Vilken otäck dröm! Jag förstår att den känns obehaglig och att du vill veta vad den står för.

Jag tolkar det som att det är dags att frigöra sig från de "barnband" du har till dina föräldrar, främst mamma. Det betyder att du, för att bli stor, måste bli din egen mer och inte ha lika hårt knutna band till föräldrarna. Drömmen symboliserar detta för att det är ovant för dig, ett nytt steg för dig att ta på resan genom uppväxten, men det är helt naturligt och en ganska vanlig dröm. Allt som är ovant kan ju kännas lite skrämmande. Ju hårdare knuten man är till sina föräldrar under barndomen, desto svårare är det att frigöra sig när det är dags. Drömmen är positiv och berättar för dig något om vad som händer i ditt undermedvetna, det som är inom dig fast du kanske inte alltid vet om det.

Lycka till med din frigörelse och framtiden!

Kram Ewa

Hej Jackii!
Jag har också associerat lite, helt fritt till din dröm. Jag har inte gjort någon 'sammanställning' av mina associationer utan jag hoppas att du kan få lite inspiration till att själv göra det.
Kanske hittar du lite 'nycklar' bland mina associationer som gör det lite tydligare för dig vad det är din dröm vill visa dig.

Alla har vi barn och vuxna samt manliga och kvinnliga aspekter inom oss. Och alla drömmar innehåller minst en inre aspekt och minst en yttre aspekt av våra liv, oftast många av varje. Så drömmar kan påvisa olika 'dimensioner' av oss. Men de har en gemensam länk…

Här är nedan ser du mina associationer (sorry om det blev lite långt…).
Lycka till med att förstå ditt inre bättre!
/Andina

Min mamma stod i köket och lagade mat.
Modern i dig, den vuxna kvinnliga aspekten av dig själv - som tar hand om barnet i dig och ger barnet inre näring
Känner/Har du känt dig kontrollerad av din mamma - påtagligt eller 'enbart i ditt inre'?
(Kvinnligt - omhändertagande, känslor, empati, förståelse osv)

Jag ville leka med henne och hon sa snart.
Barnet i dig vill "Leka Livet" med den omhändertagande modern i dig. Komma till "samspel" - olika delar av dig som inte riktigt talar samma språk och inte kommer överens… (splittrade tankar om oss själva t ex)

När hon ville leka med mig så hade hon en jättestor kniv i handen och jag blev ju så klart rädd och
Barnet i dig känner sig hotat av den som ska ta hand om dig.
Hur tar du hand om dig själv?
Lyssnar du till ditt inre och agerar efter dina inre behov?
Eller 'kväver' du dig själv och känner att du inte 'borde göra/vara/tycka/tänka' som du gör - pga vad andra ska tycka/tänka/känna om dig?
Känner du dig inte accepterad som du är? Accepterar du dig själv som du är? Och låter 'hela världen tycka och tänka vad de vill om dig - du är dig själv ändå?

sprang in i min pappas
Pappan, den vuxna manliga aspekten i dig - som också ska ta hand om dig.
Jag uppfattar inte att pappan är där - Ingen närvaro av pappan i rummet. Bejakar du inte den manliga aspekten i dig?
Tar du inte hand om dig själv på ett 'rationellt' omhändertagande sätt? (Som exempel, för att förklara: Jag lever i ett förhållande där jag misshandlas. Min manliga sida borde se till att jag lämnar denna situation/förhållande, eftersom jag annars kommer att duka under - rationellt och logiskt).
Var är och har din pappa funnits i ditt liv? Har han varit/Är han 'frånvarande'? Frånvarande rent fysiskt eller känslomässigt?
(Manligt - rationellt, struktur, logik osv)

_bilrum.Dörren till bilrummet var kapad. Det var som en stor stalldörr.
_Bil kan symbolisera en person på sitt livs resa.
Dörren som ska skydda dig mot hot - är egentligen inte ett riktigt skydd. Du känner dig hotad trots att du försöker gömma dig i rummet.
Känner du det så att vad du än gör i ditt liv (på din Livs resa) så följer rädslorna med - att du alltid går omkring med rädslor. Hur du än försöker skydda dig själv?
Gömmer du dig för dig själv och andra? Känner du att du inte släpper in människor nära inpå dig?
Det ser ut som att du börjat öppna upp lite - men inte helt (det är en process). Men i och med att du delvis börjat öppna upp dig själv -  för dig själv och för andra -  så känner du dig också hotad. Att öppna upp - är att vilja se och vilja visa sig själv.
Stalldörren är i sig en symbol - i stall finns häst som ofta står för kraft och styrka. Ett stall är också ett avgränsat rum. Men detta avgränsade rummet kan man lätt ta sig ut ifrån… Och det döljer inte så mycket.

_Mamma kom in dit och jag skrek jag vill inte! och så höjde hon kniven mot mig.
_Igen, modern/kvinnliga aspekten i dig (se överst)… Kommer de hotfulla känslorna närmare nu?
Och kan du se varför? Börjar du vilja och våga stå upp för dig själv nu - och därmed känna dig mer hotad?

#2 Det du säger gör mig rörd..Mamma kontrollerar mig ja.. Jag älskar att spela fotboll t ex men hon fick mig att sluta och börja dans som jag hatar. Min mammaär kvävande och följer mig överallt. Och jag vetatt hon bara gör det för att min bror dog i en drunkningsolycka.

Min pappa har inte alltid varit där för mig, men när han är det så är han världens bästa pappa. Och min pappa var där i drömmen. Jag kanske glömde att nämna det men han stod och tittade på mig med en varm blick. Och innan jag vaknar upp hur drömmen så är hans ögon det sista jag ser.

Jag förstår att det inte är lätt… Kan du prata med din mamma om detta? Att du behöver större frihet? Det behöver man för att bli sin egen.

Kramar till dig

Hej Jackii!
Jag håller med Ewa att drömmen visar på en "inre frigörelse-process". Och att den därför egentligen är positiv.
Du kände i drömmen kärleken från din far/den manliga aspekten i dig och drömmen avslutades så - det är också ett Tecken på att du kommer att ta bra, kärleksfulla och konstruktiva steg framåt för att bygga upp din 'självständighet'.
Drömmar visar ett flöde - i korta drag; vad problemet är och hur det kan lösas / lösningen. Jag uppfattar din dröm som att du kommer att lösa din inre konflikt med hjälp av den "manliga sidan" av dig kombinerat med Kärlek. Drömmen slutar i Kärlek.

Det är knepigt med 'kvävande föräldrar' (jag har det med mig i mitt liv också, och det är vi långt ifrån ensamma om…) - och det är svårt att hantera särskilt när man förstår att det handlar om deras rädslor att förlora sina barn.
Jag känner att du är en väldig kärleksfull och inkännande person, vilket är Guld. Men det är också viktigt då att du övar på att lyssna på dina egna känslor också, inte bara dina föräldrars och andra människors känslor. Och inte bara "hör" känslorna utan också "agerar" på dem, gör det som du känner är bäst för dig. 
Jag brukar säga att man ska kompromissa och ställa upp för andra människor om man känner i Hjärtat att det är rätt, men aldrig på bekostnad av sig själv.
Jag anser att man har kommit hit till detta Liv för att Leva sitt Liv - inte andras liv. Och det kan vara en ledstjärna - det är det för mig, i alla fall.
Var rädd om dig själv och den ande och själ du är! Och på så sätt kan du också bäst vara Kärlek och Omtanke om andra!

Lycka till och Kram!
/Andina

tack för all hjälp=)