Ja det är många som är rädda för vad andra ska tycka och tänka och vågar därför inte följa sin inre känsla och gå sin egen väg. Jag har också gjort det en gång vilket berodde på att jag blev inpräntad när jag var barn att jag borde tänka mer på vad andra skulle tycka och tänka. Men gör man jobbet med sig själv och släpper dessa gamla mönster så vågar man, vilken frihet :)

Själv struntar jag fullkomligt i vad andra tycker och tänker idag (även väldigt ofta förr också, men inte i alla situationer) för den delen har jag jobbat bort för länge sen :)

Samma här, jag bryr mig inte så mycke om va andra tycker å tror. BAra ibland ha ha ha, nä, ja e jag å det kan ingen ändra på.

Jag står för mina åsikter och jag kan ändra mig å erkänna  om jag har fel

SEV

Tack!! Fiskarna!!

Jag är också ganska självständig men jag har inte släppt alla "vad ska andra tycka" tankar!
Särskilt när det gäller min mediala sida.
Det är ju inte bara jag som måste vara stark utan tankar och blickar ramlar ju på hela familjen.

//Hellas

Bra och intressant skrivet Fiskarna. Det stämmer bra det. Jag är också en människa som idag inte bryr mig så mycket om vad andra tycker om mig. Självklart känns det bäst när folk tycker bra om en, men de som inte gör det må ju få tycka så.

Jag kan nog känna lite så som Hellas tar upp också. Det gäller ju inte alltid bara mig själv, utan det finns ju en familj att tänka på också och den vill man ju skydda så långt det bara går.

Jag är också en ganska självständig person när det behövs och bryr mig inte så mycket om vad andra tycker om mig. Jag trivs med personer som har ryggrad, och skall jag välja sällskap så blir det dem jag kan vara fullkomligt ärlig emot - och som dessutom säger det dom tycker till mig. Men jag håller med dig Hellas, när det gäller det mediala så håller jag det för mig själv, men antagligen för att jag fortfarande anser mig befinna mig på nybörjarstadiet. Vore jag mer erfaren så tror jag inte att jag skulle vika mig på den punkten heller. :)

#6 Det är sant, så är det nog, jag har lämnat första tågstationen nu och förhoppningsvis är det snart dax att stiga av och byta tåg.
Om några tågbyten så Du och jag Tuva ta varandra i handen och tala om för omvärlden vad vi pysslar med.

#7 Exakt Hellas, och då tror jag att vi är beredda att möta den oavsett vad den anser om oss, eller hur? Det handlar om övertygelse/trygghet, och med alla goa vänner här på forumet så vet jag att vi klarar det. Kram till dig systra mi!

Jag är mig själv i mångt och mycket. Säger vad jag tycker, men inte alltid och i en sk mildare form *S* Men just inom det mediala då jag är sk en nybörjare, så funderar jag ibland för vad andra ska tro om en :-) Men det blir kanske bättre då jag har mer kött på benen…   ( bara fett nu ;-)

Jag jobbar hela tiden med mig själv och min självkänsla och hur jag agerar i olika situationer. Skulle jag tycka att jag var färdig på nåt sätt, då vore det nog dags att lägga av.

Jag har själv retat upp massor med människor genom mitt sätt att resonera ibland. Och detta har jag mått superdåligt av. Trots att jag utåt sett har självförtroende så det räcker till, så stämmer det inte. I mitt fall måste jag känna att jag är bland vänner som tycker om mig om jag ska kunna prestera något till ex. medialt.

Skulle jag ha en församling med ovänner där man känner hat och negativitet strömma mot sig, och som bara vill få mig att misslyckas och skämma ut mig, då skulle jag säkert misslyckas också!

Men jag jobbar med att skita i vad andra tycker om saker och ting. Har de några problem med mig så får de själva ta itu med det. Jag måste leva i min egen sanning, det har jag bestämt mig för.

Om man tror på sig själv och accepterar den man är så har man i vart fall kommit en bit på väg…./ Jerry

Tack för kloka rader fiskarna !

Jag tror att dom flesta av oss känt rädsla för vad andra ska tycka & tänka…någon gång i livet !Jag gjorde det ofta tidigare , mycket präglat från barndomen.!

Idag jobbar jag ständigt med mig själv & bryr mig inte ett spår vad andra tycker & tänker..Det känns så underbart härligt..! Ibland skapar jag virrvarr & kaos när man sticker ut näsan & säger vad man tycker & tänker…men då ligger ju problemet hos dom andra & förhoppningsvis så har jag då ändå sänt in något hos dom så det leder till inre arbete..Jag brukar tänka så iaf! Ett litet uppvaknande kanske ;)

Jag håller med Njord #10 i det du skriver ,om att jobba med sig själv & sin självkänsla…det är där vi måste börja ..Egna arbetet..för att sedan kunna hjälpa andra människor på livets väg..!

Ljuskram

Såg lite "högdraget ut"..;) Självklart lyssnar jag & tar till mig vad andra tycker men jag går alltid min egen väg ändå ;)

#11 & 12 - Jag förstår verkligen hur du menar!

#13 Vilken tur Njord ;) ..Kan ju misstolkas när man har svårt att formulera sig ibland..Skriver som man tänker  

*Kramar om dig*/A

Jag struntar högaktningsfullt i vad andra tycker o tänker om mig. Jag står alltid för min åsikt och har inga problem med att säga vad jag tycker o tänker eller att stå upp för andra. Däremot har jag lärt mig att kunna låta bli att säga vad jag tycker o tänker alltid, då det tex kan såra ngn. Man kan ju tycka en hel massa om hur människor agerar i vissa situationer, men i bland måste dom själva få komma på att dom agerar/handlar fel för att kunna växa och utvecklas. Smiter jag då före utvecklingen i kön och gör reklam för mina sanningar, kan det stjälpa mer än att hjälpa. Det viktigaste för oss som inte har svårt för att säga vad vi tycker är att veta när vi ska hålla tyst.

Katarina

#15 Ja, så tänker man ibland om sig själv….att "man har svårt att (som du säger) veta när man ska hålla tyst". Men samtidigt så är det väl meningen att man ska säga det man säger när man säger det….. Annars skulle man ju inte göra det, eller hur?

Och om de som inte säger något utan smyger bakom kulisserna med sina åsikter, kanske tycker en massa i "fikarummet" men inte på "mötet" och så vidare….Ja, de har väl problem åt andra hållet om du förstår vad jag menar?

Själv tror jag att allt sker av en mening och precis som det ska. Även om det är tuffa läxor ibland….det är så i livet!

"Det är inte lätt att få alla rätt, alltid…"

/Jerry

Ja det ligger mycket sanningar i det du säger. Men i vissa situationer är det bättre att vara tyst, för att inte sänka sig till "motståndarens" nivå. I tex meningsutbyte/meningsskiljaktigeheter som hamnar kring Lågvattennivå…

Håller till viss del med #17 ..

Fast jag kan tycka att oavsett hur jobbig en sak känns att säga till någon så är det nog bättre att säga det iaf. Har erfarenhet av missförstånd och dylikt som har uppstått p g a att man inte konfronterat den andre på en gång istället har man gått omvägar och pratat med andra om problem lr vad det nu kan vara vilket i sin tur har lett till att människor blivit sårade och kränkta istället.. Alltid bäst att öppna munnen, man kan ju lägga fram det med silkesvantar om inte annat;)

#18 Jag menar att har man fått fram det man vill ha sagt i en diskussion och den andre inte tar in det man säger, kan det ju vara ganska meningslöst  att sänka sig till en lägre nivå, för att tex få sista ordet. En del människor har inte förmågan att ta in oavsett om man tagit på silkesvantarna. Vilka jag aldrig har på mig utan är saklig och på en neutral nivå när jag vill få fram mitt budskap. I bland får man inse att budskapet kommer aldrig att nå fram och registreras, då ödslar jag inte energier på den personen mer. Har haft stora "dispyter" med min sons Skola och det pågår fortfarande. har varit på åtskilliga möten som bara tenderar att bli huggsexor, det ger mig ingenting och framförallt ingen lösning. Så nu sköter jag det skriftligen i stället.

Det håller jag fullständigt med om! Smart det där med att sköta det skriftligt, ger ju inget utrymme till pajkastning iaf.. Har det fungerat? Om inte så hoppas jag att det löser sig för dig och din son iaf=) Kram Sandra

#17 + #18 - Det finns inte några fel eller rätt när det gäller detta. Eller så kan man säga att ni båda har rätt, precis som alla andra också har rätt att förhålla sig som de själva vill när det gäller att kommunicera på olika sätt.

Vi har ju alla en tendens att döma andra människor, även om del personer säger sig inte döma andra….så ser man vid ett annat tillfälle att de gör precis det ändå… Och så är alla människor på något sätt. När jag började umgås med andra inom andligheten/medialiteten så trodde jag att de var mycket mer förstående, klokare, hänsynsfullare, mer tillåtande, fördomsfriare, öppnare,….kort sagt, jag trodde de var bättre människor. Tyvärr hade jag helt fel!

Jag har aldrig träffat på en mer inskränkt och misstänksam folkgrupp med så mycket ego att vattna hela tiden. Och då har jag genom livet jobbat bland annat inom branscher där man träffar på de som finns "livets baksida". Till exempel har jag jobbat inom ordningsmakten hela 80-talet. Många "klienter" man där råkade på var väldigt fina människor i botten, men hade p.g.a. omständigheter och brist på själslig styrka hamnat snett. Dock var de öppnare, rakare, ärligare än många jag träffat inom denna bransch.

Nu menar jag ingen specifik person härinne på iFokus. Tro inte det! Utan mer generellt, inom andligheten finns en stor skenhelighet hos vissa. Och om någon skulle känna sig träffad så vet de väl med stor sannolikhet själva varför de gör det…..

Själv är jag ingen ofelbar person. Och "om man sig i leken ger får man leken tåla" som det heter….vilket jag också har fått känna på vid flera tillfällen. Till exempel på andra "andliga" communitys.

Men, man kan ju inte göra mer än man har förstånd till…. 

/Jerry

Förstår vad du menar.. Jag själv är av den uppfattningen att om man dömer någon eller stör sig på något så är det ofta det man stör sig på hos sig själv… Kram Sandra

#20 Jag har kämpat i sex år med Skolan, nu har det gått så långt att det kommer att bli en rättslig prövning. Ja det lärde jag mig att det man inte har på papper har aldrig hänt. Det som sagts på möten, nekades det bara till sen och det skapade en oerhörd frustation hos mig och jag är inte perfekt, så jag har vid tillfälle bett Rektorn på Skolan att dra åt helvete, inget jag är stolt över. Så nu svarar jag inte på tilltal om han ( nu har han gett upp ) skulle tilltala mig, utan vill han mig något så tar vi det via postgång.

Ja Jerry det är stort att kunna vara ödmjuk och se till sina fel och brister, för gör vi inte det lär vi inte komma så långt på vägen.

Fast jag har ju alltid rätt *L* ( bäst att tillägga att jag skämtar )

#23 *hehe* Jaså! Skämtar du?

 Ja, men du vet väl att det är minst 50% allvar i alla skämt? Oftast är det mer än så……

#22 Ja, det är ju en vanlig inställning inom branschen….och så skapas en kedjereaktion. Du stör dig på mig….säger/skriver något om det….vilket jag känner mig angripen av och stör mig på dig…åsså är kriget igång….tills någon ger sig/blir utslängd/eller bryter ihop/blir ledsen och försvinner m.m. m.m.

Jahadå, det där känner man igen….det utspelas ju gång på gång. Ibland är man deltagare och ibland tittar man på. Nån slags åsikt har man ju i alla fall jämt, eller hur?

Kram / Jerry

#23 Fy vad jobbigt, sänder ut en önskan om att allt löser sig för dig…

#26 Tack, ja det måste lösa sig, 6 år av mina energier på detta, måste bara bli positivt till min fördel.

#25 Ja det stämmer nog *L* för jag har ju alltid rätt till 99% i alla fall *L*

#25 Absolut det kan man ju inte låta bli att ha. Fast jag har lärt mig att välja mina åsikter lite mer.. Förut kunde jag gå in känslomässigt och tycka saker om sånt som egentligen inte rörde mig. Har lärt mig nu att jag inte behöver ha åsikter om allt och alla och framför allt att inte ta åt mig känslomässigt av sånt som inte är mitt, kan tycka för stunden men sen släppa den tanken och vara glad och må bra igen.. Lite ego tänkande kanske.. Typ inte min huvudvärk..

Kram Sandra

#28 Håller med dig, man kan inte alltid rädda världen…

Kul att höra era åsikter.

Jag måste säga att oavsett hur mycket jag ibland tror att jag ibland inte bryr mig ett dugg om vad andra tycker så gör jag det ibland ändå. Beror helt på vilken sinnesstämning jag är i.

Iband är jag starkare och ibland kan jag bli mycket ledsen. Framför allt om jag känner att jag själv har kanske tagit i för hårt och sagt vad jag tycker och det blir en jäkla reaktion hos den andra men försöker trösta mig med att det är upp till den om de tar åt sig eller inte. Det är svårt att vara stark, ödmjuk och förstående på en gång.

Tror faktiskt att vårat största försvar går in automatiskt om man blir förolämpad eller någon säger något man inte gillar och man hinner inte reagera förrän efteråt och så tänker man . ja ha nu åkte jag med i negativiteten igen.

Jag brukar säga att jag inte bryr mig om vad andra tycker och det är väl till stor del sant men det finns ögonblick jag gör det annars skulle jag ljuga för mig själv och jag tror att vi många gånger är de största lögnarna när det kommer just till oss själva.

Det är svårt att inte bry sig när någon står en nära tex.

Har ändå märkt att ju starkare och tryggare jag blivit imig själv ju lättare är det att vara snn speciellt då imot sig själv och stå upp för den man är osv.

Vem sa att den här resan skulle bli lätt???? Tror många gånger den är svårare ett tag just för att man börjar kika in på sina fel och brister som man kanske har dolt för sig själv under många år.

Jag var livrädd för att hitta en person inom mig när jag började skala av mig lagren som faktiskt skulle vara så där förskräcklig som man hört ibland när man växer upp att man är men efter en lång resa inser man att man är nog inte så dålig i alla fall.

I dag älskar jag människor i alla varianter men det betyder kanske inte att jag håller med i allt och det är ok. Det är viktigt att se bakom fasaden och bakom den finns alltid någon förklaring till varför de uppför eller gör som de gör. Har märkt att sedan självkärleken infann sig hos mig är det lättare att vara tålmodig och inte bli irriterad osv.

Alla har vi ju ett bagage att bära med oss så att säga och ibland poppar det upp små överaskningar man trodde man blivit av med. Tycker det är spännande.

 Säker på att många av er känner igen det här.
Kramen på er Anita

Läser just nu en Bok som jag vann hör på Forumet av Chakra i en liten tävling.

SJÄLSKÄRLEK -väck hela ditt hjärta, Sanaya Roman

Jag rekommenderar den…

Jag blir numera inte ledsen och tar åt mig som jag gjorde förr i tiden. Handlar väl om att man är säker i sig själv. När ngn okänd eller närstående säger ngt som jag tidigare skulle tagit illa vid mig av så kan jag inte "ta åt " mig i dag. Om man tänker att det personen hasplar ur sig egentligen speglar den själv och inte har med mig att göra, så ja, då blir man inte upprörd. Inte sagt att man alltid ska tiga still och låta ngn köra över en, men man mår inte dåligt av det i alla fall, orden skadar en inte.

#30 - Visst känner man igen sig i det du skriver! och du har så rätt i att även om man säger att man inte bryr sig….Så visst gör man väl det!

ALLA, alla människor (vad de än säger) har sina känsliga punkter, knappar eller vad man nu vill kalla det. Och om någon trycker på din egen (start)knapp……då tappar de flesta sina egna goda föresatser och sin "inte bryr sig" - mask. Jag är själv likadan ibland….man är ju trots allt en vanlig människa med känslor och känslighet…..

Och även om du är rädd för att visa upp din "mörka sida" (om man nu ska kalla det så, vilket inte jag tycker) så kommer du till slut inte undan. Någongång bryter den fram, i någon speciell situation t.ex. Skillnaden mot att bejaka den innan detta sker är väl att då kan du lära känna dig själv under kontrollerade former och din egen agenda.

Men blir du provocerad att till slut explodera så blir det en mycket jobbigare upptäckt/upplevelse, tror jag!

Dock är väl många rädda för att inte bli omtyckta om de är sig själva fullt ut. Därför väljer man att hålla med majoriteten och speciellt de med lite makt över den gällande opinionen i det fack man verkar…..Men det går inte i längden. Man blir genomskådad om man inte lever som man lär & säger, eller tycker som andra i "inställningssyfte".

Men det är högst mänskligt att göra så!

Vi är ju flockdjur. I alla fall de flesta av oss. Och vi vill ju komma så nära flockledaren som möjligt genom att vara tillmötesgående och klättra på den social rangskalan i vår grupp/umgängeskrets/intresseområde.

Det är mina tankar om vissa sakers förhållande. I alla fall just nu kl.17:37, den 24 Juli i nådens år 2008!

I morgon kan det ha hänt saker som gjort att jag har nya erfarenheter som ger mig skäl att ändra på vad jag tycker/tror osv…bla.bla.bla….

Kramen / Jerry

#32 håller med dig. Dagens sqanning är morgondagens historia.