Ska vi hårddra denna teori ännu längre så kanske vi alla är en å samma själ. Med en tidsförskjutning på en fraktion av en nanosekund.

Vilket betyder att vi krigar mot oss själva, vi älskar oss själva, vi ser ner på oss själva, vi gillar att äta mask, "du ska värna om din nästa" får ny innebörd, för att det är verkligen din nästa, eller ditt nästa liv. o.s.v.

Allt kan vridas och vändas i det oändliga.

SEV

Inte alls tokigt tänkt!

Vad vet vi?

Vänligen Jane

Ja vad vet vi?

Man vill ju inte gå till ett medium och få höra

"Tyvärr får vi inte kontakt med din mor, för hon e upptagen med att leva ett liv som fågel i amazonas"

Så man undrar ju, hur legger det till egentligen!

SEV

Ha ha ha ha hi hi hi

Härligt att börja dagen med ett så gott skratt!

Håller med dig - klart våra nära och kära finns kvar på andra sidan - så länge vi behöver dem där!

Tack SEViking!

Vänligen Jane

spännande tanke  och visst varför inte?!?! man säger ju att "pekar du på någon och säger det och det tycker jag itne om hos dig så pekar två fingra tillbaka mot dig själv"

Hädanefter ska jag peka med hela handen!!!!!

He he

SEV

#6 Hehehhe gör jag alltid uppväxt i en militärfamilj så…

Nyttigt med lite nya tankar och funderingar….=)

Maria

Dom där tankarna har jag också varit i kontakt med, men ju mer jag tänker desto snurrigare blir jag. Vilket nog är uträknat i förväg. Vi skall nog inte fundera på sånt där, för antingen blir vi galna och vad var det då för mening? Eller så går vi över för tidigt, och då får vi visserligen svaret, men till vilken nytta då, när vi har lämnat jordelivet - utan att få veta nåt här..?!

#9 eller så kanske vi får ett svar vi inte vill ha

SEV

Men var det inte så, att det vi är med om nu, redan har hänt i andevärlden? Så nu tid här är…. då tid där.

Så när jag går över ska alla jag vill  finnas där. Så även om någon väljer att stiga ner på jorden just nu så har det redan hänt….

Då funkar det ju , om det är som Ambres sa.

#1 Bah, då kommer man osökt in på den snöiga tanken om Oneness vars "logik" och förklaring snubblar på sig själv, hur sann den än må vara.

Var det inte någon som sa, eller skrev. "Gud finns i oss alla"?

Eller är vi alla gud, det finns bara en själ alltså.

 SEV

jag förstår inte !!OM vi dör, så blir vi en ande …Som medium eller mediala kan få kontakt med..Men om vi kommer till baks till jordelivet , så är väl skälen här..

 Vilket är vårat organ, som är mest vi..""Hjärta eller hjärna?""

 Hoppas att någon kan svara..

Med följande hypotes som jag ej riktigt kan härleda, men jag har endera hört det eller läst om det.Så länge någon minns någon går den inte vidare till ett nytt liv. Det beyder att vissa typ Darvin, Watt, tex får vänta mycket länge, som ande.

Sånt här kallas väl filosofi. Verkligen invecklat.

 Ja !!Jag har presis läst en bok som skall vara en sanskildring .., det är alltså på hittad enligt denna teori…

Jenny Cockell är en vanlig tvåbarnsmamma. Men hennes minnen är långtifrån vanliga.Ända sedan hon var liten har hon vetat att hon levt ett tidigare liv..Bok av Jenny Cockell..

Om vi nu kan få kontakt med våra förfäder i andevärlden, samtidigt som dom själva reinkarnerat till nytt liv, då borde vi ju kunna få kontakt med oss själva trots att vi nu lever detta liv

SEV

Kloka man. Alltid bra att ha kontakt med sig själv

Det är många kanske och ifall att.

Om vi nu inte reinkarnerar, utan stannar i andevärlden "for ever", då måste ju andevärlden bestå av ett så stort antal själar att det blir svårräknat. Om vi reinkarnerar, då kan vi ju inte tala med farmor, för hon e fågel i amazonas. Om vi kan tala med farmor ändå därför att andevärlden är tidlös, då bara helt enkelt måste vi kunna tala med oss själva åxå.

Men, då kommer nästa aspekt, om allt är ett, då pratar vi ju redan med oss själva.

Kan ingen svara på eller ge förslag till en annan teori hur det nu ligger till.

SEV

#14

Jag har läst att man inte har något organ på andra sidan…

Jag är nog redan död fast jag tror att jag lever. Brukar ha långa samtal med mig sjäv. Ja tänker man till, har jag hört många prata med sig själv. Och sen liknar ju man en zombi, hmmm

# 18 Det kanske vi får genom vårt högre jag… Eftersom det vet vad som är bäst för oss.

en del medium kan ju kontakta vårt högre jag…

inte frågan om att andra kontaktar vårt högre jag, grejen är att göra det själv, att ha en dialog med detsamma

SEV

det blir bara mer och mer kompilcerat #ler#,tror jag får en blackout snart,kanske dumt att fundera för mycket över hur allt funkar…….jag har aldrig haft kontakt med mig själv från tidigare liv i alla fall ,har lite svårt att riktigt förstå hur det skulle kunna vara praktiskt möjligt…….riktigt så schizofren är jag inte - än……=)

Maria

Men det är alltså praktiskt möjligt att kommunicera med en gammal farmor då.

Funkar det åt ena hållet så måste det ju funka åt andra. Frågan är bara vid vilken nivå vi ska besluta oss för att stanna, eller när vi ska sluta bry oss.

SEV

Min morfar brukade säga ang, det andliga. Det är så lätt att fundra ur. Det verkar ha infunnit sig. Det ser ut som programet fastnat i en loop.

Ämnet är gammalt som gatan. Har vi ett utstakat öde eller kan vi genom vår s k fria vilja göra egna val och på så sätt forma vårt eget och andras liv. Dvs. hur kan vi göra fria val om vårt liv redan är förutbestämt, alternativt redan har hänt? Finns det några motsägelser mellan de olika synsätten eller går de att jämka samman? Hur stor kontroll har vi egentligen över våra liv (oavsett fri vilja eller ej!)?

Om vi inte hade val, vad ligger då lärdomen, i att leva. Min tro är att visst finns det alternativ. Många vägar går till Rom. Där tror jag att man kan komma på kant med vissa. Min tro är att vi kan påverka vägval genom spådom. Därför är min mening ge fn i och rota i framtiden, vi kan ge fel vägval. Om vi bara ser en väg.

#28 För mig är det nya tankar. (tror jag)

Om vi har fria val, så faller ju hela idén att vår väg är utstakad. Om det nu inte är så att vi stakat ut en slalombana som vi kan välja köra ur å i som det behagar oss.

#29 Det är ju det vi gräver i, ifall det finns fler vägar eller bara en.

SEV

Ja jag pratar med mig skälv.Då får jag dom bästa svaren..Lite pinsamt i affären, när man helt plötsligt tittar upp på någon som ser livräd ut, Då kanske man har haft en diskution med oste..Kanske lite från ämnet…

Jag tror att våra vägar är utstakade, men det fins korsningar som vi kan välja, jag är ju här för att lära mig det som jag inte klarade av förra gången jag var här..

#31 Ostar är själviska, varenda en jag talat med har sagt att just den är den godaste. *flin*

SEV

Förresten?

Är det fler än jag som retat sig fördärvad på att det borde stå universell istället för universiell?

Man undrar ju hur man ändrar detta

SEV

 # 33 Nej, inte tänkt på det men den korrekta stavningen är universell förmodar jag. Jag har sett värre, men man får ha överseende

Det här är en fråga som jag funderat på mycket, men jag insåg att jag skulle bli totalt- eller mer galen om jag fortsätter fundera. Det är ungefär som i tonåren när jag inte kunde greppa det faktum att universum är oändligt - för hur kan något vara oändligt? Men om det inte är oändligt - vad finns i så fall där universum tar slut?

Jag kan nog inte svara på det här och jag har ingen teori heller, jag nöjer mig med att tänka att tiden som vi ser den här på jorden är rak (vilket den så klart inte alls behöver vara på riktigt) och i andevärlden kan det vara en annan slags tid. Det räcker för mig. :-)

Men - jag har funderat på en ANNAN sak som har med tid att göra. Om det nu är så att själen kan reinkarnera, måste jag då födas igen någon gång i framtiden - 2200 kanske, eller kan det vara så att jag reinkarneras på 1300-talet? Jag menar - om nu inte tiden egentligen är rak….

Om det bara finns en väg, varför skulle man då ha varsel, så man kan undvika fara. Undviker man den, påverkar ju man framtiden. Dvs annan väg

Det finns även en annan sak, om allt inte är förutbestämt. Så kommer denna etiska fråga. Om en person är utrustad med div färdigheter, som ev, kan härleda från förut levande liv. Och annan person ligger ej på nivå i lärande, som den som spår. Så som jag, ser det, kan det bli fel, i den lärdoms process, som vi ev ska gå igenom.

Jag fortsätter fast jag tycks vara ensam. I min grannby fanns före min tid en man, som det berättas många skrönor om. Mannen var en såkallad klok gubbe. Han hade förmågan att hjälpa och skälpa. En berättelse som visst ska vara sann. En man hade förlorat en sak, och han gick till gubben för att fråga om han visste var saken fanns. Gubben sa den är stulen, jag vet vem det är, och han frågade mannen om inte, tjuven skulle få en läxa, jo det tyckte väl mannen. Han frågade vem det var, gubben sa, han bröt just benet när han gick ner från trappen. Så nu vet du var du ska leta, och han fick reda på vem som brytit benet, och där fanns saken. Om man kan påverka på detta sätt, så då väljer man väg åt sin nästa

Morrn

Kanske inte välja väg åt sin nästa, men kanske ställa hinder i vägen för sin nästa. Sedan är det ju upp till denne nästa att välja korsväg i just det vägvalet. Det var ju någon som skrev att vår väg är vald, men att vi ställs inför olika vägval i livet, vilket val vi då gör, för då med sig den nya utstakade vägen.

Kanske det är så att vi har något att lära, och beroende på vilka vägar vi väljer i våra vägval, beroende på dessa val är det tiden vi "behöver" vara här för att lära det vi tänkt oss lära, om vi väljer rätt hela tiden så går det snabbare, väljer vi fel tar vi en omväg bara.

 Nu diskuteras det ju åxå om att den ultimata vinsten är att leva just här, detta är alltså det bästa livet och det ultimata. Då stämmer ju övanstående resonemang bättre, för om man tar alldeles för fel vägval, så är ju risken större att vi får "gå över" tidigare, gör vi rätt vägval som ger oss mer tid här så blir det ju då som en belöning.

SEV

SEViking #0 och #1:

Spännande frågeställning. :-)

Hur kommer det sig att vi, trots att vi envisas med att vilja veta och förstå detta, inte riktigt når fram? :-)

Kan det bero på att vi försöker förstå något som vi inte kan förstå när vi använder ord på detta vis, när vi utgår från tankar och föreställningar?

Det kommer mig osökt in på Trummans inlägg där han talar om Oneness (#12), länken går till ett inlägg jag startade på ett annat forum.

Låt oss säga så här:

Trumman har givetvis all rätt att tycka att Oneness verkar som en "snöig tanke", vars "logik och förklaring snubblar på sig själv." Jag har full förståelse för att det är så han ser det. Men inte förrän man öppnar hjärtat för det och slutar gå via intellektet, kan man känna det i sig själv. Om man är redo för det.

Ja, det hela verkar onekligen som en paradox, utifrån vårt tänkande. När vi försöker förstå Oneness utifrån vårt intellekt så är det dömt att misslyckas. Vi kan aldrig förstå detta, ändå försöker vi. Inget fel i det dock. :-)

Det är för mig alldeles uppenbart och så enkelt egentligen med alltings sanna natur (Oneness), det är faktiskt så enkelt att hjärnan inte kan förstå det, för hjärnan/intellektet krånglar alltid till det. Det är dess natur.

Det är i sin essens ingen teori eller "tanke", även om det blir ett koncept så fort vi använder ord för att beskriva det, som med allt annat.
Orden är inte sanna, de pekar bara i riktning mot det som är den absoluta sanningen.

Alla har upplevt det sanna, även om inte alla varit medvetna om det. När du för ett ögonblick är totalt närvarande i nuet, t ex när du plötsligt möts av en vacker utsikt och blir ett med den, den fullkomligt tar andan ur dig. Eller om du målar en tavla och är fullständigt uppslukad av skapandet.

Vad är den gemensamma nämnaren i båda fallen, vad är det som inte finns när du är fullständigt närvarande i nuet? Tanken,
din skapade bild av dig själv. Det som du tror är "du", finns inte då, så hur verklig är din självbild egentligen? 
Våra tankar om Oneness är som omöjliga hinder i vägen för att kunna se klart. Du kan inte se skogen för alla träd, för du är fast i tankarna och tar dem som verkliga. ;-)

Pröva själv innan du förkastar det, bara för att du inte förstår det utifrån ord och koncept! ;-)

Gör ett experiment. Titta på din kropp i en spegel och tänk dig att du står där i 30 minuter och varje minut är 1 år. Efter 30 minuter har du alltså stått där i 30 år. Du ser hur din kropp förändras under dessa 30 år, hur allt omkring dig förändras.
Vad/vem är det som bevittnar detta?

Du inser kanske att du inte är din kropp. För kroppen förändras hela tiden, vart sjunde år har du en helt ny kropp eftersom alla celler då har förnyats, inget är statiskt ens för en sekund. Och dina åsikter, tankar och känslor och upplevelser förändras också genom livet, så du kan inte vara de heller och inte dina minnen.
Om du ändå säger att du är din kropp så okej, vilken kropp är du då av alla dessa?

Hur kan du ens se förändring ske? Det är uppenbart att det finns något som aldrig förändras. Som alltid är medvetet om allt som sker. Som levande stillhet bevittnar det allt.

Det finns något som varit med hela tiden och bevittnat allt och som är här nu och bevittnar, det är ständigt här.
Något som ser hur kroppen och allt omkring dig förändras, som bevittnar de föränderliga tankarna och känslorna och upplevelserna i ditt liv.
Något, som inte är ett "något" alls egentligen, utan ingenting, men som är medvetet ständigt, som är oerhörd Intelligens bortom våra vildaste fantasier.

När du sover om natten är det där, medvetet om dina drömmar. När du vaknar är det där. Hur vet du annars när du vaknar, att du faktiskt har sovit? ;-)

Så, vad är detta då, som vi kan kalla Vittnet eller Medvetandet? Är det inte det du verkligen är? Och, är det verkligen "ditt"?

Tänk om det är ett och samma Medvetande, som visar sig som alla kroppar, alla tankar, alla känslor, ja, allt!? :-)

Det är Oneness. Det är Varandet. :-)

#40

Tack för en utläggande förklaring till dina tankar om Oneness. Jag har inte bestämt min inställning ännu, det är nog därför jag kallar mig sökare. Du tar upp en del tankar jag själv haft, fast jag inte kunnat sätta ord på dom. Som att arandet lika gott kan vara i vem som helst, men ändå samma varande.

Nu blir det ju lite logiska krockar då. Som ex: Vi har två kroppar, den ena gillar bruna bönor, den andra inte. Så då betyder det att varandet inte har samma smak/känsla/tanke/uppfattning, beroende på vilken kropp det äntrar. DÄR tycker jag Oneness tappar sin logik/korrekthet/sanning. För där är det ju inte samma längre.

Men, din text är intressant att grunna på och böja å bända.

Så tack för inlägget.

SEV

#41

Du skrev:

"Så då betyder det att varandet inte har samma smak/känsla/tanke/uppfattning, beroende på vilken kropp det äntrar."

Varandet är ett och samma Varande som visar sig som olika former; kroppar, känslor, tankar, upplevelser osv. Det "äntrar" inte in i olika kroppar, det manifesterar sig, framträder, som olika, unika kroppar och som allt annat. Det är hela existensen! :-)

Varandet i sig är tomt på smak, känsla, tanke, uppfattning osv. Det är tomhet, det är det ofödda, det odödliga, det som inte har en början och inte ett slut. Det är evigt, tidlöst, men det är intelligent och vibrerande. "Det" kan inte se sig själv som tomheten, så därför manifesterar "det" sig som olika former för att kunna uppleva allt det är. Förstår du?

Jag har haft glimtar av denna Absoluta Verklighet och det är obeskrivligt fantastiskt och skrämmande. Skrämmande för egot vill säga, för det som jag trodde att jag var och som jag identifierade mig med. För egot, tänkandet, allt det som vi identifierar oss med som människor, är fullständigt livrädd för att förlora sin skenbara separation.

Oneness, Varandet, det Eviga Nuet, är döden för egot, för det vi tror att vi är innan vi ser klart. Det vill inte dö, det vill vara i skenbar kontroll av tillvaron och fortsätta leva i drömvärlden där det kan känna sig speciell. Det vill fortsätta leva i det förflutna och i framtiden, för det dör i Nuet. Det inser inte att Nuet är allt som existerar. Dåtid och framtid är illusioner.

Egot tror att det står utanför allt, är separat, vilket i sig är  ironiskt, eftersom egot är Varandet också, fast det tror att det är något speciellt som står utanför Varandet (Oneness). :-D

Egot är beroende av "andra" för att kunna känna sig speciell. Alla vill vara någon. När det egentligen är så att den du verkligen är, inte är någon speciell alls, även om du är unik i formen. Detta är ett hårt slag mot egot. :-D

Egot kan inte och vill inte "se" det som är sant. Därför att det finns inget att se. Det finns inget att hålla fast i, och egot handlar om att hålla fast eller skjuta ifrån sig saker och ting.

Varandet "äntrar" som sagt inte olika kroppar, det är de till synes olika kropparna. Varandet är som solen som kastar sin skugga, kropparna är de till synes olika skuggorna, men det är samma källa, solen. :-)
Man kan också se det som att kroppen är Varandet som spelar rollen av just den kroppen och nästa kropp och nästa kropp. Varandet spelar rollen av SEViking och av Tunrida. Det är olika roller, men samma Varande, det är regissören och alla skådespelarna och kulisserna och allt i skådespelet samtidigt! :-)

Du och jag är på så sätt densamma. När "jag" skriver detta till dig och du tycker att vissa ord klingar rätt i "dig", så är det för att du känner igen dig själv, det är ditt sanna jag som talar till "dig". Så "jag", Tunrida, har inget med detta att göra och inte du heller, som kallas SEViking. Det är Varandet som ser sig själv i allt, i Tunrida och i SEViking.

"Du" är inte någon som gillar bruna bönor, medan någon annan är "någon" som inte gillar bruna bönor. Men när man inte har börjat se klart vem eller vad man egentligen är och vad som är sant och vad som är relativt, så fortsätter man att tro på tankarna, på egot och försöker hela tiden klura ut var man står i det hela. Man söker och söker efter sig själv, på olika sätt.

Som nyfödda är vi helt fria från alla föreställningar om tillvaron, eller hur? Vi har till att börja med inget namn ens. Vi är inte "någon". Vi är Varande. Det är vår sanna natur, bara det!

Sedan sker det som sker, nämligen att vi lär oss, tar till oss, suger åt oss som svampar och detta sker omedvetet. Vi skapar oss en identitet. Vi börjar tro att vi är något annat än det vi egentligen är, att vi är någon. Vi tror att vi är någon som gillar bruna bönor och att kompisen är någon som gillar stekt strömming.

Varandet är ALLT. Det ÄR. När vi börjar se vår sanna natur, så börjar allt falla på plats. Vi ser att det finns tankar som dyker upp, men det är inte "mina" tankar, för det finns inget "jag". Vi tar inte tankarna på allvar längre, så vi styrs inte av dem. Förstår du?

Livet som vi ser det är underbart fantastiskt med all sin unika mångfald, för det är Varandet som upplever allt, precis allt. Det är fritt från dualitet och "bra och dåligt", det har inga preferenser, det är ovillkorlig Kärlek och Acceptans. Därför finns ingen motsättning mellan att gilla bruna bönor och inte. :-)

Det kan inte uppleva något i sitt omanifesterade, sitt ofödda, ursprungliga tillstånd, det kan inte se sig själv för det är tomhet, ingenting. Men det kan uppleva genom att spela ett skådespel, det är Leela, som det kallas på sanskrit. Leela betyder "Guds lek". Livet är inte så allvarligt och tungt, det är en underbar lek när man kan se det för vad det är och man vet vad man egentligen är. :-)

Men när vi med vårt ego försöker "förstå" allt detta, så misslyckas vi. Vi måste gå djupare. Tänk inte på hur Oneness "fungerar". Ta reda på vem/vad du egentligen är istället. Sätt dig ner i lugn och ro. Ta ett djupt andetag och var totalt närvarande här och nu. Ställ sedan frågan med öppet hjärta; "Vad är jag?" 

Får du något svar? Om du får ett svar, så är det fel svar. ;-)

Det som vi är, vår sanna natur, vill komma fram. Det är därför "du" ställer dessa frågor. Det är helt okej, du börjar öppna upp dig för vem du är. Det är bra.

Om du vill så kan jag skicka dig lite länkar som kan vara till hjälp? Säg till i så fall. :-)

_…..men det är intelligent och vibrerande. "Det" kan inte se sig själv som tomheten, så därför manifesterar "det" ……
_Så då betyder det att inte ens varandet är nöjd med sin lott?

….Nuet. Det inser inte att Nuet är allt som existerar. Dåtid och framtid är illusioner.
Betyder de att Oneness-anhängare inte behöver oroa sig för repressalier om dom inte betalar räkningarna?

…..". Vi tar inte tankarna på allvar längre, så vi styrs inte av dem. Förstår du? …..
Nej, förstår inte, det låter som att oneness talar för att strunta i intuitionen.

…..Livet som vi ser det är underbart fantastiskt med all sin unika mångfald, för det är Varandet som upplever allt, precis allt. Det är fritt från dualitet och "bra och dåligt", det har inga preferenser, det är ovillkorlig Kärlek och Acceptans. Därför finns ingen motsättning mellan att gilla bruna bönor och inte……...
Den här meningen är den enda jag kan känna mig tillfreds med i detta inlägg. ovillkorlig kärlek och acceptans,

Ja du Tunrida, Du får ursäkta min arrogans nu när du engagerar dig i att försöka få mig att förstå detta med Oneness, men det mesta du skriver i ditt inlägg låter för mig som rent dravel. Nästan allting talar emot sig självt i mina öron/ögon. Så fort det kommer till en kritisk punkt så är det bara "varandet, och kanske inte ens det", "Du får svar, men fel svar", "Det är inte du, det är varandet", o.s.v. Det låter för mig som något löst hängande kanske. Och någonting att skylla på ifall det kommer till kritan.

Nä du Tunrida, du måste se vad du själv skriver om detta, det hörs ju som att det är men ändå inte. Å så är vi olika, men ändå samma. Nä, antingen är detta med Oneness ett grepp jag inte kan greppa eller så är nåt NewAge'ande som nån kommit på för att sätta griller i huvet på andra.

Detta är MIN uppfattning.

SEV

(PS. Du ser förstås att jag skriver både "Ja du" och "Nä du" i bästa OneNess stajl *ler* det var oavsiktligt, men nåt ja reflekterade över då jag skulle klicka "Publicera kommentar")

De kanske sätter sig så småningom.Jag brukar vakna upp ibland och få ihop saker jag hört och kallat dravel.Jag kan stoppa in en del i min helhet, åsså blir det helt plötsligt begripligtI vilken bok kan jag läsa om detta. Jag känner igen det men kommer inte ihåg riktigt varifrån!

Jag sa inte att det ÄR dravel, jag sa att det FÖR MIG låter som dravel, kanske på grund av att jag inte förstår, eller på grund av att det inte går ihop.

Någonting som förespråkar att man inte ska lyssna på sin inre röst/intuition passar jag mig noga för. Vem ska jag då lyssna på? Sektledaren kanske. Eller brorsan, som egentligen är jag själv, vilket då åxå blir en röst från mig själv, vilken jag då inte ska lyssna till. Hör ni inte själva hur det låter? Eller lyssnar ni inte, för om ni vrider å vänder tillräckligt på det som någon skriver så kommer det ju från er själva, eftersom allt är ni och ni är allt.

Man kan bli snurrig för mindre.

SEV

Snurrigt värre.

Så jag skiter i allt å bara sätter mig på en stol å glor. När nån kommer å opponerar sig så säger jag bara, det är ju du själv som sitter här. Å när ja inte betalat räkningarna så säger jag bara, det är ju ni själva som inte betalat. Vi är ju alla samma.

Visst kan jag acceptera att vi kan alla vara sprungna ur samma källa, men våra vägar i livet har gjort oss alla unika.

Jag tycker att det klickat fel för länge sedan. Klart man måste bry sig om andra och särskilt om sig själv, och de åtaganden man tagit.

Skyll på Oneness ni, men själv går jag vidare i mina stövlar å lyssnar på min inre röst.

SEV

"Så då betyder det att inte ens varandet är nöjd med sin lott?"

Med sin lott? :-D Att inte Varandet skulle vara "nöjd med sin lott" som du säger, innebär att du tittar på Varandet som ett ting utifrån dina mänskliga (egoiska) värderingar. Vi kan aldrig till fullo förstå Varandet och varför skulle vi behöva göra det? När du inser vad du faktiskt är, så inser du att du egentligen inte vet någonting. :-)

"Betyder de att Oneness-anhängare inte behöver oroa sig för repressalier om dom inte betalar räkningarna?"

Oneness-anhängare? Ler igen. :-)
Nej, varför det? Vad jag menar med att Nuet är allt som existerar är just det. Allt sker i Nuet. När du minns gårdagen så gör du det i Nuet. När du tänker på den ännu icke-existerande framtiden så gör du det Nu. När kan du annars göra det? :-) Och när framtiden kommer så är det Nu. Dåtid och framtid verkar finnas när vi tänker på dem, vilket vi gör Nu. Däri ligger illusionen om dåtid och framtid som något linjärt.

"Nej, förstår inte, det låter som att oneness talar för att strunta i intuitionen."

Är tankarna verkligen samma sak som intuition? :-)

"Ja du Tunrida, Du får ursäkta min arrogans nu när du engagerar dig i att försöka få mig att förstå detta med Oneness, men det mesta du skriver i ditt inlägg låter för mig som rent dravel."

Jag förstår att du ser det så och det är helt okej. :-)

_"Nästan allting talar emot sig självt i mina öron/ögon."

_Ja, det är en paradox och som jag ofta påtalar så går det inte att förstå detta intellektuellt, men det är just det du ändå försöker göra.
Du ser orden, tar in dem mentalt och tar dem som sanna. Inom buddhismen finns en liknelse med fingret som pekar mot månen. Fingret _är_ inte månen, så det gäller att se bortom fingret mot det som det pekar mot. Orden är fingret som pekar, men vi fastnar ofta i orden tyvärr, vilket du har gjort. :-)

Så fort det kommer till en kritisk punkt så är det bara "varandet, och kanske inte ens det", "Du får svar, men fel svar", "Det är inte du, det är varandet", o.s.v. Det låter för mig som något löst hängande kanske."

Innan du med uppriktighet ställer frågan om vem/vad du är, så kan du inte ens börja förstå vad jag syftar till.

"Och någonting att skylla på ifall det kommer till kritan."

När du vet vad du (inte) är finns det inte längre någon anledning att skylla på någonting, allt sånt sker när vi är fast i egot och ser oss som separata.  

"Nä, antingen är detta med Oneness ett grepp jag inte kan greppa eller så är nåt NewAge'ande som nån kommit på för att sätta griller i huvet på andra."

Precis, du kan inte greppa Oneness. :-) Griller i huvudet, det var kul. :-) Det är ingen fara alls att du upplever det som du gör, att du har svårt att "greppa det" och tror att det är "new age-griller".
Vetskapen om alltings sanna natur är inget nytt, kärnan av den sanningen finns att hitta överallt i gamla läror och traditioner, det finns de som kommit till insikt, som vi känner till:

Jesus, Buddha, Lao Tze, Ramana Maharshi, Eckhart Tolle, Adyashanti, Byron Katie, Burt Harding, Douglas Harding, John Sherman…

Och säkert otaliga som man aldrig hört talas om eller kommer höra talas om…
Detta har inget med "new age" eller en särskild religion eller tradition att göra. Det överskrider allt sånt. :-)

En liten atom?

#47 "…det finns de som kommit till insikt, som vi känner till:

Jesus, Buddha, Lao Tze, Ramana Maharshi, Eckhart Tolle, Adyashanti, Byron Katie, Burt Harding, Douglas Harding, John Sherman…"

Varför är det bara män som kommer till insikt, eller möjligen: varför känner vi till bara män som kommer till insikt?

#44

Precis så kan det ju vara. Jag har varit med om det också. Som exempel så hörde jag för flera år sedan talas om Eckhart Tolle, men fattade inte alls vad han pratade om. Tyckte nog det lät som "dravel", som SEViking tycker inför Oneness, som förresten är samma sak som Eckhart m fl Tolle pratar om.

Jag förstod det inte då, tyckte det var närmast ointressant och gick snabbt vidare. Jag hörde talas om egot och vad buddhismen sa om att livet är lidande, men fattade inte. Det de sa gjorde mig irriterad. Irriterad för att jag inte kunde förstå. Egot som jag trodde att jag var kunde inte begripa och kände sig hotat.

Sen hände något och jag började därefter lyssna på Eckhart Tolle och det var som jag aldrig hört hans ord förut. De gick rakt in i hjärtat! Allt var sant kände jag, det vibrerade i hela kroppen. Varför var det inte sant tidigare? För att jag inte var redo, nu var jag det.

Därför, allt som man gör som människa är helt okej. Var sak har sin tid och allt det där. :-)

Ville förresten bara påpeka en sak, som SEViking sa:

"Någonting som förespråkar att man inte ska lyssna på sin inre röst/intuition passar jag mig noga för."

Du har totalt missförstått. Det finns till att börja med inget någonting som förespråkar någonting. Oneness är ingen gruppering eller tradition eller något sånt. Det är bara ett ord för att beskriva det obeskrivbara. ;-)
Det finns inget som säger att du inte ska lyssna till din intuition, din inre röst! Din intuition och inre röst, kommer från Källan. Vad du än vill kalla den för (Oneness, Gud, Buddha-natur, Kristus, Gudinna, Tao, Stillheten, Tystnaden, Medvetandet.) Allt är ju bara ord ändå..

Men, det är skillnad på tankar och inre visdom, milsvida skillnad! :-)

Du har alldeles rätt i att man inte ska lyssna till någon som säger att så här ska du tänka, göra. Därför är det viktigt att alltid undersöka själv, lyssna inte på någon annan och ta deras ord rakt av som sanning. Känn efter i dig själv, för du vet ju själv innerst inne eller hur? :-)

Tack för denna förklaring.

Tankarna väcks ofta av intuition. Men det var inte så jag menade. Jag skrev väl, "lyssna till sin intuition". Fast ja, vi uppfattar ju magkänslan/intuitionen som med  ord iklädda tankar förstås, även fast den ibland kan fromas/kännas som antingen olust eller lycka, utan ord, bara en känsla.

Men ge mig bara svar på en enkel fråga. Ska vi lyssna till vår magkänsla/intuition?

Om Jesus sagt vi inte skulle lyssna till oss själva eller Guds röst så hade det väl inte stått i bibeln tvärt om. Om Buddha nu åxå bivit upplyst skulle han väl inte påpekat det fina i att värna om sin nästa. Samma gäller ju med många av de du tagit upp, jag känner inte alla dessa namn, men de jag känner till har nog allt förespråkat att man ska lyssna på sin inre röst. Antingen i form av samvetet, känslan eller viljan.

Så, en nyfiken fråga, samma som ovan, ska man lyssna eller förkasta med att det bara är egot. o.s.v.

SEV

(Jag vet DU inte kan bestämma detta, det jag undrar är hur denna Oneness-teori, förespråkar det jag frågat om)

#49

Oj, nej, att komma till insikt har verkligen inget med kön att göra, det överskrider kön också. Byron Katie är förresten en kvinna. :-)

Men jag tror det har att göra med att, som du säger, vi bara fått höra om män som kommit till insikt. När man ser på hur historien ser ut så är det ju så med det mesta. Kvinnor är inte lika framträdande, vad det än gäller. Men det vi får höra och det som är sant och verkligt är ju ofta olika saker. :-)

Kanske det beror på det att männan har för det mesta varit dom som fört talan.

SEV

"Så, en nyfiken fråga, samma som ovan, ska man lyssna eller förkasta med att det bara är egot. o.s.v. (Jag vet DU inte kan bestämma detta, det jag undrar är hur denna Oneness-teori, förespråkar det jag frågat om)."

Till att börja med, så finns det ingen "Oneness-teori", som förespråkar något. Jag tillhör liksom ingen Oneness-förening eller så. :-D Därför kan jag bara svara utifrån egen erfarenhet.

Jag hade väldiga problem tidigare med vad som var intuition och vad som var tankar och rädslor eller önskningar, jag kunde inte skilja dem åt. Jag ser nu att det var för att jag identifierade mig med mina tankar och känslor, ja egot, som därför skymde det som var sant.

För många gånger kan man ju tolka en klump i magen (av olust eller annat) som ens intuition, en magkänsla.
Men klumpen i magen kan ju vara att det dyker upp en situation som liknar en tidigare situation som man identifierat sig med.

Den tidigare situationen som påminner om denna var obehaglig och kroppen minns det, därav rädslan/klumpen i magen, det är kroppens överlevnadsinstinkt som sätts igång. Men det är ju inte samma sak som intuition. Kroppens överlevnadsinstinkt är till för direkta hotfulla situationer, som när någon överfaller oss eller vi blir hotade av ett vilt djur.  

Kroppen, när den känner sig hotad, reagerar alltså. Därför reagerar kroppen också när vi minns något obehagligt, det känns i kroppen om vi tänker på något som hänt för länge sedan och som vi identifierat oss med.
Kroppen är ett enda minne egentligen, varje cell är ett minne och sen har vi det här med DNA. Men det ska jag inte gå in på, för det har jag ingen kunskap om. :-)

Det är inte heller alla gånger vi är medvetna om tankar som dyker upp och som vi identifierar oss med. Då kan vi plötsligt få en känsla av obehag i kroppen, fast det verkar som det inte föranletts av någon tanke. Men mycket av tankeverksamheten sker som sagt omedvetet, när vi identifierar oss med egot.

Kroppen lever här och nu och ett minne triggar kroppens överlevnadsinstinkt så den reagerar som det var NU det hände, alltså som en direkt hotfull situation.

Så, först och främst är det väl bra att ta reda på vad egot är.
Ett bra sätt är att börja observera tankarna. Vara vittnet som observerar dem när de dyker upp, utan att döma eller bedöma dem. Då märker man snart, om man är vaksam och alert, att de flesta tankarna upprepar sig. Man märker också när man identifierar sig med en tanke, alltså gör den till "jag", till verklig, för då känner man hur tankens energi sätter sig i kroppen som en känsla.

Och man märker när "tanken" är något annat än ständig upprepning och tvångsmässighet, vilket alla lider av när man identifierar sig med tankarna.
När "tanken" är sprungen direkt ur Källan som inre visdom så kan man se skillnaden.  Det blir snarare som en plötsligt inre vetskap om något, inte ens en tanke. Vetskapen bara finns där och går inte att förneka eller ta för osanning. Det är väl det som är intuition skulle jag påstå. :-)

Eckhart Tolle…..Byron Katie…….Ja  jag har flera böcker av dem.Så fort jag får en Tollebok så lånar min bror den Det är min käre bror som hela tiden pratar om det som Tunrida säger.

Såg i en annan tråd någon som skänkte bort en bok av Eckhart Tolle.Det var Trumman som pixade den.Så nu vet vi vad vi har att vänta

#55 Kul! :-) Jaha, då får vi se vad Trumman säger sen då när han läst boken. :-D

Har du (eller din bror) lyssnat på Eckhart Tolles satsangs? Finns ju enkelt och lätt att hitta klipp på YouTube numera. Både insiktsfullt och roligt att lyssna på honom! :-)
Det är en, om möjligt, ännu mer givande upplevelse att höra hans röst än att "bara" läsa hans ord. Vibrationen finns i orden också, men rösten ger budskapet ännu mer liv. Svårt att förklara. :-)

Fan, ja skrev ett långt inlägg som ja klantade bort :(

Anyway: Jag kommer att stanna vid min insikt att vi alla är UNIKA, vi är inte samma, som jag skrivit förut, vi kan gott vara och är förmodligen sprungna ur samma källa, men livets vägar har gjort oss UNIKA.  (jag vet jaq la till lite denna gång)

Det är och kommer förmodligen förbli min övertygelse. Jag förkastar ingens tankar och tro, det får dom välja själva, å kanske kan jag efter en tid se att jag har fel och dom rätt, men tills dess så letar jag vidare.

Jag tror mig själv veta vad jag är och varför jag är här på denna gjord i denna skepnad och vad min uppgift är, det tror jag mig ha fått helt klart för mig, och egot har spetts på av andra som sagt samma sak. Så den väg jag nu valt att vandra kommer jag att slita skosulor på i fortsättningen åxå, tills jag kommer till ett vägskäl, vars det då bär, det vet bara den vise, varandet, alltet, Gud, Buddha å alla andra hejare till framtidssiare.

SEV

Brodern berättade att han sett Eckhart på Tv.Utseendemässigt kunde han inte föreställa sig att detta var Eckhart!Lite kul, hur vi föreställer oss folk.

#57

Lycka till på vägen! :-)

#58

Jo, så kan det ju vara. Jag såg och lyssnade på Eckhart innan jag läste hans bok The Power of Now, så jag började ju i motsatt ände då jämfört med din bror. :-)

Att det var inlägg #57 stryker bara under mitt förhållningssätt i detta ämne.

SEV

#58

Glömde säga att Eckhart själv en gång sa under en satsang att folk som hört talas om honom, läst hans böcker och så, ofta blev förvånade när de mötte honom "in person".

Han hade fått höra att andra refererade till honom som "han är så vanlig!" Varpå Eckhart gav upp ett av sina vanliga goa skratt. :-D
Numera (när han överskridit egot) har han plötsligt blivit så välkänd som andlig lärare, hans satsangs blir snabbt utsålda och hans böcker översätts till flertal språk och säljer jättebra världen över. Han har "blivit någon", han har "lyckats" i andras ögon.
Detta verkar för honom vara både komiskt i sin absurditet, och ironiskt, eftersom allt det där är totalt betydelselöst. Vilket det är i mina ögon också. :-D

#33: har noen tenkt på at det burde hete multivers, framfor univers? ;)

#28 og #29: angående valg. Vel, noenganger kan et av temaene man skal erfare i livet, nettopp gå utpå å kjenne på hva det vil si å ikke ha valg.

En reflektion på första frågan.. För mig har det alltid varit så att tiden "inte existerar", d v s att det är en tankekonstruktion av människan - för att få ordning i kaoset. Det finns bara rörelser och cykler.
Därför har inte heller reinkarnationsteorierna fungerat för mig, så som vi talar om det. Däremot bör det finnas en "grund"/sanning till reinkarnationstänkandet, eftersom det finns i många olika kulturer. För mig ter sig då "Parallella liv" något närmare min "sanning".

Som jag ser det finns allting Här och Nu. Att jämföra med en vinyl-LP (för dem som minns….) t ex; LP'n är Allting. Vi, d v s vårt fokus är Pickup-nålen. Där vårt fokus är, där upplever vi (musiken) - men all musik finns på LP'n. Och - alla spår hänger ihop…

(Jag ber om ursäkt om jag upprepar något som redan finns i tråden, har bara snabbläst igenom allt - ska läsa lite bättre vid senare tfälle.)

Att kommunicera med Andar som "reinkarnerat" - är för mig inte heller någon omöjlighet. Dels p g a mina tankar om reinkarnation i mitt förra inlägg.
Men också för att jag ser det som att vi alla är Kropp, Själ och Ande. Vi levande varelser i denna fysiska värld, är också Andar (som dras med fysiska kroppar) - avlidna människor är Andar (utan fysiska kroppar).
Anden kan ses som vårt "Högre jag" - som är förbundet med Alltet/Den Högsta Anden/Högsta Källan/Gud/Kosmos e d, o s v…

Kommunikation med Andar = telepatisk kommunikation. Det gör ingen skillnad om du kommunicerar telepatiskt med en Ande i en fysisk kropp eller med en utan fysisk kropp.

Så enligt mitt sätt att se på Livet - du kan kommunicera med din egen Ande - med en avliden persons Ande - och med en reinkarnerad själs Ande.

#51 Ska vi lyssna till vår intuition eller inte?
Jag anser att vi ska lyssna till vår intuition - Absolutemente! :-)
Men - vi bör lära oss att se skillnad på våra instinktiva reaktioner och vår intuition.

Instinkter
(som inte är genetiska)
Inlärda mönster (känslo-, beteende-, reaktionsmönster osv).

Intuition
Kommunikation med sitt inre/Anden/Universum e d, o s v…

Och att det inte alltid är lätt att skilja dem åt, tror jag att vi alla kan konstatera… :-)