Det skriver jag under på :) Det är så underbart när man tror att det ska vara på ett visst sätt och sen ser hur det blev när man fick se eller uppleva det själv och man genast ändrar uppfattning. Det är så lätt att tro ibland att det måste vara eller gå till si och så bara för man har läst det i en bok eller att andra säger det men så är det ju inte. Blir så glad varje gång någon vågar visa sin egen styrka och sin egen tro och göra det som känns mest rätt för just denne och stå upp för den man är, det är just det jag själv lär ut till mina elever, att vara den du är och våga följa din egen känsla, dina Guiders vägledning, inte någon annans. Livet och alla möten med människor är bara så fint och fantastiskt :)

Nämnde det i en annan tråd men helt underbart sagt. Det är så man utvecklas och går framåt. Det är ofta man möter människor som aldrig vill erkänna att de kan ha fel eller är rädda för att ändra sig så när man hör något sådan här blir man glad.

Lycka till i din utveckling, har sett några av dina kommentarer och gillar ditt sätt att tänka och skriva.

Kramen Anita

Det är nyfikenhet och att gå ännu längre i sin utveckling! Alldeles underbart att läsa om! Att våga pröva o se om det "andra" eller nya är något för mig.

Kram

Tittar man på något fort ser det svart eller vitt ut. Men hur det är är allt grått. Det är våra värderingar som målar svart och vitt.  En gammal vishet säger. Det finns inget ont som inte för något gott med sig. Så alla är vi grå.

Ja visst är det härligt att kunna ändra sig och om man tycker det är lite jobbigt att tänka på just meningen "ändra sig" så kan man istället säga att man "utvecklar sig" eller "förkovrar sig"!
Jag som arbetar i databranschen måste lära om flera gånger varje dag, om jag skulle vägra och stå still i det jag tidigare lärt mig, ja då skulle jag inte ha ett arbete idag utan fortfarande arbeta med ABC och kassettband som lagringsyta.

Jag ser endast styrka i att kunna ändra sig!
Ibland är det tufft och det tar tid, särskilt då det gäller saker som man under hela sitt liv sett som fundament, stomme, i ens hela existens.

En liten berättelse, om än lite långt från denna tråd..men ändå inte:
Jag hade en period för inte så många månader sedan då jag tvivlade på hela den mediala verksamheten (jag erkänner)!
Det var fruktansvärt, jag var totalt vilsen och tappade fotfästet totalt. Jag kunde helt plötsligt på mitt arbete, börja gråta och fick då stänga kontorsdörren med lappen "Telefonmöte"!
Hela min trygghet försvann!
Jag hittade tillbaka, men vad jag vill komma till är att det kan vara väldigt tufft att ändra sin inställning till stora frågor och ju större de är, desto mer omtumlande och skrämmande blir förändringarna.
I de mest extrema fallen ändrar det ju även det privata umgänget osv.

Nu vet jag ju att det oftast inte handlar om så stora ändringar i sin tro eller sitt vetande men ändå, det kan ju faktiskt även belysa de stora diskussioner som uppstår mellan extremt oliktänkande, det handlar oftas om rädsla för att mista sin egna plattform.

Tack för dom kloka orden Hellas..OJ vad jag känner igen mig..!

Varmaste kramen/Anna

#5 Bra skrivet