Hmm….måste nog backa upp denna sida lite.

Jag kan endast gå efter min egen erfarenhet,jag har en trasslig uppväxt jag oxå,när jag var i 20 års åldern blev jag rekommenderad att gå i psykoterapi för att bearbeta min barndom,jag gick i samtal 1 gång i veckan i ett halvår hos en kvinnlig psykoterapeut,sen ansåg hon mig så pass mogen att jag kunde bearbeta lite på egen hand,för vi kom inte längre..jag hade utvecklats så pass bra att till o med min mörkerrädsla o ständiga mardrömmar försvann..men det är min erfarenhet..tror att det kan vara något för dig i stället för att ge dig på hypnos el liknande till att börja med..för det är enormt skönt att få prata av sig o det finns en som förstår dig o kan lyssna o hjälpa dig!

Lycka till i vad du än väljer!

Hmm…saken är den att jag är förbi stadiet att prata av mig för länge, länge sen. Jag är drygt 40 och det där var jag klar med efter -94 nån gång. Så pratat har jag redan gjort så det räcker och blir över.

Jag vet vad som låg bakom händelser, Jag vet vad som gjorde att det blev som det blev. Jag har även förlåtit det som är gjort mot mig, vilket jag tror är viktigt i sammanhanget.  Det är bara den här övergivenhetskänslan som jag inte blir av med. Och jag har inga andra förklaringar till min känsla.

Det kanske inte ens är just min barndom som gör mig sån här? Men eftersom jag inte har några minnen från det stadiet då jag blev "hattad" så kan det kanske förklara varför jag inte kan bearbeta bort det?

Men det kanske inte ens beror på min barndom? Det kanske ligger hos mig själv som person?

I vilket fall, vill jag inte ha det kvar, eftersom jag vill kunna sluta röka. Det var därför jag har funderat allvarligt på hypnos/regression.

Tack så mycket för dina tankar och råd!  =)