Eftersom jordnära andar inte går till ljuset av olika anledningar så går dom då heller inte till sina nära som finns där och väntar på dom. Sen försöker dom från ljuset hjälpa dom att komma dit men det är inte alltid dom "lyssnar" vilket kan bero på olika saker, en del bara vägrar och andra kan tycka att dom inte vill just då för att det är något som håller dom kvar här. Vilken fantastisk och fin händelse sven-g :) Kanske var det kvinnans barn som kom och hämtade henne till ljuset, härligt! Jag blir så glad varje gång jag hör eller läser såna här fina berättelser om jordnära som hittar hem till slut, det värmer i hjärtat.

Nu gissar jag bara men jag tror inte att de jordbundna ser eller känner de som redan gått in i ljuset.

den jordbundne har ju fortfarande samma beteende och egenskaper som när h*n levde och såg h*n inte då så gör h*n inte det som jordbunden.

Det är ju mina funderingar kring detta!

Ja, visst är det helt fantastiskt att se denna kärlek :)

//Helena

Jo visst kan dom se ljuset och andra själar som gått till ljuset.

Men som Elisabeth skrev så har dom av olika anledningar inte gått till ljuset ofta har dessa jordbundna andar fruktansvärda rädslor och är helt enkelt rädda för att gå dit.

Dom är också väldigt fövirrade och uppfattar inte alla gånger dom från ljuset.

Har stött på jordbundna själar som av religösa själ inte ansett sig som guds bästa barn och har varit rädda för guds hämnd och därför inte vågat gå till ljuset bla ett par präster.

Under en räddning då vi medium jobbar med att hjälpa dom över till ljuset är det ofta själar från ljuset som är med och hjälper till. Oftast kommer det ngn själ som har betytt väldigt mycket för dom en mamma mormor eller liknande.

Men dom kommer alltid i slutet av räddningen där vi medium kanske redan jobbat i ett par timmar med att få den jordbundna själen att känna sig trygg och fått en tillit till mediumet då först vågar dom lyssna på oss gå till ljuset och när dom då går dit och träffar ngn som dom käönner sig trygg med brukar dom följa med dom till ljuset.

Oftast har dessa själar som kommer och hjälper till försökt innan att få över dom men då har dom fortfarande varit alldeles för rädda att  gå till dom.

Ungefär som vi själar med kropp många här inne är ju rädda för andevärlden även om dom gått till ljuset.

Lasse

Visst är det bland det mest fantastiska man kan uppleva, Sven-g!!

Min tro är ju förstås att dom inte kan "se" dem i ljuset, för då skulle dom ju inte stanna kvar. Men jag är ju en sån där sunt-bondförnuft-människa, så jag säger inte att det är så.

Men när dom väl ser - som kvinnan som såg sitt barn - ja, då är det så vackert att det är stört omöjligt att hålla tårarna borta. Tårar av glädje. Så glad för din skull, en mor och hennes barn blir ju extra starkt! När dom väl har sett, då går dom ju in i Ljuset och det är ju precis där man får den där extraordinära upplevelsen av så mycket kärlek, återförening och Hemkomst!!

Tack för svaren

#3 Ja det är lite intressant. Är ju bara i min linda när det gäller det Mediala och är/var lite rädd när jag tog/försökte ta kontakt. Var rädd att det skulle dyka upp ngn främmande gestalt och skrämma mig. Men vid en telefonsittning häromdagen, kom min Morbror fram och han finns tydligen med för att hjälpa mig på den mediala vägen, han förmedlade att det finns en önskan från andra sidan att jag ska utveckla mig inom detta. Kul! Men i alla fall han sa till mediumet att jag är rädd och det stämmer. Då förmedlade han till mig att när jag tar kontakt så tar jag ju kontakt med dom som gått till ljuset och vem där skulle jag vara rädd för. Där finns bara godhet. Nu när jag fick det förmedlat till mig, så låter det ju så enkelt o självklart och min rädsla förpassades snabbt o lätt. Känner mig helt trygg nu. Så ett stort tack till Mediumet och min Morbror. Ville dela med mig då det kanske kan hjälpa ngn annan. Kom kanske lite ifrån ursprungsinlägget…

Kram

Ibland får man tacka för hjälpen dvs den insikt som kan delas och medkännas i ljuset. Kommer att tänka på de råd som ges av begravningsbyråerna att man ska sköta om sina affärer när det börjar bli dags, att ordna och ta farväl av den materiella tillvaron och sörja för sina efterlevande. På det sättet står man ju friare att instiga i ljuset. Fysiska bindningar och ägodelar kan vara ett problem så sa även Jesus : det är svårare för den rike …

#4 Ja, jag tänkte nog lite mer logiskt jag med *S*

#4 och #8 jag tro som ni, anledning dom borde lita på en närstående, om dom märkte av dom. Men detta är logikern i mig som säger detta, det behöver ej vara sanningen. Det kan även vara en logisk förklaring, att pga frustration, är dom inne i sig själv. Kan även finnas många andra förklaringar.

Var på ett ställe en gång,där en man totalt vägrade att gå till ljuset.Han var livrädd för sin mor och far!!! De hade gjort honom mycket illa,och han blev tuffare och tuffare i sin kontakt med mej. Denne man gjorde allt för att slippa,men nånting måste göras,för på det stället han var på mådde personen mycket dåligt då mannen gav sej,rätt hårdhänt och tydligt på denne person. Som sagt,efter en viss tid av kamp,så dyker då mannens farmor upp,och mannens personlighet förändrades totalt.Han blev som en liten pojk,så lycklig och fylld av den starkaste kärlek att jag inte kunde hålla mina tårar borta.Kärleken mellan sonson och farmor…Det berörde,kan jag garantera! Vi var ett antal personer i rummet där detta skedde,och då mannen fann sin farmor och följde med henne,i samma ögonblick brast samtliga ut i gråt.En upplevelse som jag är oerhört tacksam för,och jag kommer aldrig,aldrig att glömma den.

#10

Vad härligt Ewa  jag hade en liknande händelse nu under sommaren där mannen som var vilsen hade blivit väldigt dåligt behandlad av sina föräldrar när han var barn.

Här kom en lärarinna till mannen ner från ljuset för att hjälpa till och samma sak här mannen blev helt förändrad och döljde med till ljuset.

Denna lärarinna var tydligen den enda som hade brytt sig om honom under barndommen.

Det var också en härlig upplevelse  att se och uppleva den kärleksfullhet som omgav hela rummet vi befann oss i.

Lasse

#11 Blir tårögd än idag då jag tänker på det. Det är sån obeskrivbar,underbar upplevelse…

#12 När jag läser detta rinner även mina tårar, det är så fint så fint.

*10 vilken härlig berättelse Ewa.. så skönt att han fick hjälp av sin farmor. Man känner tårar i ögonen när man läser de..Glädjetårar.

Kramis Tina