Det är sant det du skriver.. har länge velat utveckla min förmåga när jag va yngre men har bitit i det sura äpplet och har väntat istället.. märker att mer och mer börjar hända nu.. och hoppas att jag en dag kan gå en kurs för att lära mej och förstå bättre..

Jag är glad att jag väntade så länge som jag gjorde. Eller, väntade är nog fel ordval. Jag var inte redo, ville inte, vände det ryggen eftersom jag hade så mycket annat omkring mig. För några år sedan vaknade intresset, men det krävdes ett par år till av funderingar innan jag förstod att jag nog var redo att öppna upp.

Jag har nog alltid känt empati för andra människor, men jag hade nog inte kunnat tackla andras känslor, om inte jag själv först hade gått igenom en del bakslag. Jag måste nog erkänna att jag, som ung, var en liten självupptagen besserwisser. Om än en blyg sådan:)

Jag vet ju inte ens om jag kan bli ett medium, eller om jag har tillräckligt med styrka för att bli…men jag märker, t.ex genom att prata med Elisabeth, hur mycket som krävs av en som person och medmänniska. Det innebär ett stort ansvar att hjälpa människor i sorg, människor som letar sina försvunna anhöriga etc… Har man då inte levt ett liv först, hur ska man då kunna förstå och hjälpa andra…

Kram

#1 Du gör helt rätt :) Det är många som så gärna vill vara eller bli medium väldigt snabbt och tror att man kan bli det genom att bara gå kurs eller läsa sig till det men det är just livets prövningar som är den största kunskapen och lärdomen, att ha bråttom är något man inte kan ha i det här, man måste ha tålamod och kunna leva livet i både glädje och sorg, glada dagar och tråkiga dagar, höga berg och djupa dalar m.m. Det är din utveckling och utbildning, när man sen är redo så kan man gå kurs för att lära sig att hantera sina förmågor och få hjälp framåt på vägen. Man blir aldrig fullärd, vi lär oss hela livet vilket är helt fantstiskt roligt :)  Leva livet medan man är ung har man hört i många år och det är så sant, vi ska få vara barn när vi är barn och vi ska leva som dom ungdomar vi är när vi är unga, vuxenlivet kommer med allt vad det innebär, men att leva och ha roligt är enormt viktigt :)

Jag var heller inte redo förrän rätt sent i mitt liv,eftersom jag var tvungen att rensa bort all skit och svår ångest som jag haft tidigare i mitt liv,innan jag ens kunde tänka tanken att utveckla mej Medialt. Jag har mycket färdigarbetat idag,vilket har gjort mej oxå till en stark medmänniska,kanske inte alltför uppskattat av andra,alla gånger,men jag vet vad jag vill och jag vet vad jag kan.Vill man arbeta som Medium så tror jag oxå att man hela tiden må fortsätta urtveckla sej,inte bara Medialt utan oxå personligt,för att kunna ge det ultimata till medmänniskor,och till sej själv.Man blir lixom aldrig färdig..

Det du skriver Elsibhet tar jupt i mig allså på ett bra sätt :) Jag har haft mycket motgångar i livet blivit nerkastad i avgrunden ett antal gångner. Mne lyckas krabla mig upp och 90 % har faktist med ande värden och göra. Jag har bivit så arg så jag har med trot att alla andar är onda och det inte kan komm något gått från det. Varie gång jag sedan har försökt lägga det på hyllan jag då börjar det kancka på enu mer. Men när jag börja här på ön och i din kurrss. Så har det gått väldigt snappt och lara mig och fröstå det. Det fins bar få onda andrar och jag har nogi inte stöt på någon en ;)

Det är även sant det du skriver. Att man kan inte lässa sig till att bli medial. Jag har läst åksildiga böker om andevärden och medium. Men inte förståt mig på det en då. Så i den mening har jag ganska god kunska om andevärden. Mne sedan jäller det och fröståsig på det praktist med och lärasig och leva med det. Det är den största utmaningen i mitt tycke.

Sedan kan jag skriva det jag var med ungo och naiv en gång. trode med på att har man gåvan så kan man behäska den. Eller att jag skulle bli självlad. Ett tag trode jag att adnarna skulle lära upp mig. Somm dom på sätt och viss har jort med sin prövningar. Men man bhöver gå till folk som har levt med andevärden ett antal år och som fröstårsig på den så man kan få hjälp stöd råd hur man sak gåvidare. Tror inte det handlar så mycket av själva uttblinigen i säg. Hnallar mer att prata med andra som är i smamma sitration och får ta den tid det tar + att det fins alttid någon där när man bhöver prata som vet var det handlar om.

MVH Zedd

Det är så sant du skriver känner så just nu att leva livet först. jag tänkt utveckla mej när jag känner mej redo och det dröjer nog några år till och då knackar jag på din dörr och säger att jag vill gå kursen hihi…men först vill jag ha ordning på mitt liv och bearbeta alla tragiska saker som har hänt mej och är på god väg:)..

Jag förstår hur alla unga tänker här på ön man vill bara ha allt det där som ni har och är ivrig.. hållde på med massa sånt skit som man inte ska göra med andevärden som man ångrar nu.. men man blir ju klokare med åren som tur är och det tror jag alla unga här på ön kommer förstå senare i livet me:)

kramar//jessica

Hur länge är man ung då;)

#7 Det är ju väldigt individuellt och beror på vad man går igenom i livet, en del får gå igenom massor innan dom är 30 och andra får prövningarna senare, men som sagt, vi blir aldrig fullärda, vi lär oss hela livet :) Vissa saker måste man gå igenom ett par eller flera gånger dessutom.

#8: Jag är 21 men har gått igenom så mycket saker som de flesta inte ens går igenom under hela sin livstid, Då borde det väl mer handla om mognad än om ålder?

#9 Det hade jag också gjort i din ålder och fler med mig men det betyder inte att man är klar att gå ut att bli ett medium. Jag trodde också att jag hade fått gå igenom mer än andra får göra under sin livstid men tro mig, det kommer att finnas så mycket mer i livet att jobba med. Även om man tror att man är klar med allt man har gått igenom så finns det massor kvar, en del saker måste ibland upprepas mer eller mindre också. Det är klart att det handlar om en mognad, en del mognar tidigt och andra senare så därför är det så individuellt. Däremot är det bra att gå en personlig utveckling för att lära sig hur man kan hantera vissa situationer, hur man kan se varför dom kommer i ens väg och hur man kan gå stark igenom det för att sen släppa det och gå vidare.

Jag tror det är viktigt att förstå just det ni alla säger ovan:
Utbildningen börjar redan då man är ung!
Men den börjar oftast inte med det vi vill utan med det vi behöver och som vanligt går dessa bitar inte hand i hand!
En del i det hela som vi alla har svårt med är Tålamod!

tror inte alla vill jobba som medium bara för man har förmågan.. :) inte ont mot någon när jag skriver nu.. vill poängtera de.. men någon en person brinner för och har som yrke,kan vara någon annans hobby :) inte bara inom de mediala.. :) sen är erfarenheten alltid dagen framför oss i de mästa.. man kan inte kalla sig erfaren försen man ser slutet på början ;)

Jag han med många vändor i mitt liv innan jag till sist tog steget att börja en kurs. Precis som Maria med flera här skriver så var jag inte redo förut även om jag alltid varit intresserad av det mediala. Mycket som hänt mig i mitt liv har jag tyckt när det hänt att måste det här också hända, men nu i efteråt är jag tacksam att jag varit med om det jag varit. Att jobba med sig själv är ett oerhört viktigt led i det hela, ingeting kommer gratis, man kan behöva lägga ned mycket tid på det och det kan stundtals vara väldigt jobbigt men det ger frukt. Jag är bara i början på den här resan och vet inte vart den kommer att ta vägen men är oerhört glad att jag kommit hit där jag är nu, jag fortsätter jobba med mig själv och följer med på resan så får vi ser vart jag hamnar :)

Men man blir ALDRIG med sin personliga utveckling, enligt min mening, man lär sig nya saker fram till sin dödsbädd, jag vill inte bli certifierad medium, jag gör det för skojs skull

#12 Nej alla vill inte det men det finns idag många unga som gärna vill fram fort i sin medialitet och risken finns alltid där att man glömmer bort att leva och ha roligt bara för att det andliga tar över allt annat. Jag vet att det förekommer och det är så tråkigt att se. Det bästa är om man har det som hobby men också lever sitt vanliga liv vilket man ska göra oasvsett om man har det som hobby eller yrke, oavsett om du är mer eller mindre erfaren.

#15 ja,den mediala sfären är enormt stor.. o skulle man tappa verklighetsbegreppet så är man väääääldigt illa ute… men tror de flesta har mycket annat runt sig som gör man kopplar ifrån detta för ett tag.

Det gäller att få "tag" i de som är på väg att gå för långt innan det går för långt… Men oftast märks det väldigt fort… Med ouija-bräde o sånt…

#17,när ja var yngre var jag ine i en sån affär som ja kallar hokus pokus affär.. *S* ville ha just ett quoi bräde.. o den i kassan sa till mig aldrig du ska använda ett sånt… du får inga bra saker runt dig.. du kan vad du kan o när tiden är mogen kan du mer.. gick ifrån den affären med en bergskristall och en skiva med indian musik ;) o har ALDRIG mer haft sånt i tanken :)

#18: inte misstolka mig nu, har aldrig och kommer ALDRIG använda ett sånt bräde!!! gjorde Anden i glaset när jag var hmm typ 11 eller 12 men det hände inget eller ja vi fick inga svar men kommer ALDRIG mer göra om det!

#19 *S* du mogna snabbare än ja då *S* ja var 20 ;) då ja ville pröva.. *S* men som sagt aldrig aldrig lär ja göra de efter dom orden :) o skivan har ja kvar än idag :) men kristallen försvann i en flytt :(

#20 förbannade flytt *skrattar*

Ja jag vet jag är övermogen;) blir så trött på mig själv ibland som du vet;)

#21 *ska ju på mässa på lördag* kanske hittar något för mig där.. man vet ju aldrig.. ;) ska bli skoj.. dom gör aura foton o så.. aldrig testat de o är lite halv skeptisk på de.. men funderar på o testa för o se va de är.. *S*

Va cooolt! Ja testa, funkar det inte så funkar det inte men då har du ändå testat! funderar på att gå ner till affären idag när jag är i stan.. hon med håret du vet *skrattar*

Kloka ord och tankar Elisabeth! Håller helt och hållet med dig.

Kram

När jag var yngre var jag inte redo men det är jag idag.. Så nu håller jag på att utveckla mig mera inom det andliga. Men ung Själv så känner jag mig ung även om jag är 45 eller är jag 46 år.. Tiden går så fort glömer vilken ålder man har..*ler*

Tina

Hm…en till som var redo i 40-års åldern *S*

Men har märkt att mina barn har vissa "talanger" men jag lyssnar och försöker vara naturlig….

Och en till…som fick en riktig kris i denna ljuva 40-årsålder.Ja, ska jag vara ärlig håller krisen på än.Och det är mycket att ta sig genom, men inget av det jobbiga vill jag vara utan idag!

Det är jättebra det du skriver Elisabeth!

Barnen har genomgått mycket i tidig ålder, och det känns skönt att se att de kan hantera allt på ett bra sätt och.Vi kan stötta varandra i växandet!
Tänker ibland att de kanske fick bli vuxna och ta ansvar för tidigt…det fick jag själv!

Ja man säger att livet börjar när man blir 40 och jag kan hålla med om de.

Jag tror att när man utvecklar sig och ska börja försöka förstå hur den mediala världen fungerar och framförallt hur man själv hanterar den så är det väldigt bra om man har en mentor som är erfaren och trygg i sig själv.
Med mentor menar jag en äldre person som har lång erfarenhet och som kan hjälpa till att stötta.

Istället för en mentor så är ju Cirklar otroligt bra där man träffas i en grupp och övar olika metoder samt samtalar om eventuella bekymmer. Åldrar och erfarenhet varierar ju i en Cirkel så det är ju bara ett plus. Alla ligger även på olika stadier i sin utveckling vilket gör det hela ännu mer intressant.

Tack, Elisabeth.J för den fina och sanna texten du skrev :)

Mkt Fint skrivit Elisabeth, Tack;)

Bra skrivit Elisabeth jag själv väntade också  tills i vuxen ålder  var 35 år innan jag började utveckla min medialitet.

Men Medialiteten har jag haft med mig sedan barnsben.

Har alltid så länge jag kan minnas upplevt sett  och kunnat prata med andevärlden.

Men jag tyckte det var obehagligt och skrämmande och slog bort det när andevärlden visade sig för mig.

Jag är också väldigt glad att jag väntade tills jag var 35 år innan jag började utveckla min medilitet för då hade jag fått en hel del erfarenhet av livet mer en många andra 35åringar tyvärr.

Men dessa erfarenheter i bagaget har gjort att jag kunnat ge en betydligt bättre rådgivning och kunnat handskas med mäniskor i kris på ett bättre sätt en som ung.

Att jobba som medium är att många gånger att få kontakt med mäniskor i kris.

Mäniskor som går i självmordstankar,missbrukare, Blivit våldtagna eller blir misshandlade av sin partner osv.  

Ngt som man ung kan ha svårt att hantera för inte heller alltid klienten berättar om sina problem utan att att ens guide berättar om klientens problem.

Tyvärr berättar inte guiden alltid hur du ska hantera detta utan ngt du själv får hantera.

Det krävs en hel del livserfarenhet för att jobba med mäniskor i kris.

Lasse

jag vill gärna bli medium.lMen jag måste smälta allt först det känns som jag e rädd för allt som har med spöken att göra.Men jag lär väll mig att inte va rädd mä tiden

Hålla Bettan! Jättebra skrivet. Det stämmer verkligen det du säger. Jag ska nog inte bli medium som jag ville från början men jag vill verkligen gå kurser och lära känna mig själv så att jag kan hjälpa andra så småningom…

Det var en svår insikt att ta att jag inte ska bli medium, jag var jätteledsen men det berättade jag inte för någon men man behöver ju inte vara medium för att hjälpa andra. ;)

Tack! Kramelikram

#34 Vem vet vad framtiden har att ge ;) Så sant, det finns så många sätt att arbeta med människor och hjälpa andra, man behöver inte vara medium för det :)

Kramar!

Vilken fin tråd! Det handlar kanske inte så mycket om att bli ett medium eller inte, mer om att vi alla - oavsett ålder - behöver inse att vi består av mer än äta, jobba, sova… Vi har en själ och en andlighet och den missade vi ju nu ett tag när vi blev upptagna av en väldigt materialistisk tid. Det var väl lärorikt för oss alla, men nu är det nog en tid där vi behöver väcka upp en djupare del i oss själva.

Ni unga har det många gånger så självklart, medan vi vuxna springer långt bort från oss själva i karriär, räkningar och det vi tycker är livets nödvändigheter. Att finna vuxna som lyssnar på er och era tankar är nog väldigt viktigt. För ibland när jag jobbat med ungdomar - både levande och från andra sidan - så inser jag att ni ser väldigt mycket vad som pågår. Och vi behöver lyssna på er!

Det som kan göra mest ont i mig när det gäller er unga, är att ibland se och uppleva en hopplöshet i det ni ser i vuxenvärlden med all stress. Hoppas ni som går in på sådana här forum någonstans kan finna en känsla för att det finns något mer. Något viktigare än att fara fram i tillvaron som en stressad idiot som aldrig tycker sig ha tid för närvaro.

Hm…nu en fråga. Min ena son, har sagt flera ggr att han sett en munk!? Jag tog det med ro, och sa, vad kul typ. Antingen en syn eller en som vaktar över dig…eeeh…Och berättade då att en del människor trodde på återfödelser/vägledare osv..och att jag inte visste vad det var…

Svarade jag honom heltokigt?

Ifs, var det två år sedan han såg denne. Nu är han 12 år.

#37 Jag tycker att du gav honom ett enkelt och bra svar Bybo. Man behöver inte komplicera svaren till barnen för dom vet vad vi menar.

#38 Vad bra. Man är ju lite känslig/nogrann då det gäller ens barn…Tack….