det ske igen och igen, tills man kommunicerar. Var inte rädd. Ta reda på så mycket du kan om hur en kontakt kan ske och hur du kan känna dig trygg och säker i din kommunikation med dem, då du vet hur du ska bjuda in det du vill samarbeta med.

I kunskapen så försvinner rädslan!

Ha det fint!

Roligt Trisha att du nämner det med tv:n för när jag tittade på det okända  kunde jag kommentera med de andra att..så är det också här eller det händer precis samma sak i mitt rum.. då stängdes tv av och vi tyckte det var konstigt. Då var vi många ggr rädda..men som du säger ..med kunskapen………

Kram

Tack Trisha!

Ja det där med att titta på program och öppna sig är helt sant vad det gäller mig. Märkts när jag tittat på "det okända". Det var då jag hade den tydligaste kontaktetn sist.

Jag är inte rädd för en andevärld i sig men oerhört rädd att man ska dra på sig nåt ont. Jag har väldigt dåliga erfarenheter från Anden i glaset i tonårstiden. Vi ska inte gå in på det här, men det gjorde att jag inte ville pyssla med det mer.

Annat kom in i livet med småbarn, jobb, vardagslivet och man och då hade jag inte tid och möjlighet att hålla på med mitt intresse. (inte Anden i glaset då alltså för DET rör jag aldrig igen).

Nu när man inte har en kritiskt logisk karl som hämmar "flödet" har jag börjat öppna upp mig igen. Men hur ska jag lära mig kommunikationen? Jag är inte meditationstypen precis?

Hade varit så roligt att prata med dig via telefon en dag Trisha. Du verkar ha en hel del kunnande. Jag har så mkt tankar och funderingar om detta ämne.

Mvh Crowone

På sistone har jag känt mkt av vad jag kallar märkliga rysningar. Man känner hur håren reser sig men jag ryser inte som man gör av nåt kallt tex. Det kan vara på bara ena sidan av ett ben som jag känner det här. Att man har långbyxor gör ju att man fattar att det är nåt annat än vanliga rysningar.

Nåt ni känner igen???