Tänk, jag tycker inte du är minsta konstig! Du läser böcker, är med här på forumet och hämtar ännu mer information. Rätt som det är dimper något ner i ditt knä och ooooooops! Du bara vet! Nu är det dags. Och då tror jag du kommer till exakt den "vägskyltslärare" som du ska till och som bara guidar dig på vägen att veta dig själv och dina gåvor.

Allt blir precis som det ska!

Kramis

Elinor

Tack snälla för Ditt svar. Det kändes så bra. Kramis tillbaka

Den boken har jag också,den var lättläst. Du är absolut inte konstig! Du är tvärtom kunskapstörstande å det är väl jättebra! tids nog så kommer det någon kurs till dig. Ha det gott.

Kram

Tack Marian 2. Man kan ju börja fundera. Här sitter man i soff- hörnet. Borde faktiskt göra annat. Med datorn och sidan övernaturligt uppe och boken i handen trivs jag bra. Så jag sitter kvar.

Jag fortsätter att läsa och kom på en fråga.

Lena skriver om jag förstått det rätt att det sinnelag man har ilivet på jorden har man till viss del också som ande.

Men tänk alla ledsna bekymrade  människor. Alla går ju inte omkring och ler här. Vissa är ju av naturen. Blyga, tuffa, deppade ja allt möjligt. Ändrar det inte sig. Jag vill att alla ska vara jättelyckliga när de gått över

#5 Jag tror inte att deppighet, ledsamhet och ilska hör till "sinnelagskategorin", det är mer en "orsak som har med yttre påverkan att göra.
Det är alltid någon omständighet som triggar dessa känslor men det är ju inte "grundsinnelaget"
Ser man på en väldigt deppig person så har h*n inte varit det hela livet utan det är orsaker i livet som gjort att de känslorna träder fram.

Jag ser mer ett sinnelag som lugn eller spjuveraktig eller djupt tänkande person osv. Listan kan göras oändlig.

JO det skullee ju kännas bättre. Det första jag tänkte på var om  någon i sitt jordeliv liv är blyg och tilbakadragen och inte trivts med det, skulle det då fortsätta. En av födsel och ohejdad vana elak och utnyttjande person, hur blir den.

Är grundsinnelaget något man trivts med skulle det vara lättare.

Jag kanske använder fel ord.

Ja hur det är får vi väl reda på så småningom. Varför bekymra sig nu

Min erfarenhet är, precis som då tydligen Lena också skriver, att själva personligheten finns kvar - den grundläggande känslan som du kan ha tillsammans med en person. Jag tänker omedelbart på mina barn - direkt när dom kom i min famn så kände jag deras själsliga personlighet, så olika varandra. Sen får vi ju alla i vår uppväxt och i våra liv upplevelser som gör att vi kanske blir ledsna, osäkra, arga, bittra och mängder av annat som blir "masken" som vi har framför vår sanna personlighet. '

Jag tror det är detta vi möter när vi kommer över på andra sidan, brukar beskriva det som att vi står inför en själsspegel där vi få kika på vad vi fått uppleva i det liv vi just lämnat och göra upp med det som gick mindre bra. (här menar jag själar som "hittar hem" och inte fastnar i "masken" jag pratade om och inte kan släppa den) Därefter har masken gjort sitt, men lämnat lite nya erfarenheter som gör att vi utvecklas ännu mer i den personliga själ vi har.

Om någon mått dåligt av något i det liv den levt, så är det nog det första som får bearbetas. Sen släpper vi det och utvecklas vidare.

Detta är bara mina funderingar, kanske något kan passa dig?

MIna kloka härliga vänner. Ni finns alltid när jag har mina funderingar om stort och smått. Tack för att Ni är här

På andra sidan, när vi kommer över på andra sidan, när vi uppstiger i ljuset till andra sidan o hur saligt att få komma hem!

Men hur ser det igentligen ut på andra sidan? Vad får vi veta om vad som väntar där. Att Den himmelska visheten styr Andrasidanlivet är en sanning som känns sann och ett absolut måste. Mahayanatraditionen talar om en mångfald namngivna himmeldimensioner.  Är det inte bara jättespännande att tänka sig att det kanske är likadant här som där eller något ännu bättre? Är det naivt att vänta sig eget rum hemmahos ..