Jag vänder mig till krafterna i min bön, jag gör den hörd och ger den ord. I dag tog jag del av något som tog ett hårt grepp om mitt hjärta. Ett plan som störtdök ner över Filippinerna. Någon hade filmat den hemska färden nedåt och TACK och lov ordnade sig allting tillslut, men resan ner mot den hårda marken var mycket påtaglig. Tystnad, böner som hördes likväl, barn som grät. Mitt hjärta bankade så hårt i mitt bröst och jag önskade i takt till tårarna, att tjäna godheten och ljuset mer än någonsin. Att kunna nå ut och hjälpa mina medsjälar och om så jag får prövningar. Jag önskar nu och här att bli mer öppen i mina sinnen, att mer än någonsin förstå vad jag kan göra för andra. Där mörker finns vill jag bringa ljus, där gråt fyller rummen vill jag trösta med min famn.

Underbara gud, gudar, änglar guider…hör mig….låt mig få vara där, för dem!

"Amen"