Nyfikna andar?
När jag är ute och gräver i rabatterna ser jag folk och ibland katter i ögonvrån..men när jag tittar ditåt ser jag ingenting..men när jag tittar ner igen ser jag hur dom står och tittar på vad jag gör..jag kanske inbillar mej allt men om jag inte gör det varför försvinner dom när jag tittar upp. En virrig fråga från en virrig Cristine.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Detta är helt normalt dvs tycker jag. Bli inte rädd utan kika försiktigt i ögonvrån.
känner igen det du säger , händer mej ganska ofta att ja ser saker så tydligt jusst i ögonvrån men när man vänder sej för att kolla så finns det inget där.
vet inte riktigt vad det är men tror de är ganska vanligt.

Så där hade jag det när jag var liten,jag såg ofta en liten farbror på ett ställe där vi bodde då,men så har jag det inte nu,jag hör i stället.
Skönt att höra att det är fler än jag som upplever det..man undrar ju annars om man är knäpp.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Det där upplever jag väldigt ofta ;)
Fast alla gånger jag ser något i ögonvrån behöver ju faktiskt inte vara andar, jag delar ju mitt hem med 8 katter också :)
Nu är det just inte katter jag ser, utan "nåt", som rör sig.
Jo jag har ju katter också..men det är inte dem jag ser utan en grå och en randig. Igår när jag skulle plantera en buske grävde jag upp en död katt som inte legat där så länge.. så han fick en liten rabatt med en blomma på..kanske är det den jag ser.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Jag ser oxå som dig något i ögonvrån, och så fort jag tittar ditåt så finns det inget….har hur många gånger som helst trott att någon av mina hundar har kommit på sidan om mig, men icke sa nicke…..tomt var det där när jag titta till….så nu är jag så van med det, så jag bryr mig inte längre…kan ju tillägga att jag hör nog till de mest rädda här på Ön, och har upplevt så mycket läbbigt, men nu så verkar det som dom tar hänsyn och vill inte skrämma mig. Dom vill nog inte att jag skall få en hjärtattack än heller….