Du behöver nog inte vara rädd. De vet att du är rädd och vill absolut inte skrämmas, det är i alla fall vad jag tror.

Kram på dig

Ja du, palsternackan… Jag känner som du. Både vill och inte vill se, för tänk om jag blir rädd. Ändå är jag vuxen och går Elisabeths distanskurs. En av orsakerna till varför jag går kursen är för att komma över min rädsla för det okända. Jag tror absolut inte att det är farligt, men det är överraskningsmomentet som jag är rädd för. ;)

Jag är också lite rädd för vad jag ska få se. Men man har ju alltid tänkt det värsta (sett för mycket skräckfilmer hahaha). Men dom få gånger jag har sett dom så har dom ju visat sig som oss vanliga människor. Rädslan försvinner nog en dag för mig, jag hoppas verkligen på det.

Dom liknar mäniskor inte det som ni ser på skräckfilmer. Ser helt vanliga ut.

okej :D så jag vågar..?

Jag skulle hellre vara rädd för att se dom, än att bli irriterad över att dom stör mej när jag ska sova :P

Senast igår stirra en gammal man på mej, och jag kände inte igen honom när jag såg honom så jag vet inte vem det var :/ Men det jag minns från igår kväll var att jag tänkte irriterat: "Jag vill sova! Stick!" ^^''' Hans ansikte fastna på näthinnan och jag störde mej på det och sen kunde jag inte sluta tänka på honom förrän jag somnade…

Så jag skulle bara vilja säja att du behöver inte vara rädd, det värsta som kan hända är att du vänjer dej vid att se dom =) Dom respekterar att du är rädd och håller sej undan så länge du känner dej rädd för dom. Dom kommer visa sej när du inte är rädd längre.

Och som sven-g sa, dom ser ut som levande människor =)

Var lugn, de visar sig inte för dig innan du är mogen att kunna hantera det :)!

Vet du, väldigt många kända medium ser dem inte heller med sina "vanliga" ögon utan ser dem inne i huvudet eller med sitt tredje öga som en del kallar det för.
Alla ser inte ens så utan de kanske bara hör dem!
Så vem vet, Du kanske aldrig får se med dina ögon, alla är vi olika!

Kram //hellas

Har också varit rädd, kisat lite med ena ögat för att se om jag ser ngn när jag fått kontakt, men än har ingen visat sig. Jag har också fått förklarat att många som ser gör det i sitt huvud, som en projektor, det tyckte jag var en bra förklaring, då släppte min rädsla. Nä det är nog vår fantasi som "spökar" för oss. Jag är ju uppväxt med Omen filmerna, The Shining, Fredagen den Trettonde, Djurkyrkogården m.fl och det är nog dom som finns lite/har funnits i mitt undermedvetna. En släkting till mig som ett Medium fick kontakt med vid en telesittning, sa/förmedlade att det finns inget att vara rädd för som har gått över till Ljuset och de är ju de /dom vi kontaktar.

Jag såg ju andarna väldigt tydligt och väldigt ofta när jag var barn, sen stängde jag nog av den förmågan. När jag började distanskursen och började öppna upp igen gav jag nog min själv "tillåtelse" att öppna upp även den förmågan igen och i våras såg jag för första gången på alla år.

Jag tror precis som Hellas att de inte visar sig för dig förrän de vet att du är mogen för det. Sen finns det ju andra sätt att förnimma på, alla är vi ju olika och tur är väl det.

/Maria

Kanske du kan tänka så här Palsternackan - andarna är ju PRECIS som vi, bara att dom för närvarande saknar kroppar. Det är ju som att du skulle vara rädd för dig själv! *ler*

Filmer o dyl, som Katarina skriver här ovan, har ställt till med en hel del! Inget farligt, inget konstigt. Ta det så naturligt som möjligt - som om din mamma skulle kliva in i ditt rum. Du skulle ju inte krypa under täcket och gömma dig i skräck då, eller hur?? Nej, du skulle förmodligen säga - "Vad vill du mamma?"

Min vision har länge varit att kunna förmedla andevärlden på ett så naturligt och självklart sätt som möjligt och att möta dom på samma sätt. Men problemet är ju att vi har samtidigt en sorts kick på att bli rädda… det är ju det alla filmmakare lever på.

Sen är det så att man själv är i kommando - inte andevärlden!!!! Vi bestämmer själva när, var och hur. När vi slutligen fattar att det verkligen och absolut är så, då förändras vår rädsla till inspiration.

Vänta Palsternackan tills det känns naturligt och utan rädsla. Skaffa dig kunskap om vad det handlar om och hur det funkar. Är du rädd, så vänta. Varken du eller någon annan har nån nytta av att du blir rädd, orolig och ångestladdad. Låt det vara i så fall!

Min erfarenhet är att andevärlden vill stötta oss i att finna vägar där vi mår så bra som möjligt! Hopplöst ärliga coacher är dom - gör det du mår bra, tyck inte synd om dig själv om du gör nåt du mår dåligt av - du väljer själv!!!!!!!!!!! Dom kan komma med väldigt uppriktiga råd hur du bygger din energi istället för att rasera den. OCH - dom har inget intresse av att skrämma livet ur nån! Dom som hittat Ljuest skräms aldrig, det är vi som blir rädda. Och är det nån stackare som inte hittat Ljuset, så är dom inte farliga eller otäcka dom heller. Mer som vilsna barn som inte hittar hem. Dom kan du tacka nej till att prata med tills du är äldre, har mer erfarenhet och vet precis hur du kan hjälpa dom hem.

Hej! tack för alla svar :D det där med projektorn förstår jag.. för det är så jag ser dem. Men just att jag skulle se dem mitt framför mig när jag försöker att sova känns lite läskigt :D Men jag hoppas, att jag får se dem när jag är mogen för det :D