Gick idag på en underbar strand här i Skåne och funderade lite på ett problem, eller en fundering som jag har. (Brukar lös mina problem när jag vistas i naturen.) Har funderat ganska länge på detta och inte kommit på hur jag ska göra.

Skickde en tanke till min bortgågna mamma och undrade om hon kunde hjälpa mig på något vis? Bäst jag gick där i mina funderingar kom en liten blå vacker fjäril och fladdrade väldigt nära mitt ansikte.

Den följde mig en lång sträcka och satte sig först på mina läsglasögon som jag har i en rem runt halsen. Sedan satte den sig på mitt bröst. Jag stannade och iakttog den länge och undrade vad det skulle betyda? Då fladdrade den länge framför mina ögon och satte sig till slut på min näsa!

Ingen fjäril har någonsin satt sig på min näsa. Till slut flög den sin kos och jag återvände till min filt på stranden. Tog fram en bok som jag bara som hastigast rotade fram ur bokhyllan innan jag åkte till stranden. Den boken är ganska gammal och jag hade glömt hur rolig och fantastisk den är. 

Under tiden jag läste boken så började saker och ting att klarna för mig. Det var inte själva texten i boken som gjorde att jag kom på en lösning, utan man kan säga att jag fick ledtrådar till en lösning.

Jag hade ju lösningen själv, mitt framför näsan! Detta ville fjärilen tala om för mig har jag nu förstått. Min mamma älskade fjärilar. Hon ritade ofta fjärilar i sin batikkonst, och visst var det hon som kom i form av en fjäril denna vackra dag på stranden!